• Sigrid77

    Sluta känna sig avundsjuk... Hur gör man!?

    Jag känner mig ofta avundsjuk på andra. Mitt liv just nu är visserligen besvärligt på många sätt (dålig relation, strul på jobbet, svag hälsa, bor tillfälligt i 2:a hand etc) så visst finns det på sätt och vis en GRUND för att jag känner som jag gör. Men samtidigt så vill jag ju inte vara en sådan trist typ som går runt och är avundsjuk. Dessutom så tror jag att negativa tankar föder ytterligare negativa tankar och man hamnar i en ond spiral.



    jag märker att jag mer och mer isolerar mig från mina nära och kära och vänner, eftersom jag bara mår dåligt av att ser hur bra de har det och hur bra det går från dem. Jag tackar nej till att ses, slutar kolla Facebook och vill inte HÖRA om hur mycket BRA som händer dem.


     Det känns som att ALLA bara rasar i vikt, får nya jobb med suveräna villkor (jobba lite, tjäna mycket, ha kul under tiden), har fantastiska män, allt flyter på med barnen, hittar nya lägenheter och så vidare.


     Det känns som mitt liv bara är fullt av oflyt och jag pallar inte sitta hemma en helg och tycka livet är skit och allt bara går emot mig och så ser jag på Facebook hur folk har blivit gravida, är ute på skogspicknickar med hela familjen, köper möbler till den fantastiska lägenheten eller lagar en mustig höstgryta som de äter tillsammans med de perfekta vännerna i det perfekta hemmet med de perfekta barnen.


     Jo, jag tycker synd om mig själv. Men det är ju del av avundsjukan.


     Hur kommer man ur detta? Jag vill hitta flytet. Vara glad för andra. Men hur är man glad för andra om man känner att livet ler åt dem, men pissar på mig?


     Kram

  • Svar på tråden Sluta känna sig avundsjuk... Hur gör man!?
  • Loreena

    Dina vänner kanske inte har det så bra som det verkar utåt. Om du öppnar ditt hjärta och pratar med dina vänner om det som tynger dig så kanske de vågar göra detsamma. Alla har vi våra med och motgångar här i livet och även om dina vänner verkar ha flyt just nu så har det antagligen inte alltid varit så. Jag tycker inte att du ska försöka hålla upp en fasad att allt är bra utan säga som det är att det känns skit just nu.

  • Sigrid77

    Ja... BRa svar! Jag har fått det tipset av andra också.
    Men dels, så tror jag faktiskt att flera har det så bra som det verkar. Jag menar, det är ju MIN situation egentligen som är extrem kanske.
    Och ibland när jag försöker prata, så känns deras bekymmer så futtiga i jämförelse med mina.
    Plus att jag märker de blir lite trötta på mig och mitt oflyt. Och att jag tycker synd om mig själv....
    Jag TROR nog mycket på det jag ser och att alla har det så bra som det ser ut. 

  • lilja87

    Du låter deprimerad....så såg jag också på livet innan jag fick antidepressiva tabletter. Du kanske ska prova det? Samt kurator?

  • Loreena

    Jag har en bok hemma som heter Vägen till kraft - Snabbmat för själen av Barbara Berger. Den brukar jag bläddra i när jag behöver peppa upp mig lite. Jag kan varmt rekommendera den.

  • Loreena

    D-vitamin (ca 2000-4000 IE/dag motsvarar 20 minuters solande) och Omega 3 är bra om du känner dig vissen. D-vitamin är både bra för det fysiska och det psykiska välbefinnandet. De flesta här i norden har brist på det, särskilt efter en så här kass sommar. Prova det innan du provar anti-deppmedicin som mest gör att man känner sig bedövad.

  • astrida

    Börja med att försöka ta tag i ditt eget liv. Om jobbet är tråkigt, försök se dig om efter ett nytt. Hitta något fritidsintresse du glillar. Osv  osv. Då kommer du bli så fokuserad på ditt eget att du inte blir avundsjuk på andra. Men jag vet att det är svårt:)

  • Spacefrog
    Sigrid77 skrev 2012-10-04 09:52:43 följande:

    Jag känner mig ofta avundsjuk på andra. Mitt liv just nu är visserligen besvärligt på många sätt (dålig relation, strul på jobbet, svag hälsa, bor tillfälligt i 2:a hand etc) så visst finns det på sätt och vis en GRUND för att jag känner som jag gör. Men samtidigt så vill jag ju inte vara en sådan trist typ som går runt och är avundsjuk. Dessutom så tror jag att negativa tankar föder ytterligare negativa tankar och man hamnar i en ond spiral.


    jag märker att jag mer och mer isolerar mig från mina nära och kära och vänner, eftersom jag bara mår dåligt av att ser hur bra de har det och hur bra det går från dem. Jag tackar nej till att ses, slutar kolla Facebook och vill inte HÖRA om hur mycket BRA som händer dem.


     Det känns som att ALLA bara rasar i vikt, får nya jobb med suveräna villkor (jobba lite, tjäna mycket, ha kul under tiden), har fantastiska män, allt flyter på med barnen, hittar nya lägenheter och så vidare.


     Det känns som mitt liv bara är fullt av oflyt och jag pallar inte sitta hemma en helg och tycka livet är skit och allt bara går emot mig och så ser jag på Facebook hur folk har blivit gravida, är ute på skogspicknickar med hela familjen, köper möbler till den fantastiska lägenheten eller lagar en mustig höstgryta som de äter tillsammans med de perfekta vännerna i det perfekta hemmet med de perfekta barnen.


     Jo, jag tycker synd om mig själv. Men det är ju del av avundsjukan.


     Hur kommer man ur detta? Jag vill hitta flytet. Vara glad för andra. Men hur är man glad för andra om man känner att livet ler åt dem, men pissar på mig?


     Kram


    En del av problemet handlar nog om dina egna värderingar. Varför är det så förbannat viktigt med all denna yta? Perfekt kille, perfekt lägenhet, perfekt liv. Finns det verkligen inga som helst andra värden som kan vara intressanta?

    Jag blir inte avundsjuk på folk som har allt det där - jag blir direkt ledsen för att de tycker att allt det där är viktigare än att faktiskt se sig om och fundera över hur världen ser ut, varför vi torterar minkar i industriell skala, varför vi förnekar vissa människor deras grundläggande rättigheter och så vidare.

    Min poäng är att en del av ditt problem med svartsjukan handlar om dina värderingar. Finns det verkligen inte andra saker i livet som är viktigare?
  • astrida
    Spacefrog skrev 2012-10-04 10:26:39 följande:
    En del av problemet handlar nog om dina egna värderingar. Varför är det så förbannat viktigt med all denna yta? Perfekt kille, perfekt lägenhet, perfekt liv. Finns det verkligen inga som helst andra värden som kan vara intressanta?

    Jag blir inte avundsjuk på folk som har allt det där - jag blir direkt ledsen för att de tycker att allt det där är viktigare än att faktiskt se sig om och fundera över hur världen ser ut, varför vi torterar minkar i industriell skala, varför vi förnekar vissa människor deras grundläggande rättigheter och så vidare.

    Min poäng är att en del av ditt problem med svartsjukan handlar om dina värderingar. Finns det verkligen inte andra saker i livet som är viktigare?
  • Sigrid77

    Tack!

    Det är inte bara yta som att de andra har snyggare kläder, lägenhet etc. Utan mer att jag är känslig för att andra har flyt och jag oflyt. Det är på alla områden. Även t ex att jag har problem lämna dottern på dagis, hon gråter och gråter och står för sig själv (hemma är hon aktiv och skrattar). Så ringer min syrra och säger hennes dotter bara ÄLSKAR dagis och skrattande springer in.

    Då får jag den där känslan att: TYPISKT! Alltid att det alltid bara är jag som har probmel med allt... Och jävla skit att syrran alltid bara har räkmacka.

    Usch. Är inte stolt över detta beteende! ( Men det är så jag känner. Tycker synd om mig sjäv. 

Svar på tråden Sluta känna sig avundsjuk... Hur gör man!?