• Förtvivlad

    Besvikelse varje månad.....

    Jag och min sambo har försökt fått barn nu i 1år och 5månader ca. Har 2 MF i bagaget efter det sista mf har det ej hänt något och det va i slutet av feb 2012 .drömmer verkligen om att få barn. Har provat allt man kan tänka sig i tester. Ägglossnings tester , gravtester månad efter månad. Lite dyrt i längden. Hur har ni andra det? Hur känner ni er i det här? Med vänlig hälsning, en förtvivlad tjej

  • Svar på tråden Besvikelse varje månad.....
  • Lullebulle
    Hej!
    Känner verkligen igen mig. Först tog det ca ett år innan det tog sig överhuvudtaget. Sen en vacker dag kom plusset men den glädjen höll inte i sig länge, blev ett missfall i vecka 6. Ganska okomplicerat.
    Två månader senare var jag helt plötsligt med barn igen men fick åter igen ett missfall i vecka 7. Denna gången var det lite jobbigare, man visste inte om det var utomhavandeskap eller inte, in och ut på gyn och mäta hcg men det ordnade upp sig tillslut och hormonerna sjönk utan operation.
    Så nu har vi skyddat oss i tre månader (läkaren sa att man skulle göra det) förra månaden blev det ingenting men har haft ägglossning i helgen så hoppas att de tar sig!!
    Mitt tips är att skaffa p-tracker den appen, den är riktigt bra för att räkna ut ägglossning så slipper du alla dyra tester dessutom så är de svåra att läsa av om man inte köper cb men de är ju inte gratis direkt!
    Sen har läkarna sagt till mig iaf om man kan bli med barn så är chansen att man föder ett friskt barn väldigt stor de är de som det inte tar sig på överhuvudtaget som kan få det lite svårare. Så om det är till någon tröst så fungerar det ju för oss iaf! :)
     
  • Med kärlek

    hej tjejer.. läser era inlägg och känner med er och vill gärna prata av mig om mina känslor. Hur besviken och deprimerad kan man bli varje gång mensen dyker upp?
    Ångesten är obeskrivlig när tankar om att det kanske..aldrig kommer funka..igen...dyker upp!!. har abort i bagaget som gör sig påmind allt för ofta då man redan känner sig nere. Det bidrar ju inte direkt till att man blir gladare..
    Vi har försökt i ett år nu och det känns som om all tid går åt att planera och hoppas!! Och så blir man ändå så besviken...har anmält mig och sambon till fertilitetsklinik, men är så orolig att få höra ...att det inte går...

  • Theres 129

    Ja, det är verkligen deprimerande. Och så tar man något graviditetstest innan mensen för att man är så spänd, börjar känna lite tecken och poff så kommer blödningen och man samlar krafter till månaden efter igen... och så går tiden =P Hoppas att det fungerar för er snart och att mannen är stöttande.

  • Theres 129

    Vi har en underbar son på 1,5 år och har försökt få barn i ett år nu. I somras blev jag gravid och fick missfall 7 veckor senare. Jag var så glad innan det hände, hade börjat rensa ut för små kläder ur garderoben och burit ner mammakläderna från vinden och så händer det, det börjar blöda och missfallet var igång. Sjukhuset ville inte ta emot förrän flera dagar senare "för att se om missfallet är lyckat eller inte". Inte precis det man vill höra, man vill veta om det verkligen är ett missfall eller inte.

    Nu har det gått 5 månader sedan missfallet, jag som trodde att det skulle bli lätt att bli gravid igen... men tiden går. Mensen kommer, mensen slutar, hoppet fylls på och en ny månad kommer. . . 

    Vår son som vi har nu gick "på fem minuter" att få till, varför ska det vara så svårt nu? Jag är rädd att något hänt, att jag blivit steril eller något.. . och jag vet, det behöver inte vara "mitt" som kvinnas "fel" att det inte fungerar, det kan ju vara något med min man också. Men visst tjejer, visst känns det väl så... att det är "mig" det är "fel" på. 

    Är era män stöttande? Min är det, älskar honom =) (dock svårt att få honom att vilja tillverka barn varje dag haha, men jag har börjat bli desperat... jag vet att sperma lever flera dagar, ändå känns det nödvändigt att försöka få till det varje dag...håller jag på att bli tokig tror ni? Fast det känns inte så... känner mig lugn..)         

  • 22april2009

    Känner med er. Bröt ihop totalt i helgen. Bara låg och grät. Flera gick ut med att de var gravid, med tester och UL.bilder. Det blev för mycket så jag var tvungen att ta bort facebook för att slippa se, så nu har jag bestämt mig att ta en paus från facebook där alla gravida samlas...

    Mensen är sen varje månad, men sen kommer den helt plötsligt och jag eppar ihop :(  


    090422 kom min prinsessa!
  • Mirijel

    Här är en till som känner igen den besvikelse som blir månad efter månad hoppas det ska ta sig men slutar i att mensen kommer och man är nere, känner hopplöshet och tänker ibland att det aldrig kommer ta dig! Har en dotter på 5 år sen tidigare förhållande men har oxå abort i bagaget ... Önskar mirakel nu! Utredning på gång dock men tar sån tid vi har försökt i 1 år och 5 månader!

  • Theres 129

    Skönt att vi kan stötta varandra, tills nu kände jag mig så ensam i det här barntillverkandet...

  • 22april2009

    Vi har precis gjort utredning och kommit fram till att det inte är fel på oss `=/ Har kontaktat andrologmottagningen och fått tid i februari och ska påbörja inseminsation... =/

    Var med om något läskigt för ett tag sen...

    Dottern sa för några veckor sen att hon skulle få en lillasyster efter jullovet, efter sommarlovet.. sen pratade vi inte mer om det. På nyåraftonsmorgon vaknar jag av att jag drömt att jag testar plus och det första dottern säger till mig är att jag har en bebis i magen...

    Två dagar senare smsar en bekant och berättar att hon drömt att jag var gravid! Lite läskigt =/      


    090422 kom min prinsessa!
  • Tequilajam

    Jag känner så väl igen mig i de ni skriver. Besvikelsen varje månad när mensen kommer. Alla förhoppningar som byggs upp när man hoppas och tror att man ska ha lyckats denna gången. Man pratar om att man inte ska tänka på det utan bara köra på men hur lätt är de? Man tänker ju på det både medvetet och omedvetet. Jag och min vännina har diskuterat vad som innebär att man har försökt länge, är det från den tid då man har slutat skydda sig eller är det de månader som man har försökt pricka in ägglossningen, någon som vet? Vi var inte riktigt överens. Nu till något annat, har någon utav er haft någorlunda regelbunden mens efter att ni sluta med p-piller och sen helt plötsligt inte fått mens på ungefär 2 månader utan att vara gravid? Jag börja med p-piller runt 15-16 års ålder dels för att få regelbunden mens då jag kunde gåmi ett halvår utan mens. När jag slutade med p-piller så har jag haft regelbunden mens hela tiden fram till sist gång jag hade mens, 28 oktober 2012. Första tanken var ju jag är gravid men har gjort test vid två ggr, senast 24 dec utan plus. Nu börjar jag blir orolig att det är något fel på min kropp :( Kan man bli gravid trots utebliven mens, fungerar ägglossningen som den ska? Pratade med en sköterska på gyn när jag ringde dit och bokade tid för cellprov och hon sa bara ta ett test och jag har ju gjort de 2 ggr nu. Känns meningslöst att försöka bli gravid om kroppen ändå inte verkar fungera som den ska :(

  • Emelie120804

    Känner också igen mig. Förhoppningen som väcks när mensen är sen, och tårattacken när den sedan dyker upp... Maken stöttar, men man känner sig ju misslyckad...

Svar på tråden Besvikelse varje månad.....