Dottern utfryst-prata m föräldrar eller skolan?

skolan.
de ska ha en plan för det här och kan ta tag i det på plats.

Tycker det spelar mindre roll vem som startat det hela och större roll att försöka bilda sig en uppfattning om vad som hänt och vad man kan göra åt det. Jag hade nog traskat dit, tagit tillfället i akt att vara med en dag i skolan. Det är ju tjejer du känner, och som din dotter lekt en del med tidigare, så det uppstår garanterat tillfällen under en skoldag där ni kan pratas vid. Det är i alla fall min erfarenhet att sådant där brukar lösa sig bra efter att man fått tillfälle att på ett odramatiskt sätt snacka lite kring både hur konflikter uppstår och hur man kan göra för att lösa dem utan att något särskilt hemskt händer. 

Jag skulle hört med läraren och fritids och se om det märkt nåt, om de kan stötta.
Ev oxå pratat med föräldrarna om du brukar prata med dem.
Det är så knepigt det här med kompisar, att inte få vara med. Alla vill ju inte leka med alla alltid. Men att viska och annat ojuste beteende är inte ok och ska markeras av skolan.
Jag jobbar i skolan och har sett det här många ggr. Och min lilla dotter på 3,5 har redan dragits in i det där...

Har precis som ni skriver funderat på att vara med en dag eller iaf ett par timmar. Ska man meddela det innan eller är det bara att komma dit (passade nämligen ganska bra imorgon....)?

Låter vettigt det där att lära känna kompisarna.
Du kan inte få tag på läraren idag och meddela att du kommer imorgon? Jag brukar föredra det ;).

Både och skulle jag vilja påstå.

Föräldrarna så de kan prata med sina egna barn , och skolan så att de kan hålla kolll på vad som händer samt sätta in egna åtgärder , prata med lärare / rektor och be att få till ett möte med berörda föräldrar och förklara läget.

Hade själv ett liknande problem med min dotter på dagis , två andra tjejer brukade mobba , frysa ut och slå henne , jag skrev ett brev till dagis och bad dem boka in ett möte med berörda föräldrar. Funkade jättebra (måste ge dagis cred för sitt snabba agerande)

Det är nog viktigt att avdramatisera och påpeka att det är ett gemensamt problem egentligen , ingen vill nog att deras barn ska vara en mobbare heller , så att de utsatta barnet inte blir martyr för det är inte heller någon bra idé. Helt enkelt förklara läget och se om man gemensamt kan hjälpas åt att fixa det , idag är det mitt barn imorgon kan det var ditt.

De flesta komuner har barnpsykologer som du kan ringa och prata med för att få tips om hur man lättare pratar med barnen om problem.