Erfarenheter av orolig bebis

Minifom funkade för min son, han var gasig. Det låter ju som orolig mage, min son skrek mkt och klättrade osv dom första veckorna, till slut började jag med bara ersättning vid 4 veckors ålder, han fick både magknip och blev inte mätt på min mjölk. Och han blev en helt ny bebis! Lätt att lägga ifrån sig, mer vaken och glad på dagarna. Jag har en babysitter man kan gunga med vibrator, den funka bra när han var skrikig. Och att lägga han på mage, han vart knäpp tyst och tvärsomna. Efter ca 5 minuter rullade jag försiktigt över han på sida eller rygg. Då, och nu (han är 4 månader) så lägger jag han på sidan, ger han nappen, lägger snuttefilt eller dinglis mellan armarna och "klappar" han på stjärten så han gungar. Ibland kan man få hålla på tills man får kramp men han blir verkligen lugn av det. 

"Fler som haft bebisar som inte somnar och sover själva som fått det att fungera bra senare ändå?"

Som sagt, jag slutade amma och ibland får man helt enkelt prova, och prova, och prova att lägga dom själv och försöka söva dom. Provar man tillräckligt mkt (men inte så långa stunder så dom skriker sig hes såklart) funkar det tillslut :) Sen ändrar dom rutiner hela tiden, som sagt så tvärsomnade min son av att ligga på mage men vid kanske 2-3 månaders ålder började han hata att ligga på mage. 

Jag kan även tillägga att min son, sen början, har både bajsat och rapat jätte bra om man satt han i sitt knä, lite bakåtlutad och klappat han på ryggen :) Magen viks liksom ihop lite då och då kommer rapar upp lätt och lätt för han att krysta ut bajset :) 

Hoppas svaret är till nån slags hjälp!

Vännen, din dotter är 7 veckor . Du kommer att upptäcka under hennes första år att sömn och oroliga perioder kommer att komma och gå. Oro på kvällen som du beskriver är fullkomligt normalt. När barnet blir äldre och mer vaket och medvetet dagtid så är det ett och annat intryck som ska smältas på dagen och barn börjar när de piggnar till att inte vilja sova. Dessutom kommer tillväxt- och utvecklingsfaser tätt .

Jag har två barn som båda mer eller mindre bott i sjal först halvåret och en hel del efter det med . Att spädbarn vill vara nära är helt som det ska . Det är inbyggt i deras natur . Utifrån det du skriver så låter hon fullkomligt normal. Och ja, som förälder kan det vara jobbigt periodvis men det är ju inget som vara för evigt . Jag har idag en 3,5- och en 4,5-åring. Man behöver inte träna barn till självständighet. Det kommer när de är redo , men kanske inte efter 7 veckor......hon är ju bara nyfödd .

Ett tips är att inte kämpa så mycket med sömnen. Ha henne i sjal/bärsele men låt henne mest hänga med. Tuppar hon av så tuppar hon av och dagtid låt henne sova där så sover hon troligtvis längre och lugnare. Passa på att ta en promenad eller liknande. Att hon är oroligare nattetid och "kräver" mer är också helt normalt. En del av deras utveckling.

Jag skulle inte lägga mitt barn på mage, även om han/hon sover bättre, eftersom det är en av de faktorer som man vet kraftigt ökar risken för psd. 

"Jag skulle inte lägga mitt barn på mage, även om han/hon sover bättre, eftersom det är en av de faktorer som man vet kraftigt ökar risken för psd"

Klart det är så men i 5 minuter medans man sitter bredvid vet jag mååånga som gör, för att sedan vända över dom när dom somnat riktigt. Du kanske missade att jag skrev  "Och att lägga han på mage, han vart knäpp tyst och tvärsomna. Efter ca 5 minuter rullade jag försiktigt över han på sida eller rygg" 

Klart det är svårt att få rutiner på en liiiten bebis men min son har två sängar, brukade sova i mjukliften i soffan och i vagnen från start, vågade aldrig ha han i sängen (förutom på mig själv och jag låg vaken) för rädd för att rulla över han eller lägga täcke över han vilket är två risker för psd, för varmt och täcke över ansiktet. Jobbigt har det varit ibland men han har vant sig att sova själv och på olika platser  Numera måste han ligga själv för att somna, vill inte alls ligga i nåns famn. Men det är mkt som helt enkelt bara är med bebs,is, man får stå ut så att säga och försöka hitta sina knep. En bekants dotter ville bara vara i bärsjal, men när hon nästan var två månader la hennes mormor och morfar henne en varsin gång under dagtid, i egen säng och efter det kan hon sova själv. Märkt på många att ibland behöver bebisen lite avstånd från mamman ibland, kan bli svårt för dom att få ro och sova när dom känner den där ljuvliga doften av bröstmjölk hela tiden  Och ibland funkade det bättre att ha en tröja som lukta mamma som snuttefilt åt dom.

Tack för bra svar!
Det jag mest funderade på är om det kan vara magen som spökar trots att hon inte har kolik, om fler av er fått era små att må lite bättre av minifom även vid lite mildare symtom. Man vill ju inget hellre än att ens lilla ska må bra. Jag har hela tiden tänkt att hon ska få så mycket närhet som hon vill (och jag också för den delen, hihi) och att det än så länge inte är att tänka på att få henne att kunna somna själv osv. Och att höra med andra om kvällsorolighet varit vanligt, så jag vet lite mer vad som händer i hennes lilla kropp. Jag tror också att det ger sig med tiden, och jag kommer fortsätta bära runt på henne i bärselen ett bra tag till där hon sover så gott på dagarna. Jag vill också tro att självständighet kommer med tiden med mycket kärlek och uppmuntran av mig som förälder. Tror på att följa barnet. Så när hon blir lite äldre och ska börja sova mer själv får vi gå över den bron då. Det är bara intressant att höra hur ni andra gjort om ni kände igen beskrivningen.

Nu har vi haft två nätter i rad då hon varit betydligt lugnare på kvällen, hon är lugnare i kroppen och accepterar att ligga hos mig, eller emot mig när jag står och guppar henne, men insomningen tar ett par timmar trots att hon visar tecken på trötthet. Och hon vaknar fortfarande direkt när jag lägger ner henne i boet, trots att hon verkat sova en bra stund i min famn. Så för att vi båda ska få lite sömn och känna trygghet sover hon största delen av natten på mig. Det funkar ju dock inte för all framtid eftersom vi båda blir genomsvettiga och sover mer oroligt/vaknar till oftare. Jag känner mig dock lugnare nu efter era svar att det är en fas och att det blir bättre med tiden. Och att minifomen kan börja göra verkan för att hon ska känna sig tillfreds. I nuläget, när hon visar att hon är orolig och kanske behöver bygga upp tryggheten kring sovningen, kör jag på efter hennes signaler. Men framöver ska jag försöka prova mer att lägga henne själv, utifrån dina tips Windsor. Snuttefilten, min närvaro, buff i rumpan och lite sång kanske kan göra susen. Och att prova lägga henne i spjälsängen, som än så länge är oanvänd, på dagtid när hon verkar trygg och lugn. 
Tack igen för era tips och tankar! 

Ja min son vill ha närheten, att man sitter bredvid liksom men som sagt tycker han inte alls om att ligga i famnen. Har en fotölj bredvid sängen i hans rum (i vårat sovrum står hans säng bredvid våran säng) så jag sitter bredvid och pekar i nappen när han tappar den, ger tillbaka snuttefilten när han drar bort den (han kraffsar på kudden eller i ansiktet utan snuttefilten) och ibland rycker han till och kollar med stora ögon, precis som om han ska kolla om jag är kvar. När han ser mig rullar han själv över på sidan igen och stänger sina små blå. Han vill ha friheten att röra sig men vill gärna ha sällskap när han somnar :) Och som sagt, minifomen funka jätte bra för oss, vi använde den i över en månad sen sluta vi succesivt med den. Sen kan man köra Semper magdroppar (en gång om dagen) innehåller nån sån där bra magbakterie (som även finns i dom där yougurt och fil för vuxna) som hjälper deras små outvecklade magar :)