Förlorat min bästa vän

Jag känner att jag behöver stöd från människor som förstår. För snart ett år sedan, den 22 feb, dog min bästa vän av akut leukemi. Från det att hon fick diagnosen tog det tre veckor. Hon var gravid med sitt första barn som var otroligt efterlängtat.

Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Tårarna kommer ofta, speciellt nu när årsdagen närmar sig. Jag vet inte vad jag ska göra, jag kan bara inte acceptera att hon är borta. Hur gör man? Är det bara att fortsätta gråta och minnas? Går det någonsin över? Kommer det alltid att göra ont?

Tack för ert stöd. Nej, det känns verkligen inte som att det kommer att gå över, men alla säger att det gör det. Och jag är egentligen inte en speciellt känslosam person i övrigt så detta känns som väldigt länge. Men jag antar att det inte finns någon färdig mall för sorgearbete, tyvärr, annars hade jag efterlyst en sådan omgående.

Jag känner nog inte heller att det skulle ha blivit "lättare" med tiden. Kanske är det någon slags brant man måste över och sedan blir det bättre?! Jag hoppas på det iallafall men nej, ännu ingen ljusning..

Det måste helt enkelt bli ljusare..

Jag har inte raderat min kompis nr än.. Hade det inte varit för att jag är rädd att någon kommer att svara som inte är hon så hade jag ringt bara för att få höra hennes röst på telefonsvararen.