Tonsillotomi på 3 åringen i morgon. Jag är livrädd!!

Min son som nu är 10 år gammal, genomgick en sådan operation när han var tre år. 
Jag var jätteorolig innan, men det gick bra!   Han fick en spruta med sömnmedel(?) innan han sövdes, så han föll ihop och somnade bara.  Jag tyckte det var otäckt och grät en massa, men sonen somnade bara som sagt, så för honom var det inte jobbigt.    
Han hade lite ont efter, men fick citodon på en gång, så det var ändå ok!   Han återhämtade sig snabbt tyckte jag också.

Lycka till i morgon!   Det kommer säkert gå fint!

Min 4,5-åring opererade polyper och delar av båda mandlarna för 2 veckor sedan. Det gick JÄTTEBRA!

Han var inte rädd innan på något vis utan tyckte mest att det var kul att leka i väntrummet etc. Lite seg väntan dock innan det verkligen blev dags. Han fick lugnande som han fick drica i en liten medicinmugg. Efter det var han en fnittrande geléklump och han märkte inte det minsta av sövning eller nålstick. I samband med stick och sövning så föutom att han var en fnittrande geléklump så avledde narkosläkaren med klistermärken som han fick välja och ta med hem....vilket han inte kunde i det tillståndet han var.

Han hade ont när han vaknade, men fick smärtstillande och det blev direkt bättre. Låg i sängen och höll om honom i uppvaket. Skönt att få krypa ner och hålla om honom. Han tyckte inte om att ha dropp, men var fascinerad över att trycka på en knapp och in kom glass i fria mängder .

Han hade lite feber dagen efter, men inget mer efter det. Han hade lite ont i halsen i 3-5 dagar men det räckte med enkel dos. Vi fick gärna ta ipren och alvedon samtidigt, men det behövdes aldrig. Han mådde fint och hade inte ont på en av dem, så han fick alvedon eller ipren var sjätte timme. Kunde få lite ont just innan det var dags för ny dos. Han sov jättebra på nätterna så inte ont eller liknande.

Det kommer att gå fint!  

Åh tack för ditt svar!  Minns du hur länge han hade ont efteråt? Jag opererade själv bort halsmandlarna när jag var tonåring och jag minns bara att det gjorde fruktansvärt ont och att jag spydde blod i flera dagar. Jag ryser vid tanken. Men det sägs ju att den här metoden ska vara skonsammare så jag hoppas det. Egentligen är jag nog mest nervös för sövningen. Han ska sövas med gas då han är stickrädd.

Det var flera barn samtidigt och ingen verkade ha särskilt ont. De flesta skulle åka via leksaksaffären på vägen hem . För vår del blev det en legobil .

Kan också hälsa att han åt bra direkt efteråt. Inga problem med mjuk mat.  

Det ska vara stor skillnad mellan vuxna och små barn. Vuxna har mycket ondare och det tar lång tid att läka/bli bra. 

Tack för dina lugnande ord! Jag kunde inte låta bli att skratta lite när jag läste om hur din son blev efter den lugnande medicinen. Så kul det måste sett ut!
Hur lång tid tog det innan han återhämtat sig helt? Tex kunde gå till fsk?

Puh. Så skönt att höra. Förhoppningsvis går det smidigt alltihop. Jag har köpt ett par presenter som han ska få på uppvaket (om han orkar).
Tyvärr har svärmor skrämt upp mig rejält inför denna op. då hon berättat om akuta blödningar och allt möjligt otäckt.

Man ska vara hemma med dem minst en vecka efter och man får intyg för 10 dagar. Han opererades tisdag 28/9 och gick till förskolan på torsdagen veckan efter. Det är mest för att det finns en ökad blödninsriskt första veckan drygt och därför ska de hålla sig rätt lugna och inte hålla på och flänga runt. De ska ju äta mjuk mat också och inte för varm.

Han var egentligen helt som vanligt två dagar efter operationen med undantag av att han kunde få lite ont precis innan det var dags för alvedon/ipren och han åt. För vår del handlade det mest om att försöka hålla honom stilla. Han har en lillebror som är 3,5 som också ville vara hemma när storebror var hemma och de for ju runt som tokiga....inte minst när man är inne mycket och inte kan göra så mycket. Vi var många som klättrade på väggarna förra veckan .

Ja, det var festligt. Han visste ju vad som skulle hända och att han skulle sova, men han skulle minsann INTE sova. Så plötsligt en stunde efter att han fått lugnande så skulle han gå ner från mitt knä och hämta en bok han tappat och benen bar inte och han började fnittra och sluddra. Sedan var det bara att bära in till operationssalen för sövning...och han var TUNG - helt lealös . 

Jag förstår at du oroar dig. En operation är ju en operation och man är ju så maktlös och man vill inte att de ska vara rädda eller ha ont. Det kommer att gå fint . 

De kan ju börja blöda efteråt, men det är mycket ovanligt sa de till oss. Man får veta vad man ska göra om det händer. Det är ju därför man är hemma med dem under den period det finns ökad risk för detta.

Vad jag minns så hade han bara ont samma dag, och inte så farligt ont.  Behövde bara ge honom smärtstillande vid ett tillfälle.    Det sägs att det ska vara mkt värre att operera bort halsmandlarna som äldre.
Min son hade ju redan tuppat av när han blev sövd, så han märkte inte av det.

Det kommer gå bra ska du se! Försök bara ta det lugnt själv, det är det bästa stödet du kan ge din son.

Själva sövningen ser inte så kul ut, och det är vanligt är att man som förälder gråter en skvätt när det väl är gjort. Man är liksom så på helspänn innan också och gör sitt bästa för att vara stöd för barnet och visa att det här är ett bra och kul ställe osv. Så när väl barnet somnar, och dessutom ser så där "död" ut, blir det lite för mycket.

Eftersom han har sådan sjukhusskräck tänker jag att det kanske vore idé att vistas en del på lekterapin? Det har i alla fall hjälpt våra barn att få en positiv bild av att vara på sjukhus.    

Va snällt att du tar dig tid att svara på mina hysteriska frågor! Jag tror jag ska ta mig ett glas vin nu och sen försöka sova lite. Måste försöka vara lugn i morgon!
Tack igen!

Tar det lång tid innan barnet somnar på gas? Jag misstänker ju att vi kommer få hålla fast honom tyvärr, med den där masken över ansiktet. Min förhoppning är dock att han ska känna igen en mask efter inhalationer vid pseudokrupp.

Jag har funderat på lekterapin på sjukhuset. Måste man ha remiss dit eller kan kontakta dem själv?
Här hemma har vi försökt avdramatisera med hjälp av doktorsväska (vilket han tycker massor om att leka med), läsa böcker om sjukhus och kolla på "Nicke Nyfiken på sjukhus". Känns ju jobbigt för hans skull att redan ha så starkt utvecklas skräck för allt vad läkare och sjukvård heter.

Sövningen går jättefort. Han reagerade aldrig ens på att de höll en mask över ansiktet och de höll den inte ens tätt utan en bit ovanför mun och näsa och han tuppade av ruskigt snabbt. Narkosläkaren sa det också "Nu mamma, nu går det fort."

Jag skulle tro att han får lugnande innan, de brukar ge så små barn det - det gav ju min 4-åring det trots att han var supersamarbetsvillig och inte visade minsta tecken på oro eller liknande. De lär ju märka innan om han är oro. Och med lugnande så blir de rätt väck, bokstavligen

Det låter bra! Hoppas att det går lika smidigt för oss som för din son.

Verkar som att det var andra rutiner för 7 år sen, eller så är det olika på olika sjukhus.
Min son blev inte sövd förrän efter han somnat   Och det gjorde de på operationsrummet, och jag fick inte vara med.   Först var vi i ett annat litet rum, och narkosläkaren sa att jag skulle hålla i honom när han klättrade runt, för han kommer somna och det går snabbt.  Sen kom de och hämtade honom.   

Det kanske är olika på olika sjukhus? Om vi legat inne har vi ju bara knallat ner dit liksom, så jag vet inte riktigt hur det funkar på andra orter.

Men här i Skellefteå är det öppet "för alla". Efter att vi låg inne med ett av barnen sa personalen på lekterapin att det var ju bara komma och hälsa på när vi kände för det, bara ingen är förkyld eller smittsam på något vis.
När man får kallelse till någon undersökning, tex sövning, så följer det med ett blad där det står att det är bra om man även avsätter tid för att besöka lekterapin. För att barnet ska kunna bearbeta upplevelsen, eller bara få en positiv stund. Vi har även fått vara på lekterapin under väntetiden, tex medan emla verkar eller från det de satt nålen tills det är dags att åka till operationen.

I ert fall skulle jag faktiskt ordna så det blev gjort. Börja med att ta reda på telefonnummer till lekterapin, ring sedan och berätta hur rädd sonen är och be att få komma. Kanske kan de tom ägna sig lite extra åt honom då, leka sjukhus och så, och att han får med lite nya saker hem till sin doktorslåda (så han kan sätta "nål", ge sprutor osv). Här i Skellefteå har de i alla fall varit väldigt generösa med att skicka hem sådant.

Hoppas allt gick bra idag, och att sonen snart får må bättre!    

Jag kikade på lekterapin igår när jag gick förbi men det är enligt skylten enbart för barn/syskon som är inlagda på barnavdelningen. Jag ska ringa och fråga i alla fall. Jag menar barn som barn, syftet måste ju ändå vara detsamma.

Det gick jättebra i går iaf. Han somnade gott med bara lite protester i masken och han har inte haft något ont alls. Jag fick tvinga i honom panodil igår inför natten men i dag ville han absolut inte ha ngt, Problemet är att hålla honom någorlunda stilla! Han klädde på sig skorna i morse och ville gå till förskolan, haha.
Hoppas det håller i sig!

Tack för att du tog dig tid!

Så skönt att det gick så bra!!
Ja, ring och kolla med dem! Jag kan inte tänka mig att det skulle vara något problem, hela tanken med lekterapin är ju just att få bearbeta jobbiga sjukhusupplevelser, så ditt rädda barn borde ju vara en självklar kandidat   :)