Förlorat min bästa vän

Hej

Nu har jag inte läst vad de andra skrivet, men vill bara skriva att jag tänker på dig.
Min pappa gick bort för några veckor sedan och har fortfarande inte läkt.

Men ta en timme i taget, tillåt dig gråta när du behöver det.

När någon går bort lämnar de ofta många obesvarade frågor efter sig, och de blir upp till oss som står lämnade kvar att själva försöka finna dem. Och med tiden gör du det, men först måste allt ut. Gråt, gråt, gråt. Skriva tycker jag också hjälper.

Jag lovar att du kommer växa med detta och vinna biten av din själ tillbaka. Ge det tid.

Styrkekramar.

Jag känner verkligen igen det. Den apatiska perioden kommer gå över efter ett tag när du känner dig redo mentalt. Det är när hoppet dör som den riktiga läkeprocessen börjar. Enligt mig.

Jag har börjat förstå att min pappa inte kommer tillbaka, att framtiden kommer se annorlunda ut. Jag gråter mer nu än vad jag gjorde innan, men jag har också fler "bra-dagar".