detta förb****de daltande

Skulle du tala om för min bonusdotter, min man OCH min bonusdotters mamma att jag inte räknades som bonusens förälder skulle de allihop fundera på om du allvarligt hade ngt fel... Jag är inte hennes mamma, det har hon redan en, men jag ingår i begreppet förälder. Jag, min man, bonusdottern samt hennes lillebror (min och pappans gemensamma) är en familj. Som föräldrar i den familjen sätter vi tillsammans reglerna, vi uppfostrar barnen som ingår i vår familj tillsammans. Har vi olika åsikter om uppfostran så tar vi upp det med varandra och diskuterar fram en lösning. Vi kör inte över varandras åsikter - för det gör man inte i en fungerande familj. Min bonusdotters mamma och jag har inte samma regler riktigt, men grunden är samma - hon kommer till MIG och rådfrågar, diskuterar och funderar över problem och lösningar. Varför? För hon anser att jag är en del av dotterns familj och hon inser att jag lever med hennes dotter, älskar henne och ser ibland andra sidor än hon själv gör. För ett antal år sedan så tog jag och min man en paus i vårt förhållande, fast vid det tillfället såg vi det som en separation. När min man berättade för mig att han behövde gå åt ett annat håll än jag höll jag på att gå under - inte bara för att jag älskar HONOM utan just för att jag inte har några somhelst lagliga rättigheter att träffa hans dotter, som jag älskar som min egen. Gissa vad som hände.. MAMMAN sökte upp mig, och bad mig fortsätta ha "umgänge" med dottern. Hon ville inte att hon skulle förlora den förälder jag faktiskt blivit. Sagt och gjort, under vår separation så åkte jag regelbundet hem till mamman, för att träffa min underbara bonustjej. Jag och pappan hittade efter några månader tillbaka till varandra igen, och bandet till dottern blev starkare än någonsin. För er som läst annat av vad jag skrivit så vet ni att jag och mamman inte alltid tycker samma - men i detta har vi precis samma åsikt - DOTTERNS behov och känslor går före våra eventuella olikheter. Det är jag henne evigt tacksam för. Så lägg ner din fördömande attityd och din tro att du talar för alla biomammor där ute. Inse också att de allra flesta av oss ÄLSKAR sina bonusbarn och vill dem väl. Det betyder inte att man curlar dom och sätter dem på en piedestal. Det betyder att man behandlar dem på samma sätt som man behandlar övriga familjemedlemmar!

Så med dessa orden "Jag svarar utifrån bonuspäronens åsikter i denna tråden, i andra trådar och på andra arenor" menar du inte att du för andra bioföräldrars talan? Ok, då missuppfattade jag.. Förövrigt så fördömer jag inte dig, däremot så anser jag att du drar alla över en kant. Att du tror att man "lägger sig i" för att man vill ha mer tid med sin sambo, eller förstöra relationen mellan förälder och barn. Att du påstår att en bonus aldrig kan ha en föräldrarelation till barnet. DET visar på fördömande och ovilja att se att det faktiskt KAN vara ett sånt förhållande.. Jag inser att man som bonusförälder kan ha en föräldraroll, en vänskapsroll, en "pappas kompisroll"... Helt beroende av hur föräldern och den nya partnern vill lägga upp det.

Tack! Har en underbar bonusdotter som jag ser som min egen dotter, en bättre storasyster till min son hade man fått leta efter.. :)

Hoppsan - jag erkänner att jag läste ganska fel där ja... Sorry.. Men förutom det så anser jag att du hårddrar grymt mkt och framställer bonusföräldrar som något de flesta av oss inte är..

TS - det är skitjobbigt att stå bredvid, se att ett barn blir så curlat att det blir osjälvständigt. Oavsett om man är bonusförälder eller "riktig" förälder. Ännu svårare om man står ensam i sin iaktagelse.. Min bonus har blivit curlad av sin mamma sen hon föddes typ.. Hon hjälper inte till hemma hos sin mamma överhuvudtaget.. Hon BEHÖVER inte göra det. Hon behöver inte fråga om det är ngt hon vill ha eftersom mamman frågar först.. Hon är i början av tonåren och klarar inte ens av att bestämma vad hon vill äta till middag - för hon behöver aldrig ta ett beslut.. Jag och hennes pappa arbetar på att styrka hennes självförtroende, hennes förmåga att ta egna beslut och att våga lita på sig själv. Hennes mamma gör det inte för att vara elak, hon ser säkert att hon gör tösen en tjänst.. Vi ser som sagt inte likadant på uppfostran.. Däremot ser jag och min man likadant på det och jobbar mot damma mål - att stärka våra barns självförtroende, göra dem till starka självständiga individer och fylla deras liv med kärlek. Låta dem veta att de klarar av att stå på egna ben, men att de alltid alltid kan komma till någon av föräldrarna, bio eller bonus, om det skulle behövas. Mamman har den senaste tiden själv börjat upptäcka hur tuff framtiden med en tonårsdottern som aldrig behövt hjälpa till kan komma att bli... Hon börjar kräva mer av dottern, men de har en turbulent tid framför sig..

Oj, det låter mer som om pappan har issues än sonen.. Fast det är sonen det går ut över för det är han som kommer att få problem i framtiden med att klara av saker själv och bli självständig. Jag håller inte med de som säger att man gör så här för att skämma bort sina barn.. Man glr dem en stor otjänst tror jag. Jag är helt för att skämma bort både barn, min man och mig själv - ibland. Men jag skämmer bort med kärlek istället för med prylar. Skämmer bort med uppmuntran att klara saker själv istället. Det är stor skillnad på att ställa upp och finnas där för sitt barn (vilket jag gör, både för bonus och min bioson) och att GÖRA alla saker för sitt/sina barn.. Barn behöver få växa och utvecklas till självständiga individer med föräldrarnas hjälp, inte utvecklas till att bli beroende av föräldrarna..

Lida01 - nog har vi problem med mamman vi med, men det verkar onekligen fungera bättre än för många andra. Våra problem består av att mamman inte förstår att våra helger är viktiga, utan tycker att hon kan boka upp saker på "våra" helger utan att fråga. Å andra sidan har hon inga problem med att byta eller låta oss få en extra helg om ngt speciellt händer i vår familj på hennes helg. Vi har inte heller samma syn på ansvar och uppfostran, hon vill att vi (och resten av hennes omgivning) ställer upp för henne men hon anser sig inte behöva ställa upp för någon. Men när det GÄLLER, om det krisar skulle hon ställa upp. Vi kan alltid ta en kaffe och prata om bonus och livet i allmänhet. Vill bonus tillbringa en vecka extra hos oss på sommarlovet så är det ok. Vi är oense om mycket - men vi kan när det gäller se förbi det och se tösens bästa :)

Tack förresten :)