Jag har tagit mitt livs värsta beslut!

Har förra vecka träffat en professor i anknytning och expert på familjehemsplaceringar. Hon har gjort en vetenskaplig undersökning och utredning på vår familj. Hennes uppgift var att besluta ifall vår äldsta kunde flytta hem igen. Flyttade till familjehem när h*n var 10 mån och är nu drygt 4. Placeringen berodde på att vi båda mådde psykiskt dåligt i en period och sökte hjälp hos soc. När vi blev friskförklarade började karusellen. Vi blev anklagade för en massa saker och hon blev kvar. Tiden har gått, nämnden har varit oense, rätten har varit oense, familjehemmet har strulat, ljugit och försökt förhindra en hemgång hela tiden. Vi har under tiden fått två barn som bor hos oss.

En del av mig känner upprättelse efter hennes besök. Hon kunde som första person i denna soppan se igenom allt. Vi fick bra betyg i hennes utredning. Hon såg att utredningen mest var antaganden och gissningar. Hon såg att de olika utredningarna motsade varandra. Att 90 procent är baserat på familjehemmets åsikter. Soc drog ner vårat umgänge till enbart en gång i månaden medan familjehemmet övervakar oss hela tiden. Så har det varit i 2 år pga att familjehemmet vägrat en utökning. Hon sa också att det är mycket ovanligt att familjehemmet trotsar soc beslut, vilket skett hur många gånger som helst i vårt fall. Hon var förvånad att de inte fått sparken. Hon var också mycket ledsen att hon inte kommit in i vårt fall tidigare. För även om detta har skötts på ett katastrofalt sätt så kommer vi inte ifrån att vårt barn bott där så länge med minimalt umgänge.

Hon sa att den största kärlekshandlingen vi kan ge vårt barn är att låta h*n stanna, det vore hemskt att dra upp barnet från dem h*n känner som sina föräldrar. Jag håller med. Efter att ha kämpat för att få hem vårt barn i flera år har vi nu tagit beslutet att låta det vara. Låta vårt barn bo kvar. Men fy sjutton vad ont det gör. Jag vet inte hur jag ska kunna leva. Vi har alltid levt med hoppet att sanningen kommer fram förr eller senare. Nu gjorde den det, men tyvärr för sent. Hon, experten ska nu utbilda socialarbetarna i vår kommun så att detta inte upprepas och hon ska även ta sig ett långt snack med familjehemmet. 

Vet inte vad jag vill med att skriva detta förutom att skriva av mig! Vet inte hur jag ska gå vidare!