45 plus längtar efter barn.....!?

Inget fel att bli mamma i mogen ålder!

Men, att det ska fungera i den åldern är tyvärr rätt liten chans.. Problemet är att äggen blivit för gamla. Du kanske inte alls har någon sjukdom, utan det är ju normalt att det blir så. Sen KAN man såklart ha en sjukdom OCKSÅ.. Vet ej vilka åldersgränser som gäller men googla fertilitetskliniker eller privat fertilitetsutredning så bör det stå på klinikernas hemsidor. Rekommenderar inte att gå genom landstiget om det inte är kö-löst där ni bor, ni har inte tid att stå i några köer nu!
Rekommenderar att ta ett amh-värde (äggreserv) och fsh (follikelstimulerande hormon) som ger bra info om hur det är med dina ägg. Du KAN ju vara en av dem som har hyfsade ägg trots hög ålder!

IVF kan man ju prova, men har ofta inte så bra resultat i din ålder, ev har du passerat åldersgränsen i Sverige också..

Med allt detta sagt så finns ju äggdonation om dina ägg skulle vara för gamla! Finns forum för det här på fl. Många åker till Riga.

Varmt lycka till och grattis till att äntligen hittat rätt man!

Neejj vad deppigt det blev när jag läste att mina ägg kan vara för gamla...inget jag kände till, ... ok men om fallet nu är så, att mina ägg är för gamla - Finns det någon chans att bli gravid då förutom äggdonation? Kan hormonbehandling eller annan teknik hjälpa? Kan man kolla sina ägg själv (dum fråga av en gröngöling....) via ngt test eller är det ultraljud,klinik som gäller då?
Har kikat på kliniken AVA i Riga där det ser ut som om man kan gå igenom en fert.undersökning. Hittar än så länge, ingen klinik i Sverige som "tar sig an" 45 +...... Tycker det är lustigt att man inte åtminstone kan få genomgå en undersökning och få reda på om man kan bli gravid eller ej.
Kanske IVF ICSI kan hjälpa oss.....

OJ vad glad jag blev över att läsa ditt inlägg, jag kände igen mig PRECIS!! Jag hade heller ingen att göra en familj med...förrän de senaste åren... kort historia:
är du över 42 görs ingen IVF på dig i sverige, jag har vänt mig till underbara AVA i riga. Du kan däremot vända dig till en vanlig gynekolog i sverige som gör en första utredning, alltså bla tar blodprover på dig för att kolla hur just du ligger till i hormonvärden o då kan få en hint om ifall du KANSKE kan ha ägg värda att göra ett försök med eller om det kanske är helt kört, proverna kna ge dig ett hum om detta. samt görs en koll av din man, om han är fertil. SEN får man fundera på hur man ska gå vidare.Jag sa direkt till gynekologen i sverige att jag planerade ev äggdonation i riga o då började provtagningarna.
Jag är idag 47 o åkte till riga för första mötet okt 2011. Fick reda på att jag har mindre än 5% chans med egna ägg. Fick lov att operera  bort ett myom oxåinnan vi kunde gå vidare, så där gick ett par månader till spillo. Har nu prövat 2 cykler med äggstimulering, båda ggr har det börjat bildas äggblåsor men de har stannat av o inte mognat klart. Är just nu inne på mitt 3e försök, med hög dos äggstimulering, får se hur det går.
är dock HELT medveten om att vi till slut kanske måste använda oss av äggdonation istället.  Då får man ju i alla fall vara gravid o bära barnet (om det går vägen vill säga, men det är ju bra siffror på äggdonations graviditeter så det är ju större chans att det lyckas) Det är dock ett stort steg att välja den vägen...men jag är otroligt tacksam över att möjligheten finns för oss som inte hade "turen" att träffa rätt man under åren då man var som mest fertil, blir så trött på alla som uttalar sig negativt om vår barnlängtan, så länge man är fullständigt frisk o kry o ung i sinnet finns väl inget som säger att vi inte skulle kunna vara med LÄNGRE i våra kommande barns liv än vissa andra mindre vitala 35 åringar...eller...? ;)
men du, vänta inte en dag till, börja NU med undersökningar o provtagningar, det är mitt bästa råd till dig, håller tummarna:)

Hej ozzza! Jag hoppas verkligen att ett litet ägg i dig vill mogna och att du snart få bli mamma! Verkligen!
Jag har förstått att det till stor del hänger på mina ägg alltså....självklart så kan ju visst hinder ligga i spermans kvalite. Hur som jag får väl börja med att leta upp en gynmott dåsom kan hjälpa mig att kolla min äggstatus. Hade du kollat dina ägg innan du åkte till Riga!?
Vad mer än blodprov eller kollar man endast skicket på äggen via blodprov? Inga andra undersökningar?
Om jag har några fungerande ägg kan jag då redan vid första besöket i Riga få hjälp med hormonbeh. eller får man göra ett återbesök? Behöver du åka till Riga och kolla dina cykler varje gång eller gör du det hos din gyn här?
Om mina ägg är ur funktion helt så att säja så är det äggdonation alltså som kvarstår som ett alt.? Ja det blir ett helt annat beslut....att inte bli biologisk mamma alltså....men att bära, föda och amma sin älskade killes barn överväger nog detta och känslan av samhöriget infinner sig nog automatiskt....Vet inte om jag ens skulle tänka "så" när jag väl skulle få ett pluss och känna en bebis i magen....som skulle få min killes gener och drag..... Vad skulle kunna vara bättre än det i min situation.....
Jag är tacksam för alla goda råd, erfarenheter och tipps!
Berätta GÄRNA hur det går för dig framöver!
Ja instämmer. Det är egentligen ingen annan som har med det att göra och det är ett eget beslut och önskan att få bli mamma jag också....! Visst kommer jag att vara pensionär när mitt barn är vi säjer runt 25.... Men då har man normalt sett ett eget liv att ta hand om och inte så stora behov längre av att hänga med mamma.....
Jag läste i en veckotidning om en kvinna 54 år som började känna sig lite väl rultig. Det visade sig att hon var i 7 månaden......födde en välskapt flicka sedan! Så kan hon kan vi också!

Hej Novembra

Helt kört är det inte. Jag var 41 när jag fick mitt första barn. Hade då något år innan gjort en undersökning på Sophiahemmet i Sthlm och fick veta att jag vid det tillfället fortfarande hade gott om ägg kvar. Dessutom gjorde ett för högt stresshormon att mina ägg inte lossnade som de skulle och jag fick Levaxin (livet ut). Efter att jag fick rätt dos blev jag ganska snabbt gravid. Tydligen har jag hela livet haft låg ämnesomsättning och detta hade lätt kunnat åtgärdas om man fått ta sådant blodprov tidigare i livet. I alla fall nu har jag dessutom insulinbehandlad diabetes och har blivit gravid vid 46 års ålder. Så länge det finns liv så finns det hopp. Ge inte upp utan ta till de hjälpmedel som finns för att bli gravid.

Jag är medveten om alla risker som finns förknippade just i mitt fall och går redan nu på specilistmödravården. Just nu är jag bara i 6 veckan så det kan fortfarande sluta illa...

Hälsningar

Miina  

hej jag fick min son på naturligväg när jag var 45  är 49 nu och vill så gärna ha en till ,vet inte om jag kan ,kanske äggena är för gamla men det som stoppar mig mest är nog att alla säger " stackars barn" som får en sån gamal mamma,och att barnen blir mobbade för att  man närmar sig pensionärs åldern.

paddan- de som kommer med sådana kommentarer är säkert mossiga 40 plussare själva! Det är andra tider nu och fler och fler skaffar barn efter man fyllt 40 år. Det är inget synd om barnet alls, man växer upp och skaffar egna nätverk, hemskt vore det väl om man var beroende enbart av mamma och pappa i tid och otid. Jag är själv stolt, gravid och kommer att få barn en månad innan jag fyller 43 om allt går som det ska. Sträck på dig och var stolt  

Ja, hur har det gått för er i den här tråden?

Hej!
Ja, jag undrar också hur det har gått för alla!