Förlorat min bästa vän
Jag har inte bearbetat sorgen efter alla(!) jag förlorat. Inte en enda. Det har gått, som längst, 5år och då dog min moster, sen dog mormor året efter, sen dog en utav mina bästa vänner. Även det en kille, som jag stod kanske lite närmare än en vanlig vänskap.
Att jag inte bearbetat detta gör att jag inte kan ägna en sekunds tanke åt dom längre utan att känna att mitt hjärta brister. Så stänger jag av igen. Jag kan INTE tänka på dom för då brister det!!! Och jag orkar inte det. Jag vill inte gråta och gör det väldigt sällan. Sedan 7års ålder har jag gått igenom väldigt jobbiga saker. Och INGET av det har jag bearbetat. Jag kommer bli dum i huvudet en vacker dag pga det. Eller så slår det tillbaka på mig och jag bryter ihop fullständigt. Hur ska jag göra??
Jag vill inte gå och prata med någon. Jag skäms när jag blir ledsen och jag skäms att prata om allt jag sett, hört... Tänker inte berätta det värsta jag varit med om då det handlar om mina familjemedlemmar.
Men när det kommer till döda vänner, familj och släkt. Ja, mitt första dödsfall då bar jag faktiskt på hans kropp när han var död. Då var jag ca 6 år gammal och han var yngre än mig. 5 kanske! Han hade epilepsi. Och dog när vi lekte. Jag bar honom när han var död. Därefter har jag förlorat så många i självmord, droger, diabetes, cancer.. Jag börjar tappa räkningen:( Jag är bara 25år gammal. Min "ryggsäck" jag bär på är så överfull. Jag vet bara inte vart jag ska göra av allt som är inuti den. Jag vill elda upp den men det går inte..
Nu måste jag sluta skriva annars börjar jag tänka för mycket.