Förlorat min bästa vän

Jag känner din smärta och jag känner din sorg. Jag vet hur det är när tårarna bränner innanför ögonlocken innan man ens har hunnit att vakna på morgonen. Jag vet hur det är. Och jag är glad att jag läste ditt inlägg, nu känner jag mig lite mindre ensam.

Jag förlorade min tvillings själ också. Han var min vapendragare, min bästa vän, min älskade pojkvän och sambo sen fyra år tillbaka. Nu finns han inte mer. Och jag är halv och undrar om jag någonsin blir hel igen, men en dag, en dag kommer jag le igen, det vet jag. Och det kommer du med att göra.

Massa styrkekramar till dig.