Hej!!
Ny här, men släger frågan rakt ut då jag mår mycket dåligt och känner mig fruktansvärt frustrerad. Vill så gäna prata med någon som har barn med ADD.
Så orolig för min 15 åriga flicka..
Googlat lite, men har en känsla av att dessa barn kan må dåligt mycket länge utan att poletten trillar ner ens hos oss föräldrar. Känns som jag svikit henne grymt..men hon har ju varit såhär hela sitt liv??
Finns det någon här??
Någon som sett nån annan tråd som berör ADD??
Någon?
Kan du tänka dig att prata privat??Mail, mob, telefon..eller finns det nån form av chat här??Bubblar av frågor och frustration
På nio skolår har vi inte gjort en enda läxa typ..stor anledning till att skolan väntade så länge med att anmäla är att hon är ju SÅ duktig. De säger att hon gör det hon ska, hon säger att hon inte fattar vad hon ska göra där när hon ändå inte hör vad de säger.
Nu går hon inte till skolan alls och vi väntar på möte med BUP.
När fick du din diagnos Nicolew..??
Har haft ont i hjärtat för min dotter större delen av hennes liv..men hon har ALLTID varitpå samma sätt, så jag har liksom inte tänkt att hon faktiskt skulle kunna vara sjuk.....känner mig så elak nu..hur jag har kunnat missa det..
När fick din dotter sin diagnos och på vilka grunder? Har du alltid vetat..??
Min dotters tydligaste tecken är väl att hon grymt empatilös, hon är alltid själv, inte intresserad av kompisar för fem öre, tar ALDRIG till sig vad folk säger..hon går sin egen väg. Datorn upptar hennes liv nu, och jag känner mig så maktlös.
Hur mycket var hon borta i högstadiet då. Gjordes det nån anmälan till resursteamet eller socialen??
Och vad sa BUP i början. Vi ska på möte på BUP idag..pratade med en tjej i telefon häromdan...och hon antydde att de skulle koppla in socialen,,ja för det är ju inte vårat jobb att få barn till skolan sa hon. Jag fick panik..eftersom jag misstänker att det finns en ANLEDNING att hon inte går tillskolan..Det är ju därför vi vänt oss dit:/
Inga mediciner då hon varken varit hos läkare eller är utredd på BUP. Hon har alltid varit grymt oempatisk och ej kontaktsökande. Umgås aldrig med vänner. När hon var liten följde hon ju med till släkten..men nu protesterar hon. Hon har aldrig tagit till sig nåt som jag, min mamma,min väninna eller syskon sagt. Det rinner av henne, hon bryr sig inte.
Hennes pappa mår inte jättebra alltid...depressioner o så. vid ett tillfäle så..ja detta vet jag inte om jag gjorde rätt i..men jag sa att pappa mår så dåligt av att bråka om skolan varje dag..det sliter ner honom. Berättade om pappas historia med självmordstankar och så. Jag sa att det är inte ditt fel om pappa tar livet av sig.. men ditt betende gör att han mår så dåligt ooch den onda spiralen går bara neråt och neråt och tillslut ser man ingen mening med livet... att hennes beteende styr honom i den riktningen oc sen sköter depressionen det där själv:( jaja..inte ens det bet på henne...känns som jag har anledning att vara orolig....BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ