• Anonym

    Finns det risk att pappan får vårdnad vid konflikt?

    Wow. Imponerad att du tyckte att den här mannen verkade vara ett bra val av pappa från början Glad Jag tror inte att chansen är så stor att han får vårdnaden. Eller möjligen att ni får delad vårdnad, men att det blir vh hos pappan som gäller för barnet, kanske först om ett par år när barnet är mer självständigt. Har du pratat någonting alls om det här med din man? Är det så att han ens vill ha barnet själv?

  • Anonym

    Hur tänker du? Om barnpsykologen följt dig och barnet så vet hon om din och barnets situation och utveckling men pappans vet hon egentligen inget om. De kan inte uttala sig om saker som om de vore sanningar när de i själva verket är hörsägen.

    Enskild vårdnad tror jag inte att han skulle få men han kan absolut ha umgänge och ev. även växelvis boende med hjälp av stödperson.

  • Anonym

    Återigen lär dig hålla isär begreppen, ni kan ha gv men de har ug vh, du kan få ev men ni har vv. Alltså det du nämnt ger inte per automatik dig ensam vårdnad om ni kommer till rätten. Han kan bli en superbra pappa när du inte är med även om han har svårt med att sköta hemmet. Om man är som du skriver varför väljer du då han som pappa?

  • Anonym
    Anonym (tvekar) skrev 2012-09-26 09:45:30 följande:
    Barnpsykologen hade följt oss alla 3, var samtal varje vecka och sen hade vi grupp var för sig under 1.5år så det hon skrivit är verkligen rätt, pappan höll med också.

    Sochandläggaren däremot har bara träffat pappan några gånger men har kunskap om pappans diagnoser och hur det yttrar sig.
    När vi bestämde att vi skulle behålla barnet så var situationen en helt annan, pappan hade heltidsjobb han klarade av, mådde bra och hade hjälp från komunen. Men sen när barnet kom så blev det många komplikationer och pappan tog inte det så bra utan fick postraumatiskt stressyndrom på det han hade innan och en annan sjukdom förvärrades av PTSD. Så allt sket sig helt enkelt. Nu har pappan jobb men klarar inte av att jobba heltid och han har ändrat sig massor, är inte samma goa, omtänksamma man som för 3år sedan.

    Vi har pratat lite men han vill inte prata, han vill ha barnet men verkar inte inse att han är så "sjuk" som han är. Jag har fått ta första steget och söka hjälp åt honom för han blundar för sina svårigheter och pratar om att söka jobb utomlands, han är väldigt impulsiv och förstår inte att om han inte fixar ett anpassat jobb på 100% så lär han inte fixa ett som är mer än 100% utomlands och pendla.

    Om det är så att han kräver att få umgänge själv kan jag kräva att någon är med då? För typ vem som helst som kan använda sina ögon och omdöme kan se rätt fort att pappan inte fixar sitt barn själv. Vi har försökt många gånger med att pappan får ha banet 30min-1 timme medans jag åker och handlar eller liknande men det är mer regel än undantag att han ringer för barnet är ledset och inte vet vad han ska göra, eller så sitter de framför datorn och tittar på youtube. De har ALDRIG gått ut och lekt i parken som ligger 100m härifrån. Jag vill så gärna att det ska funka, barnet frågar efter sin pappa och älskar honom men jag är så rädd att tvingas lämna ifrån mig barnet och att något ska hända då.

    Okej, då missuppfattade jag dig. Låter lite borderlinelikt (men jag ska inte spekulera). Men oavsett så kan han vara en tillräckligt välfungerande pappa om han tar emot den hjälp som finns att få. Har han alltså flera psykiska diagnoser?

    Umgänge måste du räkna med att han/barnet får. Det kommer man sällan ifrån. Frågan är hur man löser det på bästa sätt för alla inblandade.
  • Anonym
    Anonym (Soc.) skrev 2012-09-26 09:50:58 följande:
    Att han får behålla halva vardnaden är helt sannolikt. Att han får hela eller halva boendet låter helt osannolikt efyer vad du berättat.
    Helt osannolikt är det inte. Allt beror på om han har diagnoser, om han vill ta emot stöd och behandling osv.
  • Anonym
    Anonym (tvekar) skrev 2012-09-26 10:00:57 följande:
    nja, asperger bla och det har tillkommit en diagnos till som vi trodde var fysisk fram till för några månader sedan. Så det finns massor. Alla diagnoser har utom 1 har han fått efter att barnet föddes, det har funnit där innan men inte så gravt.

    Ja umgänge får han mer än gärna ha, barnet älskar honom och vill leka men om och om igen så avvisar pappan honom. För datorn går före och pappans intressen är viktigare än allt annat. Så barnet får ofta höra att pappa störs. Ett alternativ jag funderat lite på är om pappan har varannan helg fast att han bor hos oss och inte barnet flyttar till pappan.

    Barnet är sjukt och det är endel läkarkontakter, är en fysisk medfödd sjukdom som ev. kan växa bort eller bli bättre i alla fall men pappan läser inte på om sjukdomen utan jag tar alla beslut där, frågar och informerar pappan men han tar inga egna initsiativ. Om vi har delad vårdnad kan han sätta stopp då för behandling osv?
    Det låter otroligt tufft. Men hur sannolikt är det att pappan skulle bråka om vårdnad och boende? Det låter inte som om han skulle orka dra en tvist faktiskt. Skulle han hindra behandlingar osv? Nödvändig sjukvård kan man tack vare en lagändring, få även om man är två vårdnadshavare och en motsätter sig det.

    Dagumgänge, men kanske med umgängesstöd, så barnet är trygg och är garanterad omvårdnad, skulle kanske vara något?

  • Anonym

    Jag tycker det låter tydligt att man kommer se hans problem att ansvara för barnet och jag tror att du kan vara lugn i det. Jag tror att du har god chans att få ev. Det verkar bäst för barnet. Prata med soc, familjerätten och advokat om din oro för att barnet inte får det grundläggande hos pappa och att barnet blir utsatt för risker, men att barnet älskar sin pappa och att du vill att han ska få stöd i ug med barnet. Att du kan tänka dig att delvis låta ug vara med ditt stöd och i ditt hem men bra för alla om han får stöd även utifrån av personal. Jag har det liknande fast mildare. Jadu.... Varför skaffar man barn med såna här män?? För att man såg det som var bra. För att saker händer, människor förändras.

  • Anonym

    Prata med soc om din oro så hjälper de dig. Sen lämnar du honom.

  • Anonym

    Låter lite som min sambo och hans ex. I det fallet är det mamman som är sjuk.

    2 år med soc, familjerätt och vårdnadstvist. Imorgon skulle huvudförhandlingarna äga rum. Men otroligt nog så lyckades mammans advokat övertala henne till att gå med på att ge pappan vårdnaden mot att få träffa barnet 3 timmar varannan helg fram tills årsskiftet.

    Hade hon inte gått med på detta trodde inte advokaten att det det var så stor chans för egen vårdnad. Tydligen inte alls lätt att få det.

    dock så förlorade mamman umgänget under våren då hon slutade ta sin medicin som var kravet för umgänge. Innan det var det umgänge under uppsikt på det så kallade umgängeshuset. Men det tog över ett år att få reglerat umgänge. Innan det hade hon barnet varannan helg trots att hon inte ens kunde ta hand om sig själv. Åkte in på psykakuten ett antal ggr. Barnet blev aldrig fysiskt skadat men både jag och pappan tycker att det inte var sig själv efter en helg med mamman.

    Nu kan man äntligen slappna av lite då pappan fått vårdnaden och kan styra umgänget bättre. Hon kommer alltså inte få umgås med barnet själv. Men det verkar som det var det hon trodde med tanke på alla arga mail sambon fått idag.

    Hoppas det löser sig till det bästa för er! 

Svar på tråden Finns det risk att pappan får vårdnad vid konflikt?