~* Juni Bebisar 2013 *~

Det verkar vara väldigt olika hur länge man väntar med att berätta för olika i sin närhet. Är vi de enda som haft med oss vår 3-åring vid alla graviditetstest? Jag har inget alls problem med att låta henne veta att vi vill ha en bäbis. Däremot vill jag vänta länge med att berätta för släkt och arbetskamrater.

Vaknade kl 03 idag och vid 04.30 gav jag upp omsomningsförsöken. Jag minns att jag hade detta bekymmer även förra graviditeten. Fler som vaknar för tidigt?

Ikväll undviker jag att gå till sängs alltför tidigt. Så får jag förhoppningsvis sova desto längre. Det är ju fint om man får sova ordentligt innan bäbisen kommer, sen vet man ju att det blir sömnkatastrof ett halvår eller mer...

Inget kul när man inser att man liksom tappat kontrollen över kilona. Jag är rädd för att slutet av graviditeten och förlossningen blir för tuff om man går upp för mycket? Det leder väl också till större barn = svårare att klämma ut?? Fick snitt pga sätesbjudning förra gången, och då gick jag upp totalt ca 13 kg (dottern vägde 4530), men nu har jag redan gått upp ca 10 kg. Hoppas på att ungens tyngd inte är proportionell mot min viktökning

Det är värdefullt att få ta del av er andras upplevelser, eftersom det är så mycket man funderar på. Lugnande att få ta del av andras erfarenheter och tolkningar, så att man får bättre perspektiv på sina egna tankar. Bra att inse att det kan vara på många sätt.

Nej, banta är ju inte något man rekommenderas att göra.

Själv ska jag försöka få lite stöd från en dietist. Nog vet jag vad jag äter som är skräp och inte, men behöver ha stöd från någon som kan peppa mig och kanske ge struktur på ätandet så att skräpätandet minskar... 

I natt kände jag de första sparkarna utanpå magen, med handen. Vilken underbar känsla! Jag har känt fisk-rörelser i en månad, men det är härligt med sparkarna/knuffarna som känns så definierade och tydliga även utanpå magen. Har RUL först om två veckor, så det är skönt med varje få livstecken från bäbisen.

Det är ju världens häftigaste känsla med små buffar, särskilt när man äntligen känner dem utanpå också!!! Jag har haft nästan en veckas uppehåll i att känna buffarna, sedan jag ramlade förra veckan när jag var ute med dottern och åkte skidor. Var så rädd att det hänt något med lillgrodden i magen. Men idag verkar det äntligen vara full fart igen

RUL nästa torsdag, (det blir 18+5) så det är blandad längtan och oro. Hoppas bara allt är bra. Vi valde att inte göra KUB-test och det känns lite pirrigt eftersom jag ju är fyra år äldre än när jag väntade min dotter. Vågar inte riktigt offentliggöra graviditeten för hela bekantskapskretsen förrän vi varit på RUL. Känns som att det är en ödesdag, även om det bara är hälften av alla missbildningar etc som upptäcks innan förlossningen, så man går ju aldrig säker. Och förresten kan ju ens barn drabbas av både det ena och det andra efter födseln också. Det finns inga garantier i livet. Det är ju stort och skrämmande att vara så här nära Livet som man är när man väntar barn.

Såg inslaget på nyheterna om familjen som förlorat en bäbis i RS-virus. Man får vara tacksam för den hälsa man fått och de barn man får behålla.

 

Japp, jag är likadan. Nästan konstant sugen. Svårt att stå emot. Min nya strategi (denna vecka) har varit att försöka röra på mig mer, så gör det inget om man stoppar i sig för mycket mat och glass. För att inte tala om drick-choklad. Med stekt ägg på smörgås. Tur att man inte kan äta medan man sover i alla fall
 

Vi flyttade ut vår dotter från vårt sovrum när hon var kanske 7 månader. Då hade vi ledsnat på trasiga nätter och desperata som vi var körde vi med 5-minutersmetoden rätt brutalt för att få äntligen få sova. Det fungerade, och det var nödvändigt eftersom jag skulle börja jobba igen då. När hon bytte rum så vaknade hon inte lika ofta på nätterna längre och när hon vaknade var hon inte lika inställd på att bli ammad till sömns. Vi tror att hon associerade till amning när hon sov i samma rum som jag, eftersom det ju luktar lite mjölk om en när man ammar. När hon började sova i eget rum så blev hon mindre störd av våra ljud t ex när vi vände oss i sängen. Men det viktigaste var nog att jag inte hörde hennes rörelser, för jag vaknade av minsta lilla knäpp då när hon var bäbis.

Nästa bäbis kommer sova i spjälsäng inne i vårt rum tror jag. Och jag tänker mig att hen får flytta över till dotterns rum när de börjar få någorlunda samma dygnsrytm, så de inte stör varandra. Vi har äntligen fixat dörr till vårt sovrum, vilket känns skönt att ha när man behöver dela upp sig, ska söva bäbis och amma och sova ikapp själv dagtid... På bottenvåningen har vi också ett arbetsrum med en bäddsoffa där man kan få sova ifred. Och så har vi ju vardagsrumssoffan. Det känns bra att kunna dela upp sig när det blir jobbiga nätter... för det var ruskigt jobbigt minns jag från förra gången.

Om du inte redan hittat det, Pellefanten, det var nog på Aktuellt, som jag såg i SVTplay, den dagen. Men kanske mest oro-skapande. Kontentan var väl att undvika folksamlingar om man har nyfödd på vinterhalvåret. Och att hålla ifrån spädbarnet från förkylda människor. Men hur lätt är det om man har ett dagisbarn hemma... I reportaget hade familjen som mist ett barn i RS-virus, beslutat att hålla sin 2-åring hemma från dagis, den här vintern eftersom de hade fått en ny bäbis. Väldigt drastiskt kanske, men det klart att man blir desperat när det värsta drabbat en.