Är jag psykopat?

Tycker det låter fruktansvärt. Blir illa berörd av denna hjärtlöshet. Men. Du är modig som vågar skriva om det här.
Antingen vill du ha en kick till genom att skriva om ditt beteende här. Många kvinnor läser familjeliv

...

...skrev en fortsättning på mitt inlägg men det ramlade bort. 

Hur som helst:

Många kvinnor läser famijeliv = du uppnår samma känsla av välbehag här, genom att få läsarna att känna sig kränkta och illa till mods av ditt beteende. = mission accomplished = du får återigen ruset av makt som du får när du arrangerar dina situationer. 

Men. Om vi bortser från detta, så är min hundraprocentiga gissning att du har dålig självkänsla. Som tillfälligt får en falsk höjning varje gång du gör så här mot de så kallade "klubb-kvinnorna". 

Man blir aldrig längre själv genom att hugga huvudet av andra. 

Mitt tips till dig, om du nu på riktigt anser att du har ett problem i detta, är att gå och prata med någon. Finns möjlighet på vårdcentralerna och till högkostnadsskydd. 

Ditt beteende bottnar i en dålig självkänsla. Att du tror dig vara bättre än de flesta andra behöver inte alls vara tecken på att du är en psykopat. Det är en ganska vanligt förekommande känsla hos många människor. inklusive mig själv.  Denna tro har dock inget med självkänsla att göra. 

Om du hade varit trygg i dig själv hade du aldrig behövt utsätta människor för sådana situationer. 
Vad är det i dessa människor / kvinnor som provocerar dig? 
 

Men TS om du själv ser dig som hyfsat intelligent , är detta inte då klockrent för dig?

Man behöver inte vara psykiatriker för att förstå vad ditt beteende bottnar i.

Antingen vill du få uppmärksamhet här, blandat med lite självömkan men kommer aldrig ta tag i din problematik. I så fall är du en SVAG människa.

Eller så biter du ihop och biter i det sura äpplet och tar ett verkligt steg mot förändring.

Skall du fortsätta älta här utan någon självinsikt eller vilja till förändring, då är du patetisk och det är jäkligt SVAGT.

Eller så är du STARK och vågar möta smärtan ( som du då och då pyser ut med i tråden) genom att ta hjälp.

Om du verkligen är så bra som du tror dig vara ( gentemot naiva tjejer etc) borde du veta att föreställningen om att det är svagt att söka hjälp är jävligt NAIV i sig. NAIV som i en infantil syn på saken.

Och sist jag läste var du 27 år gammal.

Så ryck upp dig för fan och ta kontakt med en psykolog. Eller stanna i din tomhem och sluta slösa besökarnas tid med självömkan och hopplöshet.

Tro mig. Det finns fler med en kass barndom.

Jag har mått överjävligt av detta, men det var inte förrän jag vågade ta i det som jag fick ett bättre liv.

Allt annat som "jag behöver ingen" etc etc är bara ren bullshit för att skydda sig själv.

En normalsmart människa kan se sambanden här. Visst kan du? Eller vilö dy bara älta här så att du kan hålla läsarna varma?

Skärp dig.