Förlorat min bästa vän

Helst så måste det bli ljusare nu.

Jag förstår mig inte på mig själv, jag vet inte hur många gånger jag börjat undra över varför han inte hört av sig, sen kommer verkligheten ikapp. Jag VET ju att han är borta, men det verkar inte som om det har gått in ordentligt. Eller som om jag fortfarande inte kan ta in det fullt ut.

Jag gjorde misstaget förut idag att logga in på msn, som jag inte använder längre då jag enbart pratade med honom där och upp kom hans namn med bild slängt i ansiktet och den ångesten som slog till var bedövande. Den värsta ångest jag någonsin upplevt.
Jag har märkt att vissa saker som har med honom att göra, ger mig den effekten. Hans nummer på telefonen tex, som jag fortfarande inte kan ta mig för att radera. Speciella dofter som är förknippade med honom. Det är liksom inte så att jag blir ledsen, utan det är ren och skär ångest. Jag vill bara skrika rakt ut och det känns som om jag kommer gå sönder ifrån insidan.