Min kille missbrukar droger
Känner mig så olycklig just nu. Vet inte var jag ska ta vägen eller vem som skulle kunna hjälpa mig just nu eftersom jag skäms så oerhört. Träffade världens finaste kille för 4 år sedan. Utåt sätt helt fantastiskt, otroligt omtyckt av sina arbetskamrater, familj och han har även några fina vänner också......
Jag blundade såg inte förrens ett halvår år varför han varje gång jag mötte upp honom efter jobbet hade panik hem. Jag fick inte komma upp först eftersom han skulle fixa lite grejer. Och jag naiv som jag var tänkte att "oj vad gulligt han vill plocka undan smutskläderna på golvet och bädda sängen". Sen kom han ut och var hur mysig som helst, vi gick promenader, bowla och allt som nykära gör.
Tills han en dag bara tänder en cigg brevid mig. Han skulle hjälpa mig med en en skrivning jag hade och skulle skumma igenom texten en onsdag klockan tre typ. Vi satt ute i solen och jag tyckte den lukta konstigt. Och då sa han bara som inget hade hänt att det är bara en joint, han behövde den för att koncentrera sig för att han skulle kunna hjälpa mig. Jag stirrade på honom men tänkte att alla har ju sina sätt att lösa kluriga saker på. Men allt blev bara värre och värre. Jag såg hans konto när jag satt brevid honom. Två hundra tusen i lån utan tillgångar eller något hemma av värde.
Det blev bara mer och mer, han tog tyngre grejer men jag såg det inte. Jag var inte där. Men så märkte jag att han hade med sig 3 olika telefoner med sig alltid. Han brukade ju vanligtvis glömma bara EN hemma och 2 av telefonerna ringde konstant och pep till. Han började försvinna ut på 20 minuters promenader varje timme efter ett telefonsamtal vilket var konstigt. Då började jag rota som fan hos honom där jag dum satt kvar hemma hos honom medans han var ute och skulle "fixa en grej".
Jag hittade massa knark, plasthandskar, en liten våg och inslagningspapper. Jag fick panik! Vad gör min kille tänkte jag, han är ju på alla sätt och vis så otroligt fin. Han var missbrukare men han såg ju helt normal ut. Som alla andra kontorsråttor förutom att han levde för drogerna.
Det senaste året har allt blivit värre, han råkar konstant ut för olyckor eftersom han tror sig bli superman emellanåt när han är riktigt hög och ska börja kasta sig runt då, åka kundvagn ner mot husväggar och andra mindre genomtänkta saker. Jag sitter med konstant panik. Skräcken att nu ringer någon snart så vi behöver åka till akuten med brutna armar, ben, fingrar. Springer så fort jag har tid och tittar till honom på kontoret och låssas glömma något i hans jackficka eller liknande för att kolla så att han mår bra.
Jag mår fruktansvärt av det här. Kan behöva springa iväg från mitt deltidsarbete för att ta hand om min allt för sjuka partner som fått en feltändning och vill börja köra rally på vägen för att allt är roligt och alla är odödliga just då. Jag får sitta där med honom i sängen och klia honom i hårbortten göra allt så han somnar och inte får för sig att dra ut och göra dumma saker. Sen få jag tassa på tårna, sitta i en mörk etta och vara knäpptyst så jag inte råkar väcka honom.
Jag har verkligen sett en framtid med honom. När han är den han var från början var han fantastisk. Försökt på alla sätt få honom att sluta men han kan antagligen åka dit snart och jag skäms så..... Skäms gör jag mest. Folk på jobbet kan säga att det ska sticka hem till sina sjuka barn. Jag kan inte säga att jag ska hem till min sjuka narkoman.
Plågas och vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Känns som jag sviker om jag går. Jag ville ha honom som pappa till mina barn. Men han är just nu som en jättebebis och kan inte göra något själv. När jag börjar ringa och sjukanmäla honom på hans jobb, när hans kollegor ringer mig och frågar varförr han inte dykt upp och jag konstant måste finnas, finnas finnas..... Hur ska jag hjälpa honom?
