• Anonym (Ångestfylld)

    ångest över val jag gjort i livet :(

    Usch de senaste månaderna har jag haft så mycket ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen

    Det första valet jag har mycket ångest över just nu är att vi för 5 år sen valde att sätta oss i en hyresrätt och att vi blivit kvar här så pass länge, detta gör ju att nu när vi är sugna på ett eget hus inte har några pengar till den enorma kontantinsats som krävs idag Vi har heller inte sparat något då jag har studerat och vi båda drabbades under krisen 2009... Detta gör att jag är extremt avundsjuk och till och med missunnsam mot våra vänner och bekanta som valt en annan väg genom till exempel genom en bostadsrättslägenhet och på så sätt fått ihop till kontantinsats gratis...Detta val håller på att äta upp min inifrån och jag kan inte fatta hur vi tänkte?! i dagsläget finns ju endast ett alternativ och det är ju att spara ihop hela summa...och det kommer ju ta lång tid!

    Det andra valet jag nu börjar ångra är mitt val av utbildning, jag tog i våras examen från en yh-utbildning i logistik som enligt mig egentligen varit en kass utbildning som inte gett mig mycket...fattar inte att jag gick klart den! Nu har jag iaf försökt mig på att söka lite jobb och det går inget vidare och jag önska att jag valt mer åt det tekniska hållet istället då det är det jag egentligen vill jobba med jag kan inte fatta hur jag kunde välja denna utbildning istället för en riktig högskoleutbildning då jag har både lätt för att lära och läsa...dessutom behörighet till alla utbildningar, känner mig dum och misslyckad som gjorde såhär och med två barn känns det inte som jag har lust att lägga mer tid och låna mer pengar för att läsa något annat...jag vill bara ha ett jobb och tjäna pengar just nu!

    sen har jag ångest över att min sambo nu gjort endel dumma val på sitt jobb vilket lett till att han fått ett sämre jobb än tidigare, känner mig ledsen för hans skull...

    Hur ska jag göra för att komma ur denna negativa spiral och inte gå runt och ha ångest över felval hela tiden och försöka se det som faktiskt är bra?

    Jag fick barn för snart 5 månader sen men inte kan väl det här vara någon slags förlossningsdepression?

  • Svar på tråden ångest över val jag gjort i livet :(
  • Purlan

    Jag tror absolut att det kan vara en reaktion efter graviditet och förlossning. Kanske inte nödvändigtvis en depression, men mycket förändras när man får barn och kanske känner du nu undermedvetet att det är för sent att göra förändringar nu. (Vilket det naturligtvis inte är)

    Jag fick själv en reaktion efter min andra förlossning då jag under typ ett år var helt övertygad om att hela vårt hus var svårt skadat och mögelangripet ( vi hade en fuktskada, som var enkel att åtgärda, i tvättstugan när jag var gravid). Detta växte i mitt huvud så till sen grad att jag tyckte att jag var sjuk, barnen sjuka alla som hälsade på blev snörvliga osv. Konstigt nog är det inget fel på huset idag, mina hjärnspöken försvann.

    Vad jag vill ha sagt är att jag tror att hela hormon- och livsomställningen kan utlösa ganska varierade reaktioner och inte bara den typiska depressionen man hör om där man har svårt att ta till sig barnet.

  • Anonym

    Se framåt istället för bakåt!

  • Anonym (jobb(igt))

    Förstår dig lite faktiskt ts. Ibland blir det lätt så att man liksom ältar runt i huvudet det man idag anser vara felval. Men då när ni faktiskt valde så gjorde ni ju det som ni trodde var rätt för er just nu. Ibland blir det fel. Du måste nog försöka acceptera det och istället fokusera på vad du kan göra för att förändra/förbättra situationen.

    Jag är lite lika som dig och söker också jobb just nu och inser att jag nog borde valt annorlunda. Dock har jag valt det som jag varit mest intresserad av hela tiden det är bara det att det inte efterfrågas. Och om jag nu skulle råka få ett jobb så är det mest sannolikt att jag får det i någon av vårra större städer vilket gör att vi då alla måpste flytta och barnen måste byta skola och det ger en hel del ångest det med. Blä. Vi kanske får stödja varandra lite.

  • Anonym (Se framåt)

    Nu kan inte jag uttala mig om förlossningsdepression eller något som har med livsförändringar iom barnafödande att göra, då jag inte har några egna barn.

    Men något jag lovade mig själv redan i yngre år var att inte ångra saker jag gjort eller avstått från. Att istället tänka att jag gjorde mina val utifrån de förutsättningar jag hade när jag gjorde dom. Jag har alltid valt "den säkra vägen" vad gäller jobb, utbildning, boende m.m. Jag har nog alltid velat resa och prova på olika saker som språkresa, au pair, backpacking m.m. Men aldrig tagit mig för det pga/tack vare idrottande och tryggheten här hemma.

    Nu tillhör jag nog en av dom som du skulle vara avundsjuk på/missunnsam emot då jag haft tur med jobb och ekonomi iom bostadsrättsförsäljning. Men mycket vill ha mer och jag är säker på att vissa är både avundsjuka på mig samtidigt som andra har det bra mycket bättre. Jag och min familj är friska, jag har en underbar sambo och ska snart få barn. Mina val har gjort att jag är där jag är och jag har mål som jag inte uppfyllt än, men jag väljer att inte se bakåt utan framåt och lita på att de val jag gjort har jag gjort för att de känts bäst för stunden.

    Ångra inte det du har gjort utan jobba mot dina mål utifrån det du har nu.

  • Anonym (Ångestfylld)
    Purlan skrev 2012-09-26 15:27:50 följande:
    Jag tror absolut att det kan vara en reaktion efter graviditet och förlossning. Kanske inte nödvändigtvis en depression, men mycket förändras när man får barn och kanske känner du nu undermedvetet att det är för sent att göra förändringar nu. (Vilket det naturligtvis inte är)

    Jag fick själv en reaktion efter min andra förlossning då jag under typ ett år var helt övertygad om att hela vårt hus var svårt skadat och mögelangripet ( vi hade en fuktskada, som var enkel att åtgärda, i tvättstugan när jag var gravid). Detta växte i mitt huvud så till sen grad att jag tyckte att jag var sjuk, barnen sjuka alla som hälsade på blev snörvliga osv. Konstigt nog är det inget fel på huset idag, mina hjärnspöken försvann.

    Vad jag vill ha sagt är att jag tror att hela hormon- och livsomställningen kan utlösa ganska varierade reaktioner och inte bara den typiska depressionen man hör om där man har svårt att ta till sig barnet.
    Detta är mitt andra barn och det har varit ett ganska krävande barn och livet blev inte alls som jag tänkt mig med två barn....dessutom hade jag en fruktansvärt jobbig graviditet men försvann din reaktion av sig själv eller fick du hjälp på något sätt?
  • Anonym (Ångestfylld)
    Anonym skrev 2012-09-26 15:34:10 följande:
    Se framåt istället för bakåt!
    Jag vet! Önskar bara att jag kunde fokusera så!
  • Anonym (Ångestfylld)
    Anonym (jobb(igt)) skrev 2012-09-26 15:40:28 följande:
    Förstår dig lite faktiskt ts. Ibland blir det lätt så att man liksom ältar runt i huvudet det man idag anser vara felval. Men då när ni faktiskt valde så gjorde ni ju det som ni trodde var rätt för er just nu. Ibland blir det fel. Du måste nog försöka acceptera det och istället fokusera på vad du kan göra för att förändra/förbättra situationen.

    Jag är lite lika som dig och söker också jobb just nu och inser att jag nog borde valt annorlunda. Dock har jag valt det som jag varit mest intresserad av hela tiden det är bara det att det inte efterfrågas. Och om jag nu skulle råka få ett jobb så är det mest sannolikt att jag får det i någon av vårra större städer vilket gör att vi då alla måpste flytta och barnen måste byta skola och det ger en hel del ångest det med. Blä. Vi kanske får stödja varandra lite.
    Tråkigt att du känner lite samma jag vill så gärna acceptera det som det är för att kunna fokusera framåt istället...men känner att hela livet blivit en tävling om vem som har det bästa livet och jag är tyvärr med i den tävlingen...

    Jag valde inte efter intresse utan efter något jag trodde på...känns ju ännu värre såhär i efterhand
  • Sidika
    Anonym (Se framåt) skrev 2012-09-26 15:42:20 följande:
    Nu kan inte jag uttala mig om förlossningsdepression eller något som har med livsförändringar iom barnafödande att göra, då jag inte har några egna barn.

    Men något jag lovade mig själv redan i yngre år var att inte ångra saker jag gjort eller avstått från. Att istället tänka att jag gjorde mina val utifrån de förutsättningar jag hade när jag gjorde dom. Jag har alltid valt "den säkra vägen" vad gäller jobb, utbildning, boende m.m. Jag har nog alltid velat resa och prova på olika saker som språkresa, au pair, backpacking m.m. Men aldrig tagit mig för det pga/tack vare idrottande och tryggheten här hemma.

    Nu tillhör jag nog en av dom som du skulle vara avundsjuk på/missunnsam emot då jag haft tur med jobb och ekonomi iom bostadsrättsförsäljning. Men mycket vill ha mer och jag är säker på att vissa är både avundsjuka på mig samtidigt som andra har det bra mycket bättre. Jag och min familj är friska, jag har en underbar sambo och ska snart få barn. Mina val har gjort att jag är där jag är och jag har mål som jag inte uppfyllt än, men jag väljer att inte se bakåt utan framåt och lita på att de val jag gjort har jag gjort för att de känts bäst för stunden.

    Ångra inte det du har gjort utan jobba mot dina mål utifrån det du har nu.
    Måste komma till insikt att man inte kan ångra sig och utgå därifrån...vet inte hur det ska gå till bara
  • Anonym (s)

    Hej
    Jag tror dina hormoner påverkar hur du känner. Och därför är det nog bra att du hör med andra som du gjort för att få lite stöttning. Jag förstår hur du menar när du känner lite avundsjuka, saken är den egentligen att man nog känner sig lite i ett slags underläge men man måste inse att alla lever sitt liv olika. När vi var små var våra liv mkt mer lika. Tänk dig ett träd där stammen är början på livet och sen mynnar ut i de olika grenarna. Det går liksom inte att jämföra allt mend kompisar etc, om man inte gått exat samma bana.
    Jag ska ta mitt eget exempel med underläge. Är 29 år gammal och bor trångt med 2 andra och är fortfarande student och kommer vara det några år till om jag ska få en bra utbildning och ta mig någonstans som i framtiden kommer göra att jag inte är i "underläge" men just nu får jag svälja stoltheten och leva som jag gör. Min storasyster hade jobbat länge när hon va i min ålder, efter studier, och idag lever hon med sin man och sin bebis i ett hus i ett bra område.
    Såklart jag skulle vilja ha det så bra ekonomiskt som henne och snart gifta mig och få ett "perfekt" barn men jag har gjort andra val i livet vissa som jag är glad idag att jag gjorde för även om det inte lett mig i allt för rask takt framåt i karriären så är jag glad att jag varit med om den upplevelsen och å andra sidan har jag gjort val som har vart helt onödiga och dumma men jag kan liksom inte göra det ogjort så det är bättre att se framåt.
    Tror du att när mammaledigheten är slut att du kan söka dig till en utbildning eller går det ej ihop ekonomiskt då? Jag har också förväntningar av andra att jag ska bli klar och börja jobba typ men se det långsiktigt, strunta i vad de tycker om det i slutändan kommer leda dig längre, det är så jag ser det. För om du är påväg mot ngt som du vill så kommer du nog bli en mkt gladare person men man måste hålla ut!..(Jag är egentligen inte alls tålmodig)...Försök att planera för framtiden så att den inte känns alltför oviss och osäker, Sträva efter ngt som kommer göra dig lycklig, och medans du planerar så är ditt barn nog en utomordentlig distraktion i väntan på detta! :)

  • Purlan

    Jag hade ett stort stöd i min mamma, som ofta kom hem till oss eftersom jag inte ville vara hemma själv. Hon insåg rätt fort hur det var ställt, men jag vägrade ju tro henne. Det var inte fel på mig utan på huset Efter hand växte väl insikten att problemet var jag och hade jag tagit hjälp hade det kanske gått fortare, men nu hanterade jag det själv.

    Jag hade också ett tufft slut på graviditeten med sjukdom och en bebis som snurrade på alla möjliga håll och fick vändas och hamnade rätt först i sluter av v 40 och sedan bröstinflammation när han var en vecka och en sambo som var tvungen art jobba sedan typ dag 3 och så en tvååring på det så jag var helt slut och det knäckte nog mig.

    Angående avundsjuka mot andra så är det bara att försöka släppa. Jag är högutbildad, med ett inte så kvalificerat jobb och kan känna avund mot de som tjänar mer pengar än jag, eller mot se som gjort bostadskarriär som du säger. Vi bor i en högt belånad villa. Alla, oavsett hur det ser ut på ytan, har något de vill förändra, ha eller byta bort. De med den fina bilen och långa resan längre bara efter att barn till, hon med det flashiga jobbet har en man som dricker, osv. Man får glädjas åt allt der fantastiska man har, fina friska barn, kärlek, ett jobb (även om det inte är exakt det man vill ha) osv.

    Hoppas du snart mår bättre!

Svar på tråden ångest över val jag gjort i livet :(