Arbetslös!!!

Har lekt med tanken på att starta en blogg om mina jobbskeriförsök för att sökt jobb en jäkla massa år och det är svårt när man inte lyckats komma in på nåt långt och hålla sig kvar före 35....jag kommer på intervju men blir aldrig vald för är inte helt perfekt med tanke på hopperunt-bakgrund. De som rekryterar har fina karriärer bakom sig och känner inte igen sig i mig - de tycker nog att jag är en sån de är glada för att inte vara och undviker mig därför. En chans är svårt att få - konkurrerar med nya färska yngre personer och de har inte förstörd karriär bakom sig. och är inte överkvalificerade för jobben jag söker (har noll chans få de fina jobben jag en gång hade - där konkurrerar jag med folk på fina fasta positioner som söker sig vidare för att få upp lönen och nya utmaningar). 

En väldigt  bra ide att starta en blogg, för det här är ett samhällsproblem inte en individuell fråga som många tycks tro.   I två dagar nu har min man hållt på med adito recruit och det fungerar inte som det ska. Han tänkte att han skulle åka iväg till kommunen, ett par mil härifrån men det står uttrycklingen att man inte kan söka på annat sätt.........Sajtansvariga svarar inte på mail  :(:(:(

Jag har jobbat i flera länder, Irland, Tjeckien, Norge, Holland och även i Sverige. Dessvärre är det Sverige jag bor i just nu, och det känns rent ut sagt för jävligt. Tråkigare land får man leta efter. Det är bara att söka jobb, och skicka inte bara mail, utan ring till arbetsgivarna! Kolla med bemanningsföretagen, det finns många sådana. Man blir anställd via dem ett tag, men ofta går anställningen över till något fast jobb ute hos kund.

Och glöm att jobba i kommun och landsting och andra underbetalda skitställen. Sök privata arbetsgivare.

Lycka till !

känner igen det där - var inte adito recruit men en annan privat sida som inte funkade - jag mejlade info-adressen om det och frågade snällt om hur jag skulle kunna söka jobb när sidan inte funkade....kom på intervju - men fick inget jobb som vanligt. Tröttsamt.

Kan någon ge mig ett konkret tips på vad jag kan säga när jag ringer i nästa vecka för att följa upp min ansökan?

För den inställningen kommer man ju långt med... :-/

Jag söker allt jag är kvalificerad för och lite till. Att rata kommuner och landsting finns inte på kartan.

Och jag hatar alla de här rekryteringssajterna (mest Aditro för min del, hittills, men har även stött på andra). Det blir fult, man måste skriva in allt i deras format, man kan ofta bara ladda upp ett dokument, om ens det...

Jag har inte varit arbetslös länge, men verkar vara fullständigt ointressant. Jag kan mycket, har en del arbetslivserfarenhet, men ingenting formellt som påminner om de jobb jag söker. Om någon tar sig tid att läsa mitt cv och träffa mig kanske jag har en chans, men aditro känns som ett sätt för rekryterare att direkt sålla bort dem som inte har officiella och dokumenterade meriter.

Har själv aldrig lyckats komma på nån intervju genom aditro recruit - däremot kommer jag ofta på intervju för privata företag...misstänker det beror på att det är mycket svårare få jobb kommunalt då de är skyldiga att lägga ut även när det oftast tillsätts internt. Är många som vill ha jobben och konkurrerar om dem - även folk som redan jobabr på arbetsplatserna eller känner cheferna...

  

Jag trodde att vi deltog i en diskussion om svårigheten att få arbete idag trots utbildning, och som försvåras pga av dysfunktionella söktjänster,  inte att pröva om varje påstående kan beläggas vetenskapligt till 100 procent .

Du kallar i ett inlägg ditt universitet för myndighet och då förstår jag att du inte känner till definitionen på vad en myndighet är 

  Vanliga arbeten på universiteten söks via söksajter inte direkt på insitutionerna.

Samtliga arbeten  (ett 100-tal) min man har sökt inom den statliga/kommunala sfären har han varit tvingat att söka via externa söktjänster. Att påstå att jag inte talar sanning i detta är kränkande.  Om en institution på Uppsala Universitet söker en forskare inom ett specifikt område är det självklart att det sker internt. Men det är inte dessa tjänster jag har avsett och det vet du. 

   Jag tror att det var en öm tå jag trampade på när jag skrev att de flesta lärare inte heller har mer än kandidat eller magisterexamen....Mot det påståendet kan du inte motbevisa mig, om det nu är det vi skall hålla på med

Vad var det där för idiotiskt råd? Det måste du väl förstå att de flesta arbetslösa provar alla möjlgia sätt att leta jobb......................

Jag menade inte på något sätt att göra en jättediskussion av det här, trots att det blev det. Jag menade bara att visa på att det inte behöver vara så nattsvart som du beskriver. Jag vet inte vad du menar med "vanliga arbeten", men vi annonserar i alla fall ut våra studievägledar-, kursadministratör- och receptionisttjänster (t.ex.) själva, direkt från institutionerna så som jag beskrivit tidigare, och inte via några externa söksajter. All personal (utom vissa forskare (doktorander inte minst)) jag känner till har "riktiga" anställningar. Vi hyr alltså t.ex. inte in lokalvårdare (vilket annars säkert är vanligt), utan de är universitetsanställda med samma villkor som alla andra. Ansökningar skriver man själv i word (eller liknande) och laddar upp. Inga trånga formulär eller liknande alltså. Jag ville bara peka på att det finns en annan verklighet än den du beskriver också, och det på ett av landets största universitet. Många universitet kanske gör som du skriver. Jag har ingen aning.

Att lärare inte har mer än kandidat- eller magisterexamen har jag inte ens kommenterat, och om det är för att jag inte kommenterat det som du drar slutsatsen att det är en öm tå, så kan jag väl kommentera det nu. Den senaste tiden har det väl blivit tydligt för de flesta (inte minst för adjunkterna vid universitet) att målet är att alla lärare ska vara disputerade, men dit har vi långt kvar, även om det ser väldigt olika ut på olika institutioner. Så mycket åsikt om det har jag inte. Det kan väl finnas för- och nackdelar med både och.

Det är möjligt att vi skulle förstå varandra bättre om vi diskuterade  detta IRL. Nätet har vissa brister på så sätt. Jag vill bara tillägga att jag har lite speciella erfarenheter av högre utbildning för jag har tagit poäng varje termin från hösten 1988 och har under tiden hängt med i alla de olika förändringar som den högre utbildningen genomgått och ibland när jag IRL pratar med "gamla" lärare inom högskolan så är det frustrerande när dom inte förstår att jag som student ibland kan ha värdefulla erfarenhetersom är användbara för högskolan.

Du vill ha solskenshistorier.
Här kommer det tre.
Jag har varit både långtidsarbetslös och sjukskriven, under ungefär 4 år. Jag har fast anställning sedan flera år tillbaka. Då var jag bra bit över 40 när jag fick detta arbete.
Min sambo har varit arbetslös i tre omgångar.
Först i drygt ett år, fick arbete, men avskydde detta, sa upp sig och fick ganska snart ett nytt arbete. Efter att han fyllt 50 så fick han nytt arbete, företaget gick i kk. Som 55+ var han arbetslös i två månader innan han fick nytt (och numera fast tjänst)
En annan väninna var arbetslös i nästan tre år innan hon fick sin nuvarande tjänst.

Både hon och jag är högutbildade (hon betydligt mer än vad jag är)    

Dvs vi är tre stycken som fått arbete efter mer än ett års arbeslöshet och för både mig och min väninnan så fick vi bra arbeten, sambon fick byta några gånger innan han kom rätt, men två av arbetena fick han efter sin 50-årsdag, min väninna var 45+ när hon fick sitt arbete     

Skaffa en Jobbcoach som har gott om lokala kontakter, bara ca 10 % av jobben kommer till AF.

Kan tipsa dig om www.workcare.se 

hej, tänkte höra hur det går för dig? har du verkligen en helt färdig socionomutbildning? jag bor själv i värmland och läser på KAU. jobbar lite extra inom socialpsykiatrin och de skriker ju efter socionomer?!

Aja,Kram

jadu ,du är inte ensam!
 vi har en arbetslöshet på 8,4% och en UNGDOMSARBETSLÖSHET PÅ 24,8%!!!!!

Har tyvärr ingen solskenshistoria att bjuda på, sitter själv i samma sits, dock får jag sommarjobb - där de älskar mig och ringde upp tidigt för att "tjinga" mig för i år igen ;)

hoppas bara på att få bli lasad så jag får chans till mer vikariat, inom industrin (där jag jobbat) släpper det om ca 2 år.

Jag undrar hur det går för TS. Jag är också utbildad socionom (har examen), jag har dock ingen arbetslivserfarenhet alls nästan (fick barn under utbildningen och varit hemma med min dotter på somrarna). Det känns nästan hela omöjligt för mig att få jobb. Visst skriker de efter socionomer, men det är ändå 200 behöriga sökande på varje tjänst. Många tjänster, men det utbildas samtidigt väldigt många. Utan arbetslivserfarenhet har jag märkt att min examen inte är värd något, alla andra som söker har ju samma examen + massa erfarenhet.

Men som boendestöd i socialpsykiatrin då? Fsk eller ams söker väl? Nej jag blir genuint orolig då jag läser en treårig utb.som är beteendevetenskaplig och ger mig en kandidat inom psykologi. Såg förresten att kriminslvården sökte massa folk runt om i sverige...nej tjejer och killar..det blir väl norge..suck