Anonym (Trådskaparen) skrev 2012-10-03 23:57:10 följande:
Till att börja med - tråkigt att du träffade en sådan person som var redo att skada dig fysiskt. Jag lider med dig, det gör jag verkligen.
För att svara på din fråga angående kvinnosyn, ja du... Jag vet inte. Jag bryr mig inte så mycket rent allmänt. Jag tycker mest att kvinnor är naiva och tråkiga som personer, har oftast ointressanta saker att ta upp och vill väldigt gärna ha överdrivet mycket kärlek och klänger på en.
Jag känner inte för att slå en kvinna och jag har aldrig gjort det heller. Jag har inte ens tänkt tanken då jag har varit som mest arg. Jag förstör "bara" en kvinna psykiskt och lämnar henne om hon gör något mot mig, men det har bara hänt två gånger.
Jag skiljer på kvinnor, det gör jag verkligen. Egentligen så skulle jag kunna göra det jag gör mot vilken kvinna som helst, men jag skulle inte bli lika glad om jag gjorde det mo en "vanlig oskyldig tjej." Nej, då föredrar jag en så-kallad klubbtjej. Varför jag gör det vet jag inte, jag känner bara för att förstöra deras psyke så fort jag ser en riktig klubbtjej.
Tolka mig inte fel heller, jag vill inte påstå att jag är psykopat. Det var en fråga, om någon kunde intyga på om jag verkligen var det eller inte, och från vad jag ser så säger folk att jag inte är det med tanke på att jag är medveten om vad jag gör, och att jag vet att det är fel egentligen. Jag letar inte heller efter någon ursäkt för att få göra så här, för jag kommer nog fortsätta med det vilket fall som helst för att det gör MIG glad. För i slutändan så bryr jag mig inte om vad som händer med de här tjejerna, för dom hade inte brytt sig om dom hade gjort det mot mig.
Den personen skadade mig dock aldrig fysiskt, och jag vet inte om han skulle ha gjort det heller - men han knäckte mig psykiskt. Han var inte elak, han var "världens bästa pojkvän", men han levde ett sjukt stört dubbelliv vid sidan av vår relation, och när jag kom på honom genom att göra lite efterforskningar - gick min tillit för människor helt i kras. Det har tagit mig typ 3 år att ens våga lita litegrann på någon igen efter det, så yeah, det är vad som händer när man blir förförd av en psykopat. Det enda positiva med den historien är att jag har lärt mig vara steget före andra människor. Är någon psykopat/mytoman, så märker jag det ganska snabbt ... det är inte heller så svårt att räkna ut deras nästa drag heller, eller hur man ska få dom att må skit.
Det jag undrar ang. din kvinnosyn (som du precis bevisat är väldigt stereotyp) är vad som skulle hända om du träffade en tjej som var helt tvärtemot vad du tycker om kvinnor i nuläget. Någon som är högintelligent, självständig och knappt har tid att träffa dig för hon har så många bollar i luften.
Skulle du känna att en sådan tjej var värd att manipulera, eller är det endast lättlurade/"korkade" tjejer som blir dina "offer" ?
En grej jag lagt märke till med människor som refererar till sig själva som "psykopater"/känslolösa osv., är att många av dom blivit helt känslomässigt krossade av en tidigare relation - och sen ger sig ut på "jakt" efter människor att förstöra. Jag har fått intrycket av att människor som inte tillåter sig själva att gråta eller sörja någon/något, ibland hellre hämnas eller förstör för att må bättre. Har många gånger hört fraser som "Om jag kunde gråta, så hade jag gjort det nu", men istället för att gråta har personen i fråga känt att det varit mer värt att ta hem one night stands, spy dom i ansiktet och få
dom att gråta.
Min poäng är väl litegrann:
Var ärlig mot dig själv. Om det finns någon händelse i ditt liv som du känner har gett dig agg mot människor/grupper av människor, så ta itu med den HÄNDELSEN. Prata med någon om den, skriv om den, få ur dig ångesten på något sätt. Att stämpla sig själv som psykiskt störd är alltid en lättare utväg än att stå för att man blivit sårad/besviken/förstörd under sin livstid.
Vet inte om du förstår vad jag menar, men ah.
