• Anonym (Bedragen pappa)

    Sviken och bedragen, hur går man vidare?

    Hej! Första gången jag någonsin postar på ett sånt här forum. Hoppas på lite hjälp från er med både erfarenhet och kunnskap.
    För en kort tid sedan ertappade jag min sambo med att vara otrogen, detta hade pågått bakom min rygg i ca 2 månader. 
    Enligt min sambo har hon och den andra mannen aldrig haft något sexuellt förhållande utan det har tydligen handlat mer om samtal och närhet. Det spelar igentligen ingen roll vad de gjort, utan det som svider är att hon ljugit och att jag inte kan känna någon tillit. Det här har naturligtvis tagit väldigt hårt på mig.
    vi har två barn ihopa, 2 och 4 år. vi har levt tillsammans i 12 år.
    hon säger att hon ångrar sig otroligt mycket, att hon skäms, att det var det värsta hon gjort mot någon och att det aldrig kommer hända igen. jag tror henne faktiskt, hon har alltid varit den rättrådige av oss, den förnuftiga. hon är en snäll och godhjärtad människa. hon har sökt närhet hos någon annan eftersom vi inte haft det på många år. sexlivet har varit ganska bra men den där kärleken som fanns har liksom tynat bort.
    saken är också den att i samband med att äldsta barnet föddes startade jag mitt företag. sen kom barn nummer 2. det är bara ca 16 månader imellan dom. jobb och barn har tagit upp all vår tid. det har funnits mycket frustration och ilska imellan oss under snart 4 år. ffa från min sida. jag har sakt mycket dumma saker i ren ilska, sådant som jag nu inser tagit död på hennes känslor för mig, därav hennes otrohet skulle jag tro.
    vi ältar fram och tillbaka hur vi ska göra men hon blir bara kallare och kallare, från att vara ångerfull och skamsen verkar hon ha bestämt sig för att hon inte känner något för mig och att det bästa vore en separation.
    Hon säger att hon älskar mig för den jag är för barnen, dvs hon tycker jag är en underbar pappa, hon tycker at sexet är bra osv. men har inga "äkta" känslor för mig längre, känner ingen atraktion som hon själv påstår har med hennes känsloliv att göra. Jag älskar henne mer än allt, jag älskar mina barn och vår familj. min värsta mardröm att allt det man byggt upp, familj, jobb ekonomi, 12 år tillsammans osv nu skall raseras. jag vill inget annat än att få henne att känna för mig igen som hon en gång gjort. om vi nu bestämmer oss för att göra ett ordentligt försök, hur gör man?? hur kommer man över en otrohet samtidigt som jag måste vinna tillbaka hennes hjärta? jag är väldigt förvirrad, ångesttyngd, ledsen och instabil just nu. dagarna pendlar mellan hopp och förtvilan medans min sambo förblir ganska likgiltig. är detta mitt fel? har jag verkligen tagit död på alla hennes känslor för mig genom åren så hon är beredd att kasta 12 år tillsammans i soporna, välja bort 50% av tiden med sina barn etc. HJÄLP!!! jag går under!
                

  • Svar på tråden Sviken och bedragen, hur går man vidare?
  • dogcatbird

    Separera och se om det känns bättre då. Ni kan få det bättre på alla sätt.

  • makkepakke

    Handlar enligt mig inte om att du ska vinna tillbaka hennes hjärta eller henne. Att hon inte känner attraktion är ju naturligt/vanligt. Tycker ni ska separera sen får hon bestämma vad hon vill göra och du också. Personligen skulle jag inte känna mig uppskattad om hon bara "älskade mig som far till barnen". Men som sagt, naturligt att det blir så för eller senare. Gör slut och gör allt för barnen, sen får vi se om hon vill åka på spa med dig om ett par månader på hennes initiativ. Fast du kanske du är upp över öronen kär i någon annan. Du kan enligt mig bara ta ett steg nu. "viljan" från hennes sida känns rellevant. Vill hon rädda erat förhållande? I såfall kanske du har en möjlighet till genom parterapi, men inget jag tycker du ska pusha för, utan bara om hon verkligen vill. Man kan inte tjata eller vilja till sig ett förhållande.

  • kakkia

    Har du självmant plockat bort närheten och komunikationen så har du dödat erat förhållande ganska rejält!
    Vill du fixa det så får du väl väcka liv i den romantiska sidan av dig1
    Fungerar inte det så är det bara att seperera tyvärr!
    Det är svårt att väcka nytt liv i gammal kärlek.
    Bo ifrån varandra annars och börja dejta med varandra (börja om på nytt typ)
         

  • Disa 7

    Jag och min sambo är i precis samma situation. Det är faktiskt skrämmande likt vårt förhållande det du beskriver. Jag kan ju förståss bara relatera till min egen situation, men om jag vore din sambo skulle jag vilja att du "kämpade" för mej. Jag tror inte att du har "tagit död" på hennes känslor, utan jag tror mera att de har fallit i dvala. Om du verkligen älskar henne och vill ha henne, då skulle jag kämpa för då behöver du ju inte ångra dej iallafall. Separera kan ni ju alltid göra om inget annat fungerar.

    Fast det kommer inte att räcka till med en tillfällig förändring utan kanske något mera permanent. Det behöver inte vara så stora saker utan man kommer långt med mindre saker. Prata med henne, lyssna och ta till dej det hon säger. Se problemen och föreslå lösningar. Uppmärksamma henne. Rör vid henne när du går förbi henne, helt kravlöst. Ta hennes hand i en oväntad situation. Häng tvätten. Bjud ut henne en onsdagskväll. Ja du fattar säkert.

    Hoppas verkligen det löser sej för er! Lycka till! 

      

  • Fool

    Komplicerat , det är alltid lika svårt vid en otrohet att avgöra hur mycket av det som sägs är sanning och hur mycket av det som sägs är lögn eller ett sätt att undvika att ta ansvar för det man gjort. Inte alls ovanligt att man hellre flyr än tar tag i skiten man skapat.

    Den andre mannen blir då en slags oas där man känner sig förstådd och älskad till skillnad från surgubben hemma som bara är arg och ledsen. Självklart är det en falsk bild och självklart säger den andre mannen precis det som behövs för att ställa in sig , någon han antagligen inte gjort om det hade varit hans egen partner som svikit honom.

    Är du hundra på att du fått HELA sanningen från din partner ?

    Min erfarenhet är att sanningen kommer fram i omgångar , den första storyn man får brukar vara väldigt censurerad. Efter lite nystande så brukar det komma fram nya "detaljer" som den som varit otrogen inte sagt för att "inte såra dig i onödan" osv. Och det spelar tyvärr stor roll i dessa fall. Om hon fortfarande har kontakt med den andre mannen så är det ganska klart att det kommer påverka ert förhållande , om ni ska lyckas lappa ihop ert förhållande så krävs det att hon brutit helt och hållet med den andre mannen.

  • Nordsaga

    Här handlar det inte om att väcka eller locka fram känslor. Det finns nytt gräs att tillgå och har man en gång fått smak för det, så kommer de gamla vissna  tuvorna aldrig passa igen.

    Livet är alldeles för kort för att vi människor ska strunta i njutning, lycka och glädje. Ett intimt förhållande till sin partner är grundläggande för att dessa behov ska uppfyllas.

    Jag trodde liksom din sambo på att min man skulle förändras, efter år av utebliven närhet. Jag skakade av mig känslan av att önska mig mer av förhållandet. Intalade mig att timheten som uppstått genom hans mentala, själsliga och fysiska frånvaro kunde förbises. Det gick inte, det kommer inte att gå för din sambo heller, då hon kommit till en punkt där hon nu tillåter sig att känna efter.

    Jag väntade och längtade efter min partner i 15 år. Mina känslor för honom dog i omgångar. Det gjorde ont och jag mådde väldigt dåligt, klandrade mig själv och kände mig okvinnlig. Trodde att jag hade fel behov, ställde för höga krav på relationen.

    Sedan vi skiljdes åt har vi återfunnit respekten för varandra. Vi mår båda två mycket bättre och en enorm lättnad märks också på våra barn. Detta trots att vi aldrig grälade eller var direkt oense om saker och ting. Bara tomt och kärlekslöst. Kallt och ödsligt. Men min nya partner ser barnen en ny och gladare mamma i mig. En varm och tillmötesgående, livsbejakande människa som kan ge så mycket mer än förut. Jag skulle bli väldigt glad om min ex en dag berättade att han träffat en ny kvinna.

    Detta förtjänar även du och din sambo. Kärlek, liv och värme i vardagen. Inte nödvändigtvis med varandra.

  • Fool
    Nordsaga skrev 2012-10-02 21:12:21 följande:
    Här handlar det inte om att väcka eller locka fram känslor. Det finns nytt gräs att tillgå och har man en gång fått smak för det, så kommer de gamla vissna  tuvorna aldrig passa igen.

    Livet är alldeles för kort för att vi människor ska strunta i njutning, lycka och glädje. Ett intimt förhållande till sin partner är grundläggande för att dessa behov ska uppfyllas.

    Jag trodde liksom din sambo på att min man skulle förändras, efter år av utebliven närhet. Jag skakade av mig känslan av att önska mig mer av förhållandet. Intalade mig att timheten som uppstått genom hans mentala, själsliga och fysiska frånvaro kunde förbises. Det gick inte, det kommer inte att gå för din sambo heller, då hon kommit till en punkt där hon nu tillåter sig att känna efter.

    Jag väntade och längtade efter min partner i 15 år. Mina känslor för honom dog i omgångar. Det gjorde ont och jag mådde väldigt dåligt, klandrade mig själv och kände mig okvinnlig. Trodde att jag hade fel behov, ställde för höga krav på relationen.

    Sedan vi skiljdes åt har vi återfunnit respekten för varandra. Vi mår båda två mycket bättre och en enorm lättnad märks också på våra barn. Detta trots att vi aldrig grälade eller var direkt oense om saker och ting. Bara tomt och kärlekslöst. Kallt och ödsligt. Men min nya partner ser barnen en ny och gladare mamma i mig. En varm och tillmötesgående, livsbejakande människa som kan ge så mycket mer än förut. Jag skulle bli väldigt glad om min ex en dag berättade att han träffat en ny kvinna.

    Detta förtjänar även du och din sambo. Kärlek, liv och värme i vardagen. Inte nödvändigtvis med varandra.
    Kan det vara så att just frånvaron av konflikter var det som tog död på ert förhållande ?

    Det låter som om ni gick omkring och väntade ut varandra och gled allt längre isär utan att någon av er vågade ta upp det till diskution , jag säger det eftersom ALLA förhållanden har toppar och dalar och även ditt nya förhållande (det nya friska gräset) kommer kanske kännas som tuvor i omgångar , förälskelsen lägger sig i alla förhållanden för eller senare. Och då är det väl ganska synd om man gör samma misstag igen ?

    Jag tror livet är mer än bara njutning , man måste nog oxå kunna hantera sämre tider utan att klanta sig alltför mycket.
  • Anonym (ärdär)

    Jag ser på det hela på lite olika sätt.

    Om man ska se på det objektivt så har jag svårt att tro att man kan komma tillbaka till det man hade innan en ev. otrohet.
    Om man förlåter en otrohet så måste man förstå att man aldrig kan dra upp det igen. Man kan aldrig säga "Men du gjorde ju det och det..." Har man förlåtit så har man.
    Drar man upp det igen och igen (vilket många gör) så har man inte förlåtit och då kan det aldrig bli bra.
    Personligen tror jag inte att jag skulle kunna förlåta en sån sak. Inte full ut. Jag skulle kanske kunna säga att jag förlåter, men det skulle hela tiden ligga där bak och gro. När man har nästa svacka i förhållandet... Hur blir det då?
    Jag föredrar 100% ärlighet. Alltid alltid alltid. Oavsett om det innebär att man berättar att man har börjat tänka på andra... Vill man rädda ett dalande förhållande är det enda sättet.

    Jag är i ungefär samma sits som din sambo. Bortsett från att jag inte har varit otrogen.
    Vad jag menar är att jag är på väg att avsluta ett låååångt förhållande med två små barn inblandade.
    Vi har haft vissa problem under en lång tid.
    Jag har försökt få oss att lösa dom men det har inte gått/funnits intresse. Inte förrän nu då allt är på väg att gå åt helvete. Jag ser att det nu finns alla möjligheter att komma till bukt med dom problemen - men det har tagit för lång tid.
    Det heter ofta att attraktionen lägger sig efter x antal år - i alla förhållanden. Det är skitsnack.
    Jag har varit kär i min sambo i alla år ända tills nu. Har tappat allt. Luften gick ur mig sist jag försökte ta tag i våra problem utan att det gick.
    Jag älskar min sambo - men jag vet inte på vilket sätt längre.
    Är rädd att det "bara" är som vän.
    Vad ska jag göra då? Stanna bara för att vi har barnen?
    Ska jag stanna för att det KANSKE blir bra igen?
    Ska jag stanna för att hon älskar mig så fruktansvärt mycket och gör vad som helst för att det ska funka - nu?
    Även fast jag har börjat se mig omkring...? Jag skulle personligen aldrig vara otrogen, men iom. våran situation har jag så klart börjat se vad som finns runt om mig. Är medveten om att gräset kanske inte är grönare. Men mitt gräs hemma börjar sakta torka. Är det bättre att stanna bara för att det kanske inte finns bättre någon annan stans?
    Jag vet inte. Men jag vet att det känns falskt mot min sambo. Hon förtjänar någon som älskar henne fullt ut.
    Jag är ett kap, det vet jag (ja, man får tycka bra om sig själv) men det finns fler. Hon förtjänar verkligen det.

    Jag vet inte om jag hade någon poäng med det här riktigt.
    Jag tror att jag försöker säga:
    - Vill du att hon stannar även om det inte känns helt hundra?
    För barnen?
    För att du så gärna vill?

    Jag tror att det enda sättet att rädda ert förhållande är att båda är helt ärliga.
    Kan du på ett icke anklagande sätt fråga saker som:
    - Är du redan på väg ut?
    - Har du börjat titta på andra?
    - VILL du att det ska bli bra igen?
    - Finns det över huvud taget något jag KAN göra för dig för att du ska komma på andra tankar?

    OM (jag hoppas för allas skull att ni kan/vill lösa det) det skulle visa sig att hon redan har bestämt sig, men inte vågar säga något, för att hon inte vill såra dig eller likn. så måste ni börja ta tag i det nu, så att det inte blir värre mellan er. Det verkar som att ni fortfarande kan samarbeta bra och det är guld värt.

    Önskar verkligen varmt lycka till!! 

  • Fool
    Anonym (ärdär) skrev 2012-10-03 12:54:40 följande:
    Det heter ofta att attraktionen lägger sig efter x antal år - i alla förhållanden. Det är skitsnack.
    Jag har varit kär i min sambo i alla år ända tills nu. Har tappat allt. Luften gick ur mig sist jag försökte ta tag i våra problem utan att det gick.
    Jag tror du blandar ihop förälskelse , kärlek och attraktion.

    Man kan vara attraherad av sin partner fast man inte ens längre älskar personen
    Man kan älska någon utan att sväva på rosa moln och idealisera personen som man ofta gör i början av ett förhållande. Kärlek och förälskelse är inte samma sak , Förälskelsen är bara en fas (en del) av kärleken , kärleken i sig rynmer mycket mycket mer än så.

    Ex så kan man älska en vän eller en syster / bror , det är oxå kärlek men utan den romantiska komponenten som finns i kärlek mellan ett par. Men ett par kan oxå älska varandra som varandras bästa vänner förutom den romantiska biten (sexuellt attraktion etc). Kärlek är alltså inte BARA passion , pirr , attraktion etc... det är en kombination av felra komponenter , där trygghet , förteoende , vänskap oxå är viktiga delar förutom de vanliga som man förknippar med kärlek.

    Jag tror att om fler förstod detta skulle många förhållanden kunna räddas.
Svar på tråden Sviken och bedragen, hur går man vidare?