• Anonym (hmm)

    Info. till umgägesförälder

    Jag har enskild vårdnad och nästan hela boendet om mina och x:ets barn.
    Han säger att han är intresserad av barnen och information men visar det inte med handling det minsta. Jag har dock valt att informera för att ingen ska kunna komma och säga efteråt att jag inte gjort MIN del av avtalet. INGEN ska kunna säga att jag undanröjt saker.

    Vi har en hemsida där jag lägger upp information om barnets utveckling t ex om de blivit mätta och vägda på bvc, om de tappat en tand, om de lärt sig något nytt. Det är väldigt kortfattat och innebär kanske 2-3 meningar MEN jag har ia lla fall skrivit det.
    Han vill inte heller gå på information med skolan eller t ex utv samtal utan lagt allt det på mig. Egentligen har jag god lust att skita i allt men som sagt, jag vill göra rätt ifall han sedan skulle få för sig att han t ex vill stämma mig. Så jag informerar kort även här, om vad som blivit sagt på föräldrarmöten mm
    Får aldrig nåt svar om att han bryr sig, men inte heller som du ts några mail om att han INTE vill ha det så.

    Jag skulle se till att fråga på FR om hur jag ska göra för att helt säkert inte göra nåt galet. Kanske kan ni skriva ett avtal där som de hjälper er med där han får skriva på att an inte vill ha någon information av dig. Det finns alltid galningar och jag tror aldrig gott om någon som beter sig så mot sina barn och inte vill ha kontakt så jag ser att vad som helst kan komma från denna människa och jag tror du ska vara uppmärksam ockås. En dag kanske han står där och vill ha barnen, om inte för att jävlas med dig! så var försiktig innan du frångår dina lagstadgade åtaganden som vårdnadshavare.       

  • Anonym (hmm)

     måste fråga en sak. Någon som vet om man som BF måste informera om "påskfika", "luciafirande", "sommaravslutning", "springtävling på skolan" mm mm
    Jag säger inte att man inte BÖR göra det för barnets skull men måste man rent juridiskt? 

  • Anonym (hmm)
    hellokill3r skrev 2012-10-18 21:09:42 följande:


    Har ni gemensam vårdnad så måste du det, har du enskild vårdnad måste du ej.

    jag har enskild vårdnad. jag informerar om vart barnen går i skolan, vart de bor, om läkarbesök, om medicinering, om saker som "inkräktar" på hans umgänge. Jag informerar även om vad som sägs på utv samtal och på föräldrarmöten då han inte vill gå på dem.
    Dock när det gäller t ex luciafiranden eller skolavslutningar så borde han förstå själv ungefär när de sker och då kunna fråga antingen mig eller personalen på skolan. Jag vill inte vara nån morsa till honom och hålla reda på även såna grejer, om jag absolut inte måste rent juridiskt.
    Fullgör jag min plikt genom den informationen jag ger?

    Dessutom så skickar jag lite vardagsbilder o berättar lite då och då vad vi gör och hur barnen utvecklas om nåt speciellt händer.    
  • Anonym (hmm)
    sophiie skrev 2012-10-18 21:30:11 följande:
    Jag har ensam vårdnad, pappan skiter mer eller mindre i vårt barn. Jag upplyser honom
    om ingenting. Han har bytt skola, fått ny diagnos, ja och allt där till.

    Pappan har i mina ögon gjort sitt val. Varför ska jag ägna tid åt att maila en som inte bryr sig ett skvatt?

    Enda gången jag skulle kontakta honom utan att blicka vore om barnet blev allvarligt sjuk. Inte för att han skulle dyka upp som gubben i lådan utan bara för att han ska få kännedom gällande det.

    mitt x har barnen varannan helg och låstsas bry sig men jag vet ju att så inte är fallet, det märks tydligt på alla saker han gör. ur munnen kommer en sak men det är oviktigt så länge man visar en helt annan. jag gör det för att ingen sedan ska kunna komma och säga att jag rent jurudiskt har gjort fel. IFALL han skule få tokspel o gå till rätten en dag...
  • Anonym (hmm)
    hellokill3r skrev 2012-10-19 08:09:38 följande:


    Ja enligt lag är du skyldig att berätta om vilkrn skola barnet går i, vilken adress barnet bor på, samt om barnet har någon allvarlig sjukdom. Det är det du måste berätta om om du har enskild vårdnad men inget umgänge. Jag har samma sits, en biopappa som ej bryr sig, sonen ser sin bonuspappa som pappa, träffar ej biopappan, han bor 45 mil bort och hör inte av sig, jag har ensam vårdnad.. Men de tre sakerna MÅSTE man berätta om, enligt lag.

    Du verkar insatt. 
    Vet du hur det funkar med att flytta. Han måste ju inte godkänna flytten det vet jag, men jag har tankar på att flytta rätt långt, men om jag ändå kan tillgodose umgänget med pappan, kan jag då flytta utan att det blir något problem. Om jag t ex har ett umgängesavtal via FR som han godkänt och sedan flyttar jag men kan ändå fullfölja det avtalet såklart, då gör jag väl lagligt rätt eller?? 
  • Anonym (hmm)
    hellokill3r skrev 2012-10-19 08:30:08 följande:


    Ja, sålänge det inte försvårar umgänget (typ UF har ingen bil och du flyttar dit det inte går bussar och vägrar skjutsa barnet tex) så gör du inget fel.
    självklart försvårar det umgänget på så sätt att det blir LÄNGRE väg att åka men vi har båda bil, det går både tåg och buss dit. jag kan tänka mig att skjutsa barnen i alla fall EN av dessa gånger hela vägen fram och tillbaka och den dra mötas på halva vägen t ex..
    kan han komma senare och gå till rätten och säga att han kräver att vi flyttar tillbaka för att han vill ha mer umgänge. 
    jag vill inte dra upp barnen i oöndan om man ändå sedan måste flytta tillbaka pga ett rättsligt beslut  
  • Anonym (hmm)
    hellokill3r skrev 2012-10-19 09:05:50 följande:


    Okej. Ja det är bara dig det kan straffa i slutändan om pappan stämmer dig på gemensam vårdnad och du inte uppfyllt din upplysningsplikt. Jag är livrädd för att biopappan ska kunna "sätta dit" mig på det och få gemensam vårdnad och sen forsätta jävlas på det sättet han gjorde. (Bara för att göra allt till ett levande helvete för mig) då jag följer detta noga.


    Att ni flyttar tillbaka kan han nog inte kräva via rätten, däremot om du flyttar långt så brukar det bli så att den som flyttat långt får stå för ALLA umgängesresor. Både ekonomiskt och praktiskt (bensinkostnaden och skjutsandet tex) om han skulle stämma dig.

    Ok så de kan ALDRIG ge honom varannan vecka och tvinga mig flytta tillbaka om det är så att han går till rätten?

    Ok men jag kan tänka mig stå´för kostnaderna så det är väl inget problem isf. 

    Jag är också livrädd att han ska kunna komma och kräva saker t ex att få gemensam vårdnad eller att ha barnen varanann vecka. det vore ett helvete för barnen  
  • Anonym (hmm)

    Litith dark: absolut håller med dig!!! Jag har också gjort så. Nu efter ett antal år börjar jag tröttna. Jag kommer ändå kunna se in i mina barns ögon för jag vet att jG gjort vad jag kunnat. Utv samtal och f-möten vill han inte gå på så jah mailar lite kort efteråt vad vi pratat om. Luciafirandet säger jag oxå till om, ibland kommer han, ibland inte. Efter ett tag orkar iaf inte jag informera om allt...

  • Anonym (hmm)
    Lilith Dark skrev 2012-10-19 17:15:55 följande:
    Fast nu tog du ju åt dig av något som inte är riktat emot dig. Om den andra föräldern sagt att man inte vill ha något att göra med sitt eget barn så finns det ingen mening med det. Jag menar i de fallen där det finns en kontakt även om den inte är tät.

    Mina barn vägrar att sova hos pappa, så det skulle vara dagumgänge. Sen vägrade de att träffa pappa någon annan stans än hemma och han vägrar att komma hit för att han är arg på mig för att jag inte tvingar iväg barnen trots att dottern låser in sig på toaletten och gråter kvällen innan det är pappafredag. Nu vet jag inte om han kommer hit i morgon för att träffa barnen för han hade sagt till dottern att han inte visste det än. Jag skickar ändå sms om möten, tider, utredningar, sjukbesök osv. 

    Skulle han helt klippa banden med dem så skulle jag självklart inte smsa om att Maja har ett återbesök på ögonmottagningen om en månad eller att jag hittat en bra skola åt Leo som kan möta hans behov eftersom han har en funktionsnedsättning. Nu har de dock kontakt, även om den är väldigt sporadisk och helt sker på dotterns initiativ, det är hon som ringer och smsar, och så länge det finns minsta lilla kontakt så kommer jag att fortsätta att informera honom om han inte säger åt mig att han inte vill ha information om det.
    Jag vet precis hur du känner det. Jag informerar också barnens pappa om mindre och mindre saker. Nu gäller det möten som kan vara bra om han är med på (som han ändå inte kommer på), och luciafirande och sånt som jag vet betyder något för barnen att han dyker upp på. Förut hade vi en tät kontakt och jag skickade små rapporter om framsteg och liknande. Men ju mer sällan han har kontakt med sina barn, ju mindre informerar jag även honom om. Om han är intresserad av hur det gått i skolan kan han ringa sin dotter och fråga henne. 
      
    Jag kan göra mycket för mina barn och jag har gjort massor för mina barn i kontakten med sin pappa... men när han inte ens ringer dem längre, när han inte ens frågar om en ända MINUT mer med dem någonsin eller inte orkar gå upp på lucia så orkar jag inte längre JAG måste först och främst se till att vara en bra mamma. Då har de åtminstone EN trygg punkt och då kan pappa vara lite "sisådär" och det duger gott åt barnen och de är nöjda. Då klarar de sig fint i sin uppväxt men tar jag kål på mig själv för att upprätthålla HANS kontakt med sina barn så ger inte det barnen något mer än negativt.
    Kan låta fånigt när det handlar om ett mail, att jag inte "orkar", men det tar ofantligt mkt energi då deras pappa lägger massor av klagomål på mig fast jag vet att jag gör så gott jag kan till skillnad från honom.

    Barnen måste ha ETT stabilt ställe och det har de. De kanske får en bättre kontakt med sin pappa när de blir äldre men då är det faktiskt HANS ansvar att jobba för det. JAG kan inte vara både mamma och pappa. Pappa måste han vara själv. Fast jag ger mindre och mindre info, och till viss del utesluter honom (då jag tycker att vissa saker kan han ta reda på själv) så kan jag med gott samvete se barnen i ögonen när de blir större och säga att jag gjort allt jag kunnat!   
  • Anonym (hmm)
    Lilith Dark skrev 2012-10-19 17:56:50 följande:
    Ja det var ju ungefär det jag också svarade i andra delen. Att ju mindre kontakt han tar med sina barn ju mindre informerar jag honom. För att det är hans ansvar att hålla kontakten med sina barn. Att det är hans ansvar, att ingen ska behöva vara både mamma och pappa. Att varje förälder har en skyldighet att göra allt man kan. Och det har du gjort som har gjort allt för att det ska funka, men han har valt att inte ta emot det. Precis som att jag gör allt, men han väljer att avstå. När han inte ens kan ge sin egen dotter svar på om han tänker träffa dem på sin umgängeshelg så visar han klart och tydligt hur lite han är intresserad och inget jag kan göra kan väcka det intresset.

    Sonen kunde inte bry sig mindre om sin pappa så där lägger jag heller ingen större energi utan informerar mest om sånt som ingår i upplysningsplikten. Men jag ser hur dåligt min dotter mår över sin pappas ointresse och därför fortsätter jag att i alla fall skicka tider om avslutningar osv, för att han ibland kommer och det känns bra för henne. 

    Nu är jag iofs lite mer noga med att berätta om mer eftersom han har fått för sig att han ska stämma på varannan vecka och han redan innan sagt att anledningen till att han inte kommer på möten är för att jag inte berättat. Dock har jag över 200 sms sparat som visar att jag skickat tider om möten, om utredningar, utvecklingssamtal osv osv. Sen att jag inte ens vet vilken kommun han bor i efter att han flyttade är en annan historia, eller att han inte ens träffar dem på det bestämda umgänget.  
    absolut :) såg att du skrev det, ville bara förtydliga

    Mina barn vill ju till sin pappa vilket gör det ännu tristare men de ser att han inte är en del av deras vardag och de tänker inte på att han ska ställa upp. När det är någon avslutning på skola eller t ex hobby eller lucia eller så man säger att "nu är det X i morgon och då kommer jag" då frågar de inte efter papap, men de kan t ex fråga efter morfar som bor 50 mil bort...så det säger rätt mkt. Dock visar de tydligt att de saknar sin pappa och vill dit, men det är väl hoppet som aldrig försvinner. Det är trist att se deras önskan om en närvarande pappa men att han inte är det.

    Hans lama försök att säga "han har inte tid" eller "han kan inte" eller "han orkar inte" eller "barnen vill inte..." är bara lama försök att rättfärdiga hans egna dåliga beteende. Trist men sant.   
  • Anonym (hmm)
    Lilith Dark skrev 2012-10-19 20:33:22 följande:
    Nu blev vi lite OT här men grundfrågan är faktiskt väldigt intressant. Om du är skyldig att göra något enligt lag men inte tillåts göra det av den andra föräldern, hur blir det då? Kan det slå tillbaka på en själv? Eller är det bara en skyldighet så länge den andra föräldern vill bli upplyst? 

    Det enda jag kan hitta är enbart vad informationsplikten innebär och vad man måste upplysa om. Inte nånstans kan jag hitta svaret på frågan om vad man gör när man inte får. 

    jag hade då gått till FR o fått papper på att han inte vill ha info så du har nåt att visa upp...
  • Anonym (hmm)
    Lilith Dark skrev 2012-10-19 20:53:00 följande:
    Ja jag hade också sett till att få det skriftligt. Men frågan kvarstår, det är ju trots allt lag på att man måste berätta vissa saker. Innebär det då att man måste göra det trots att den andre sagt att den inte vill ha den informationen? Och vad händer om det plötsligt ändras? 

    Jag hade nog startat nån blogg där jag skrivit om just bara såna saker som ingår i upplysningsplikten och sen skickat den adressen till pappan. Då informerar jag, men det är upp till honom om han ska ta del av det eller inte. Jag hade nog inte vågat chansa på nåt sätt när det gäller mina barn, eftersom det inte finns någon info om upplysningsplikten annat än att man ska upplysa den andra parten. Inte bör, inte borde, utan ska.  

    men det är ju en bra sak. då får han ändå ta ansvar för att gå in o läsa, då vet han att all info står där. jag hade inte heller chansat med mina barn. Därav informerar jag om lite mer än jag behöver...men funderar på att dra ner lite på det men jag kommer ändå vara lite mer givmild o frågar han om info så ger jag den givetvis.
  • Anonym (hmm)
    Anonym (insatt) skrev 2012-10-20 22:22:53 följande:
    Nej jag fattar verkligen inte var i lagen (föräldrabalkens 6:e kap som det hänvisas till högre upp i tråden) det står att man är informationspliktig angående barnets boende, skola och hälsa. Att det ingår i gemensam vårdnad att vara överens om dessa tre ting är jag helt på det klara med, men .... ????
    vad måste man enligt lag informera om då vid enskild vårdnad?
  • Anonym (hmm)
    hellokill3r skrev 2012-10-21 14:52:51 följande:


    Ringde och frågade lite snabbt och han sa att det gäller samma sak för ensamma vårdnadshavare som för sociala myndigheter när de tar över vårdnaden om barn enligt tex LVU och liknande, som biologisk förälder har man tydligen alltid rätt att få veta vart barnet är bosatt, går i skola och om barnet blir allvarligt sjukt, och man får endast avvika från detta ifall det anses vara till allvarlig skada för barnets liv och välmående att föräldern vet det. Han skulle maila mig i veckan med mer exakt info och referenser till lagrum osv när han fick tid över, jag sa att det inte var urakut dock.

    Perfekt!
    Vore bra att veta mer exakt vad det står mm så att man vet att man gör rätt!  
  • Anonym (hmm)

    Insatt: på vilket sätt kan du detta? lekman eller jobbar du med detta? Vore lite intressant att veta.

Svar på tråden Info. till umgägesförälder