Inlägg från: Aries81 |Visa alla inlägg
  • Aries81

    ~* Juni Bebisar 2013 *~

    Hoppar in här jag också... har läst i tråden men aldrig skrivit förr... Apropå det här med foglossning så har jag varit sjukskriven på 50% sedan v 6, Jag var gravid förra året och kände då av fogarna från v. 15. Tyvärr dog vår son i magen i v 25. Så nu vid nästa graviditet kände jag av fogarna redan innan jag plussade... hade väl inte läkt ihop ordentligt antar jag. Jag sover med kudde mellan benen annars får jag jätteont i höften, ett tips till er andra som har ont (om ni nu inte redan som jag boar in hela mig i kuddar).

    Jag har hört olika bud om det där att sova på vänster sida. De läkare jag pratade med då menade på att det inte spelade så stor roll hur man sov så länge det var bekvämt. Jag ligger i den ställning som känns skön, växlar ganska ofta under natten pga fogarna men domnar ofta i vänsterbenet när jag ligger på vänster sida.   

  • Aries81
    Baby Lei skrev 2013-02-20 18:43:19 följande:

    Välkommen hit! Vilken fruktansvärd förlust du varit med om. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att förlora mitt barn nu i v.25. Har du kunnat/vågat glädja dig åt den här graviditeten eller blir skuggan för mörk av det dom hände sist? Hoppas att du ska trivas här! Vi har högt i tak och blandar triviala och livsviktiga ämnen hejvilt. :)

    Tack! Jag börjar kunna glädja mig mer och mer nu, är i v. 24 och snart förbi tiden som var så jobbig förra grav. Jag kom på nu att det var kanske dumt av mig att berätta min historia just här, hoppas att jag inte skapat mer oro för er nu än vad man har ändå som gravid.... Ber om ursäkt i sådana fall!  
  • Aries81
    MissMe83 skrev 2013-02-20 20:49:28 följande:
    Aries: fy vad hemskt för er! Vågar inte tänka på hur det känns.
    Vet dom vad som hände med er lilla kille?

    Ja det har varit ett tufft år men på något konstigt sett så går man vidare och mår ganska bra ändå sen går det ju giivetvis upp och ner men det gör det ju för alla! Vattnet gick när jag var i v 20, han kämpade på bra där inne i magen i 5 veckor och ju längre tiden gick ju större chans att han skulle överleva. Men en dag så slutade hjärtat slå, man vet inte varför men jag antar att det blev för stora påfrestningar med så lite fostervatten. Prognosen var dålig så vi var förberedda på att det inte skulle gå bra. Men hoppet är det sista som överger en. 

    Nu tar jag nya tag och försöker glädja mig åt den här graviditeten, får bra stöd från specMVC och alla andra runtomkring oss.   
  • Aries81

    Japp det är dit vi ska!!! Har varit sjukskriven på heltid nu några veckor pga alla negativa tankar och oro osv men nu känner jag att jag är på rätt väg! Allt ska gå bra :) Det ironiska i det hela är att jag började må riktigt dåligt runt jul och då  skickades en remiss till psykolog. Remissen har valsat runt och jag har inte fått tid förrän nästa vecka men nu mår jag ju bättre! men ska gå dit ändå tänkte jag. Nej har inte fått någon orsak, slumpen som gjorde att det hände.. själv har jag ju såklart alla möjliga teorier men det finns ju ingen evidens för dessa så då är det inte så ;)

  • Aries81
    Hannathu skrev 2013-02-21 13:04:15 följande:
    Teorier kan man ha hur många som helst känns det som

    Har visserligen bara haft tidiga missfall, men många, så oron gnager varje dag. Däremot verkar det som en av mina teorier faktiskt stämt, för när jag fick progesteron första 16 veckorna så blev det min son och med denna graviditeten var det samma sak, progesteron i ganska hög dos och länge.

    Jag tar också progesteron en gång per dag men började inte förrän v 16, vanligt utomlands att ge det för att förhindra för tidig förlossning. Inte så vanligt i Sverige dock vad jag förstår. Jag längtar tills jag slipper dom, ingen höjdare att ta dom men det är ju såklart värt det om, eller när,  allt går bra Glad
  • Aries81
    Suey skrev 2013-02-25 09:31:20 följande:
    Vi har valt en Kronan Duo S, olivgrön, ville eg. ha marinblå men den var i begränsad upplaga (undrar varför de gör så) men vi föll pladask för modellen båda två Glad Får hoppas det blir bra!

    Är det någon här som har erfarenhet av graviditetsdepression? Det går upp och ner för mig, men igår och idag så har jag bara varit ledsen utan egentlig anledning. Vill inte titta mig i spegeln, har svårt att förhålla mig till min kropp och magen som sticker ut. Kan känna en äckelkänsla ibland, när jag är bland folk, kan inte förklara det. Ont i ryggen konstant (sittande kontorsjobb), kan inte ha sex pga svamp, uvi, m.m. och oroar mig för framtiden. Skulle vilja ha en tid till psykologen på MVC men känner inte att jag kan gå iväg från jobb så mycket. Igår bara grät jag och till min sambos förtvivlan så kunde jag inte sätta ord på vad det var. 
    Tvivlar dock inte på bebisen i sig och känner mig bara lycklig och full av längtan till den lille. 

    Är så rädd att det här ska förstöra vår relation och kärleksliv, men har hört att det vänder efter förlossningen. Älskar min sambo så och har aldrig tvivlat på oss innan. Han är helt underbar, ställer upp, fixar och donar, vi har fin närhet med mycket pussar, gos och kramar, ändå känns det som att jag bara klagar och surar. 

    Eller så är det bara brist på sol och värme efter vintern... Långt klagoinlägg, sorry! Känner mig bara uppgiven. Det finns ju så mycket som gläder mig också, allt är inte bara svart som det låter just nu :)
     
    Mitt tips är att söka hjälp! Strunta i jobbet, du måste tänka på dig själv! Om du mår så dåligt så gör du kanske inte så bra ifrån dig på jobbet? Bättre att vara borta ett par timmar så att du förhoppningsvis mår bättre sedan. Min erfarenhet är att det är skönt att få prata av sig men man får även hjälp att sätta ord på sina känslor och det är inte fy skam... Jag läste någonstans att om man mår dåligt under graviditeten är det också större risk att få depression efter förlossningen och att om man sökte hjälp under grav. så minskade risken för senare depression. Vet inte hur vetenskapligt det var men kan vara värt att tänka på!
  • Aries81

    Jag har jobbångest!!!! Jag jobbar på sjukhus och  har delad tjänst, är chef på 50% och på golvet 50%. Har varit sjukskriven på 50% hela grav pga foglossningar men har jobbat administrativt fram till för några veckor sedan då jag började må så dåligt psykiskt så jag inte orkade ta ansvar för mina uppgifter. Är sjukskriven på heltid fram till 20/3 och har inga som helst problem med försäkringskassan. Nu har jag börjat må bättre förutom att jag har vissa katastrofnätter då jag knappt sover (inatt var jag vaken mellan 1.30 - 7). Funderar på om jag ska börja jobba igen på mina 50%. Det kan gå bra men det kan ju också vara så att jag börjar må dåligt igen med alla press som läggs på mig. Det känns som att det skulle vara skönt att få göra ett bra avslut som chef och då har jag ju bara ett par månader på mig innan föräldraledigheten (kommer inte att fölänga mitt förordnade när jag kommer tillbaka till jobbet efter ledighet). Men samtidigt är ju inte jobbet allt... Velar fram och tillbaka. Nån som har några tankar kring hur jag bör göra, vet ju att det bara är jag som kan känna hur jag mår osv men alltid skönt med lite råd!!!

  • Aries81

    Det verkar vara vanligare än man tror med nedstämdhet under graviditet. Jag har haft en mörk period men mår bättre nu, det har hjälpt mig mkt att prata med kurator om mina känslor. Hon har hjälpt till att sätta ord på det jag känner och det är riktigt skönt!

    Var in en repa till förlossningen igår, helt i onödan.... Jag hade mensvärk i söndags men tänkte att det var normalt. Igår när jag var på toa fick jag en slemproppsliknande flytning och började då fundera lite. Ringde till förlossningen och dom tyckte jag skulle komma in pga min historia med för tidig vattenavgång förra grav. Allt såg bra ut, dom gjorde inte nåt vaginalt ul vilket jag tyckte var lite märkligt dom kollade bara ul via magen så att det var bra mängd vatten. När jag beskrev att det var den gelelliknande flytningen jag var orolig för lyssnade dom inte riktigt utan pratade om vattniga flytningar som jag ju haft i säkert 10 veckor och inte oroar mig för längre. När jag gick in och läste min journal nu så har dom skrivit att jag hade vattniga flytningar och oro för vattenavgång men det var ju inte det jag ringde in för... Skumt och känner mig lite dum som åkte in men det är väl bättre att åka in en gång för mkt antar jag :) 

      

  • Aries81

    Premismamma:
    Jag har också ont i fogarna, haft det sedan v 6 och nu har det blivit värre... Tog hem kryckor förra veckan. Lånade också hem ett glidlakan från jobbet. Helt underbart, jag är frälst! Nu kan jag vända mig på nätterna utan att vakna till så mkt av smärtan. Beroende på var man bor kan man få låna det som hjälpmedel från kommunen/primärvården. ett litet tips som kan underlätta mkt :)

  • Aries81

    Zora och Missme83: Så har jag också, inte skönt nånstans. Jag frågade min bm och hon sa att det är jättevanligt. Hon sa att det beror på att organen trycks uppåt i och med att bebis växer. Eller att bebis sparkar uppåt... Bara att härda ut, stå upp och sträcka ut magen och ryggen är det enda som hjälper för mig!

  • Aries81
    Premismamma skrev 2013-04-03 21:23:21 följande:
    Jag har ont i överdelen av magen. Har sammandragningar i bland. Sitta rätt upp och ner är jätte svårt. Måste sträcka på mig och gärna liggande. 

    Någon som har liknande?  

    Japp jag har samma lika. Känner mig nästan som bortdomnad precis under brösten och ungefär 10 cm neråt. Sammandragningarna är också där men det är väl som det ska va så länge dom inte gör så ont antar jag.
Svar på tråden ~* Juni Bebisar 2013 *~