Husfridsknull?

Ungefär 50% av våra knull är husfridsknull.

Jag är då egentligen inte så sugen, men det skadar ju liksom inte att ha lite sex, så då gör jag det.

Hade kanske hellre tagit ett bad eller legat och kollat på en film, men det är ju inte så att det är direkt obekvämt eller otrevligt att ha sex, jag råkar bara inte vara sugen just då.

Jag tycker inte att det finns något "rätt" eller "fel", man väljer själv om man tycker att det är "värt det" att ställa upp eller inte.

Om jag mår dåligt eller har ont någonstans så ställer jag naturligtvis inte upp, men om det bara är för att jag egentligen inte har lust så gör jag det.

Hade jag helst sluppit? Ja, om det bara var upp till mig. Men nu är min mans sexbehov större än mitt, och det är nästan det enda som är "fel" i vårt äktenskap. Då tycker jag att det är värt att ställa upp för att undvika dålig stämning eller konflikter.  

Ska tillägga att det aldrig blir en fråga om "tjat" här. När min man frågar säger jag direkt nej om jag vet att det kommer inte att hända. Men om jag kan tänka mig att ställa upp trots att jag egentligen inte har lust så säger jag ja direkt.

Så jag tror inte att min man egentligen vet precis HUR mycket mindre lust jag faktiskt har än honom.

Han vet dock att jag inte har så mycket, eftersom vi pratade otroligt mycket om det här i början av vårt äktenskap. 

Det kanske handlar om vilken inställning man har till sex också. När jag läser dina inlägg TS, så får jag intrycket av att du tycker att det är en väldigt "stor grej".

Och det är det ju för mig också, till viss del. Men efter att ha varit gifta i 10 år så är det liksom en del av vardagen, och ingenting som påverkar mig sådär jättemycket. Naturligtvis vill jag inte att min man tvingar sig på mig. Men att ha sex när jag egentligen hellre tar ett bad ser jag helt enkelt inte som en så mycket större uppoffring än att låta min man ta sovmorgon när vi båda varit ute och festat dagen innan, eller sköta nattningen av våra barn trots att det egentligen inte är min tur.

Sex med min man är inte alltid en "big deal" helt enkelt. Att ha sex när jag inte har lust är ingenting som påverkar mig negativt, mer än att jag förlorar lite tid på det och går miste om ensamtid, kanske.  

Ja, man har ju alla olika erfarenheter och jag kan förstå om man ser sex som en "stor grej", framförallt om man varit med om negativa händelser som är sexuellt relaterade. 

Sedan är det så att för mig är inte husfridsknull att min man måste tjata på mig och att jag till slut går med på det. Det gör knappast något för husfriden! För mig handlar det om att låtsas att jag visst är sugen så att han slipper tjata på mig! 

På det sättet kan det heller aldrig kännas som att han gör något mot min vilja.

Jag gör upp i hjärnan själv om jag kan tänka mig att ha sex eller inte. Kan jag inte tänka mig säger jag nej och det är inte mer med det. Men om jag kan tänka mig att ha sex trots att jag inte är sugen så har jag det. Det är ett beslut jag själv tar eftersom jag vet att min man har högre sexlust än mig.

Jag ser det inte så. Jag ser det som att jag helt enkelt kan tänka mig att ha sex. Jag kanske hellre legat i badet, men jag har ingenting direkt emot att ha sex. 

För mig är det precis samma sak som att trevligt och postitivt säga "det är klart att du kan ta sovmorgon idag!" trots att man själv är rejält trött och hängig och allra helst själv velat ligga kvar under täcket.

Har man själv bestämt sig för att det går bra att ha sex så finns det ingen anledning att hålla på att gnälla om det.

Precis som det inte finns någon anledning att säga "FINE! JAG GÅR VÄL UPP DÅ OM DU SÅ GÄRNA VILL DIN JÄVLA LATMASK" om man ändå bestämt sig för att ens partner kan få sova ut.  

Problemen uppstår upp om man själv inte kommer fram till något. Om ens partner trycker på och vill ha sex och man helt enkelt inte vet om man kan tänka sig eller inte. DÅ blir det nog lätt dubbla signaler, en del tjat och en jobbig situation för båda inblandade.