Anonym (tvekar) skrev 2012-09-26 09:45:30 följande:
Barnpsykologen hade följt oss alla 3, var samtal varje vecka och sen hade vi grupp var för sig under 1.5år så det hon skrivit är verkligen rätt, pappan höll med också.
Sochandläggaren däremot har bara träffat pappan några gånger men har kunskap om pappans diagnoser och hur det yttrar sig.
När vi bestämde att vi skulle behålla barnet så var situationen en helt annan, pappan hade heltidsjobb han klarade av, mådde bra och hade hjälp från komunen. Men sen när barnet kom så blev det många komplikationer och pappan tog inte det så bra utan fick postraumatiskt stressyndrom på det han hade innan och en annan sjukdom förvärrades av PTSD. Så allt sket sig helt enkelt. Nu har pappan jobb men klarar inte av att jobba heltid och han har ändrat sig massor, är inte samma goa, omtänksamma man som för 3år sedan.
Vi har pratat lite men han vill inte prata, han vill ha barnet men verkar inte inse att han är så "sjuk" som han är. Jag har fått ta första steget och söka hjälp åt honom för han blundar för sina svårigheter och pratar om att söka jobb utomlands, han är väldigt impulsiv och förstår inte att om han inte fixar ett anpassat jobb på 100% så lär han inte fixa ett som är mer än 100% utomlands och pendla.
Om det är så att han kräver att få umgänge själv kan jag kräva att någon är med då? För typ vem som helst som kan använda sina ögon och omdöme kan se rätt fort att pappan inte fixar sitt barn själv. Vi har försökt många gånger med att pappan får ha banet 30min-1 timme medans jag åker och handlar eller liknande men det är mer regel än undantag att han ringer för barnet är ledset och inte vet vad han ska göra, eller så sitter de framför datorn och tittar på youtube. De har ALDRIG gått ut och lekt i parken som ligger 100m härifrån. Jag vill så gärna att det ska funka, barnet frågar efter sin pappa och älskar honom men jag är så rädd att tvingas lämna ifrån mig barnet och att något ska hända då.
Okej, då missuppfattade jag dig. Låter lite borderlinelikt (men jag ska inte spekulera). Men oavsett så kan han vara en tillräckligt välfungerande pappa om han tar emot den hjälp som finns att få. Har han alltså flera psykiska diagnoser?
Umgänge måste du räkna med att han/barnet får. Det kommer man sällan ifrån. Frågan är hur man löser det på bästa sätt för alla inblandade.