Varför vill du jobba som sjuksköterska?

Funderar på det än idag... :/  Jag läste på komvux till usk, flyttade till norge och sökte vidare där och kom in. Alla tyckte att jag var sååå duktig och skulle bli en sååå bra syrra. På den vägen är det. Och idag vubbar jag till BM. Vet inte hur smart jag är när detta rapas upp :/

För att fortsätta din uppradning om det dåliga med yrket så kan väl detta också sägas: aldrig kan man räkna med ledig helgdag. Minst en av de viktiga röda dagarna åker du dit på. Jag tror att folk tror att det är häftigt som typ ER eller greys (hur häftigt det nu är...) och därför utbildar sig till det. Fast det är ju ett rent antagande. De flesta säger något i stil med "jag ville jobba med människor och kunna hjälpa andra..." 

Fler?

Jag är sjuksköterska, sen 6 år, går IVA-vubb just nu. Har jobbat på ortopedisk akutvårdsavd hela tiden. Ibland tänker jag att jag ska jobba med något annat att det inte är värt den dåliga lönen, de "kassa" arbetstiderna som jag iofs gillar, och all stress osv. Men jag kan liksom inte komma på NÅGOT som skulle stimulera mig lika mycket, ge mig så mycket utmaningar eller så stor känsla av att faktiskt kunna göra skillnad! Ja jag både älskar och hatar mitt yrke! Men jag ÄR sjuksköterska!

Träffande beskrivning som jag nog kan kopiera ganska mkt

kassa arbetstider, dålig lön, dålig arbetsmiljö är det väl igentligen överallt när det gäller att arbeta med människor.

Jag har jobbat inom handel och blivit hotad att få huvudet inslaget med en stekpanna, jag har jobbat inom resturang och blivit tafsad på och fått allt för sjuka skamliga förslag för som servitris/ bartender så är man ju "prostituerad". Sen har jag gått över lite smått inom vårdvärlden och här får jag lika dålig lön och har blivit utskälld och hotad men sen är det inget som slår den kännslan av när an vet att man har hjälp någon til att må bättre och även varit med att rädda liv och därför skulle jag vilja bli ssk.   

Jag pluggar till sjuksyrra, tredje terminen. Varför? För att jag vill kunna gå hem från mitt arbete och känna att jag har gjort ett arbete som betyder något. Att jag aktivt kan se hur mitt jobb och min kunskap kan hjälpa människor är värt alla de dåliga sidorna, enligt mig. 

Läste till sjuksköterska för att kunna hjälpa människor. Nu jobbar jag inom hemsjukvården (kommun i Norge)med att hjälpa människor och trivs superbra. Trevliga kollegor, bra lön och bra arbetstider.

Tror du att du kommer få möjlighet och förutsättningar att gå hem från jobbet och känna att du gjort nåt bra? Eller kommer du att känna frustration och lätt ångest för att du inte har hunnit med att vara den som verkligen hjälper? Att man hinner dela ut medicin men inte sitta ner och bara vara med sina patienter?

Allt handlar om vart man väljer att arbeta och hur man väljer att spendera sin tid (Jag vet att det finns saker man måste hinna med och saker man måste göra, men man kan fortfarande prioritera). Jag kommer kunna gå hem och känna att jag har gjort något bra under de förutsättningar jag har på mitt jobb. Har varit ute på praktik flera gånger, varje gång så är det alltid fika femtielva gånger och gnäll om hur lite tid som finns, samtidigt som tiden som finns inte utnyttjas väl. Varför skulle jag inte kunna gå hem och känna att jag har gjort något bra, menar du? 

Jag går alltid hem med bra samvete, känner att jag gjort nåt bra och att jag hunnit med allt jag ska ha gjort. Som ovan skriver så handlar de tom att prioritera och planera sin tid, nåt som sjuksköterskor är kapabla till att göra i allra högsta grad.