Mitt ena barn har LVU. Fråga mig vad ni vill.

Jag har Asperger/Adhd, sökte själv stöd då jag blev ensamstående och då omhändertogs ena barnet med motiveringen att mitt funktionshinder är omfattande. Jag har inte fått specificerad vad det innebär för risker för mitt barn.

De andra ansöktes om LVU på men gick inte igenom.

Men om det var frivilligt blir det bli SoL.... inte LVU......

Ja om man vill ha placering. Det ville inte jag. Jag ville ha stöd i hemmet. Soc ansåg inte att det räckte.

Barnet som omhändertogs är 8 nu. De små är 4 och 1.

Omhändertagandet hände för snart 3 år sedan.
Jag vet att jag kan ta hand om barnet, och kunde även då.

Men nu när det har gått så lång tid har jag inget intresse av att ta hem barnet. Vi känner inte varandra och har inte direkt någon relation idag då vi knappt har något umgänge alls. Minstingen har aldrig träffat sitt äldre syskon och mittersta har inget minne av hen.

För att jag inte längre anser att det är för barnets bästa att komma hem. Det skulle bara skada. Jag vill ha en relation men blir hindrad. Barnet har fått uppgifter från familjehemmet om mig som har gjort att hen inte vill ha någon relation till mig.
Vi har inte fått ha umgänge mer än 12 timmar per år, då övervakat. Nu är det 10 månader  sedan vi hade något umgänge alls då soc hävdar att barnet inte vill.

Jag har ingenting särskilt emot familjehemmet egentligen men ibland kan man undra vad dom tänker om mig. Jag läser i journalerna hur mamman där suttit och gråtit för att jag överklagat beslut mm. Önskar att dom ansträngde sig lite mer, att dom håller vad dom lovar osv. Jag har bett om att få vara delaktig på olika sätt. T.ex ville ja förra året köpa nya gummistövlar till hen, när hen sen kunde få dom 2 veckor senare berättade hen att dom redan köpt. Sånt kan göra mig lite ledsen. Jag vet inte på vilket sätt längre jag ska visa barnet att jag är delaktig, bryr mig osv, när jag hela tiden hindras på olika sätt.. Jag är helt oviktig i barnets liv. Jag har väldigt länge kämpat väldigt hårt, men vill inte att kämpandet ska gå ut över de små. Eftersom soc markerat så tydligt att jag är oviktig har jag tagit ett steg tillbaka.

Det gör jag gärna, men har svårt att veta vilken nivå jag ska lägga det på. Jag känner ju inte barnet.

Hur tänkte du när du valde att skaffa fler barn..när ett redan var under LVU? Lever du med pappan?

Men förlåt..jag tycker det är lite konstigt..du säger att du levt med barnet i 5år och kunde ta hand om det? Och nu vill du inte ta hem barnet? Familjehemmet har ju bara haft barnet i 3år,alltså kortare tid än dig. Jag förstår om barnet har det bra där och därför borde stanna? Men att du säger att du itne vill och inte känner barnet,DET tycker jag är konstigt? Förälder är man ju hela livet..och ditt barn har långt till vuxen. Ligger det mer bakom? För om du är normal,så får du ju lätt umgänge vh eller så..om du VILL.

Jag hade redan mitten barnet när den äldsta blev placerad.

Jag har alltid velat ha fler barn och inte så långt mellan syskonen. Nu blev det lite längre än tänkt, då hela livet sattes på paus för en stund, men det går liksom inte sitta fast och trampa i det hur länge som helst. Hade jag gjort det, så hade jag oavsett vilket, inte varit bra förälder till det barn som fortfarande bodde hemma.

Jag lever i särbo/sambo förhållande med minstingens pappa. Han jobbar borta i veckorna och har lägenhet på annan ort.
För det första har jag aldrig skrivit att jag inte VILL ha hem barnet. Jag VILL det. Skillnaden är att jag har tillräckligt med vett innanför pannbenet för att se att det inte vore till barnets bästa. Mycket stor skillnad.

Du missar flera viktiga bitar.. Främst att barnet inte vill ha något umgänge med mig. Jag tänker inte tvinga mig på hen. När hen är redo så är jag övertygad om att hen kommer att få hjälp att kontakta mig och sina syskon.