Han fyller snart 2 och kan bara 7 'ord'

Då ska jag vara käringen mot strömmen. Min son hade fler ord, men när han var 2,5 och inte talade i tvåordsmeningar bad vi om logopedremiss. Han har inga problem med samtal (ögonkontakt, turtagning etc) och inte heller språkförståelse - tyckte vi. Vi fick logopedtid när han var två år och sju månader. Hennes bedömning var att han t ex hade problem med sådant han borde kunna vid den åldern (kategorisering till exempel). 

Nu går vi på behandling hos logoped och han har tagit jättekliv framåt. De säger att det är ovanligt att man kommer så tidigt till logoped, men tycker också att det är väldigt bra. Sonen har en konstaterad språkförsening och huruvida han är spåkstörd eller ej får visa sig med tiden. Jag är bara glad att vi fått hjälp när vi fått hjälp, för han halkade helt klart efter i utvecklingen sedan han blev två - och det är jobbigare att ta igen ett försprång på 1-2 år än ett halvår.

Därmed inte sagt att du behöver oroa dig - men be om remiss till logoped. De kan göra en bedömning, kolla om han har fysiska hinder som gör att det är svårt att prata, och hjälpa er på sådant ni borde träna på eller tänka på i kommunikationen med honom. En sak vi fastnat i, var t ex att ställa ja och nej-frågor. Sedan vi slutade med det och började ställa frågor han kan svara på - på sitt sätt - har hans berättarvilja ökat enormt.  

Carro skrev 2012-11-11 04:04:45 följande:

Storebror kunde en hel del ord vid 1 år, men sen började öroninflammation på öroninflammation spöka så talet stannade upp.
När han var 2 år fick han rör i öronen och efter det så sprutade orden ur munnen på honom och vid 2,5 år så pratade han i långa meningar. 

Lillebror är 21 månader och har sen han var kring året sagt mamma, pappa, tittadär (som ett ord), men sen har det tagit stopp!
Eller nä, han har precis lärt sig härma får så han säger bäää

Hela dagarna går han lyckligt omkring och säger "putteputteputteputte" eller "gottegotte" och man blir lite mer förälskad varje gång eftersom det låter så förbaskat gulligt när han säger det!
Han tycker dock själv att han är suverän på att snacka även om alla andra tycler det låter som rappakalja.         

Jag och min man oroar oss dock inte. Han visar tydligt att han förstår det mesta man säger och han är oftast väldigt duktig på att visa vad han vill för ngt.
Dock har många i min släkt varit sena med talet och fått gå hos logoped för språket (eller talpedagog?), så smidigast blir att ta upp det på 2-årskollen så får vi se vad BVC anser.

Personligen tror jag att det inte är bra att oroa sig för mycket över, men att det inte är fel att vara uppmärksam och om man känner att det behövs, diskutera med BVC t ex.  
     

 I vårt fall har bvc inte velat göra någonting, det är vi som har tryckt på. De har inte velat göra en hörselkontroll heller, trots att sonen är konstaterat språkförsenad (men logopeden skrev remiss direkt till öron när hon fick höra att han inte gjort någon hörselkontroll).

Det ser förresten likadant ut i min mans släkt och min man var själv språkförsenad (pratade inte förrän han var fyra).    

Själv har jag väldigt svårt att förstå motsträvigheten som märks i den här tråden till exempel mot att vilja göra något. Att mest bara jollra och ha ett par ord vid två års ålder går väl an, men vid 2,5 är det ganska frustrerande för både barn och föräldrar. Varför inte vilja ge sitt barn de bästa förutsättningarna som finns att prata? Jag skulle rekommendera alla som har barn som bara har ett fåtal ord vid 1,5-2 års ålder att använda teckenstöd, det är enbart positivt för språkutvecklingen och gör att barnet slipper mycket av den frustration det annars kan känna av att inte kunna kommunicera ordentligt.

Gester, ljud och kroppspråk går an när man är två, men är frustrerande vid 2,5.     

Fast man kan ju ha expressiv problematik utan att pragmatiken eller kommunikationsviljan är påverkat, som för min son.

Min son fyller tre på söndag och vi har haft logopedkontakt för honom i över ett halvår. Vi använder stödtecken hemma och har avslutat en behandlingsomgång. Han ska göra hörselkontroll, försenat eftersom det halkade mellan stolarna. Så lite måste de väl bry sig? Broschyren vi fick vid första besöket sade att man ska prata med bvc om barnet inte använder tvåordsmeningar vid två år.

Språkljuden är en del av det expressiva språket men utgör ju inte allt. En expressiv språkstörning påverkar språkproduktionen (ex språkljud, grammatik, syntax, talat ordförråd) och behöver inte påverka varken förståelse eller pragmatik (kommunikation, hur språket används).