fiori84

Äldre 16 Oct 13:55

87 svar

Autism pga svininfluensa vaccinet?

Hej på er alla!

Jag är ny här på FL och kan vara lite vilse här så ha lite tålamod med mig :)

Det är så att jag har haft en fundering jag går omkring med ett tag nu. Ganska nyligen fick min underbara dotter på 2,5 år diagnosen autism :( det fick min och min mans värld att rasa och ända sen dess har vi försökt komma på orsaker till varför det blev så och hur vi på bästa sätt kan hjälpa henne att bli "frisk". En av våra teorier till hur hon kunde ha fått autism är just pandemix vaccinet mot svininfluensan, det är så att jag tog sprutan en gång då jag var gravid med min dotter i 3-4 månaden med övertygelsen att det var det bästa jag kunde göra för mig och henne och att det skulle vara helt säkert och inte kunna nå henne via moderkakan.

Tyvärr så har det ju visat sig att barn framförallt har fått narkolepsi som ju också är en neurologiskt sjukdom/tillstånd eller vad man nu ska kalla det, och det är ju något som inte skulle hända enligt socialstyrelsen och läkemedelsförbundet mm och ändå så har flera människor fått lida på olika sätt och fått sina liv förstörda pga vaccinet. Det får mig ju att tänka att om man kan få narkolepsi av vaccinet varför skulle inte ett foster kunna ha fått autism som ju också är en neurologiskt till följd av vaccinet jag tog? Självklart så har jag ställt frågan till både BVC och läkare och alla säger som vanligt att det inte stämmer ( surprised? NOT!) ett svar jag väntade mig.

När i början folk började dyka upp ang att dom har fått narkolepsi så blev dom inte erkända och ingen ville ta på sig ansvaret och än en gång försökte med att det inte har orsakats av vaccinet, ända till slut då dom inte kunde förneka det längre då fler och fler dök upp, först då erkände dom att vaccinet var orsaken. Jag blir så himla arg och upprörd hur dom vaggar människor i falska påståenden och leka med människors liv på det här sättet, en sak är säker jag kommer ALDRIG någonsin att lita på vare sig socialstyrelsen, läkemedelsförbundet eller läkare för den delen för sannolikheten är stor att just i vårt fall så har vår dotter fått autism pga av den för*annade vaccinet.

Jag skulle hemskt gärna vilja komma i kontakt med er kvinnor som var gravida 2009 och födde 2010 och som tog sprutan, hur har det påverkat er? ert barn? snälla om ni ser detta svara gärna eller inboxa mig så vore jag jätte tacksam, självklart får ni andra också kommentera detta också och komma med era funderingar kring detta.

Hypnotica

Äldre 17 Oct 19:14

#31

Lite allmän pepp:

carlysvoice.com/home/aboutcarly/

Carly har ganska svår autism - och har skrivit en bok.
Hennes historia:

Temple Gradin, kvinna med Asperger's och specialist på boskap -

Paisley

Äldre 17 Oct 19:55

#32

fiori84 skrev 2012-10-17 18:04:03 följande:

vad dum jag är klart du syftar på mig nu är jag bara förvirrad.

Med att få henne frisk menar jag att mitt/vårt mål är att hon inte ska ha några symptom kvar som tillhör autism diagnosen elller åtminstone ha så få symptom som möjligt. Alla är vi olika, vissa nöjer sig med att skapa en bra autism miljö för sina barn och andra vill ha mer än så, inget är rätt eller fel det är upp till var och en att avgöra vad man vill göra för sina barn.

Vissa kommer kanske att se det här som lite provocerande, men...
Du vet väl att de som växer upp och kan uttrycka sig bra fortfarande har sin autism kvar? Även fast omgivningen inte ser det så finns symptomen i största grad kvar. Det handlar om personlighet och ett speciellt sätt att tänka. Att försöka "ta bort" autism påverkar inte hur en person med autism upplever världen, och dennes sätt att tänka.

Det man ska jobba med att få ut kunskaperna ur barnet, hjärnan arbetar skarpt och det finns nästan alltid en hög intelligens, problemet är bara hur man får ut denna intelligens. Ibland går det inte så bra, kopplingarna mellan tanke och handling funkar inte alltid som det borde. Men mycket mycket kan man träna upp.

Jag blir bara så ledsen när jag hör sånt här. Målet borde vara att barnet ska tränas i att fungera till sin fulla potential, samtidigt som individens intressen och personlighet stöttas. Jag vet om att man mår dåligt innerst inne om man inte får utlopp för vissa saker som man kan få genom att göra saker som är sk autismsymptom. Det måste få vara okej, och inte stigmatiseras. Istället så tycker jag att man ska vara delaktig med sitt barn och försöka förstå och intressera sig för det barnet vill göra och tycker om. Det som är "normalt" behöver inte vara det rätta, det finns olika vägar. Läs böcker om hur den autistiska hjärnan fungerar, läs sådant som är skrivet av personer som själva har autism. Det är det absolut bästa sättet att förstå. Då kommer det förhoppningsvis gå upp för en att - nej - aldrig i livet kan man eller ska man försöka få bort det autistiska tänkandet. Det är en stor tillgång. Däremot ska man satsa på strategier för att fungera och vara involverad i samhället.

Detaljerna är helheten

Paisley

Äldre 17 Oct 19:56

#33

Hypnotica skrev 2012-10-17 19:14:31 följande:

Lite allmän pepp:

carlysvoice.com/home/aboutcarly/

Carly har ganska svår autism - och har skrivit en bok.
Hennes historia:
" rel="nofollow" target="_blank">

Temple Gradin, kvinna med Asperger's och specialist på boskap -
" rel="nofollow" target="_blank">

Tack, det behövs sådant!

Detaljerna är helheten

fiori84

Äldre 17 Oct 20:17

#34

Paisley skrev 2012-10-17 19:55:34 följande:

Vissa kommer kanske att se det här som lite provocerande, men...
Du vet väl att de som växer upp och kan uttrycka sig bra fortfarande har sin autism kvar? Även fast omgivningen inte ser det så finns symptomen i största grad kvar. Det handlar om personlighet och ett speciellt sätt att tänka. Att försöka "ta bort" autism påverkar inte hur en person med autism upplever världen, och dennes sätt att tänka.

Det man ska jobba med att få ut kunskaperna ur barnet, hjärnan arbetar skarpt och det finns nästan alltid en hög intelligens, problemet är bara hur man får ut denna intelligens. Ibland går det inte så bra, kopplingarna mellan tanke och handling funkar inte alltid som det borde. Men mycket mycket kan man träna upp.

Jag blir bara så ledsen när jag hör sånt här. Målet borde vara att barnet ska tränas i att fungera till sin fulla potential, samtidigt som individens intressen och personlighet stöttas. Jag vet om att man mår dåligt innerst inne om man inte får utlopp för vissa saker som man kan få genom att göra saker som är sk autismsymptom. Det måste få vara okej, och inte stigmatiseras. Istället så tycker jag att man ska vara delaktig med sitt barn och försöka förstå och intressera sig för det barnet vill göra och tycker om. Det som är "normalt" behöver inte vara det rätta, det finns olika vägar. Läs böcker om hur den autistiska hjärnan fungerar, läs sådant som är skrivet av personer som själva har autism. Det är det absolut bästa sättet att förstå. Då kommer det förhoppningsvis gå upp för en att - nej - aldrig i livet kan man eller ska man försöka få bort det autistiska tänkandet. Det är en stor tillgång. Däremot ska man satsa på strategier för att fungera och vara involverad i samhället.

Jag är fullt medveten om att autismen och tankesättet man har som autist finns kvar trotts att symptomen inte syns för omgivningen och jag är inte ute efter att förändra henne som person utan jag vill bara vara säker på att jag har gjort det jag kan för henne för att hon ska fungera på alla sätt i samhället och ha ett så meningsfullt liv som möjligt.

Jag vill inte att hon ska känna sig udda,ensam,konstig osv när hon blir äldre och jag vill inte att samhället ska döma henne utifrån hennes autistiska symptom ( tyvärr så är verkligheten att man blir dömd vare sig man vill erkänna det eller inte ). Jag vill hon ska kunna ha det jobb hon vill ha, den utbildning hon vill ha, ha familj en dag och ha vänner, ursäkta om jag vill allt detta TROTS hennes symptom, därför vill jag att hon ska vara så "normal" som möjligt även om jag ogillar ordet normal så använder jag det i brist på annat ord. Jag tänker INTE nöja mig med att hon har autism och leva efter det utan jag tänker kämpa för henne och göra allt i min makt för att hon ska utvecklas på bästa sätt och det är inget jag tänker ursäkta för nån. Alla är vi olika och alla tar vi olika beslut i livet gällande våra barn och allt annat i livet och bara för att jag har tagit detta beslut med hur jag ska gå tillväga med det här gör mig inte till en sämre människa eller mamma.

Lilia

Äldre 18 Oct 08:50

#35

fiori84 skrev 2012-10-16 15:55:41 följande:

Jag vet att man kan få ett bra liv ändå och det är alltid skönt att få höra om folk som klarar sig rätt bra trots diagnos så tack för dom vänliga orden :) Jag hoppas verkligen att det ska gå bra för min dotter, ska göra allt i vår makt för att hon ska ha det så bra som möjligt.

Det är bra! =) Vill du det så strunta i alla konstiga kostråd och behandlingar du tänker göra. Acceptera henne som hon är istället. Det är något jag önskar att folk gjorde med mig.

fiori84

Äldre 18 Oct 09:42

#36

Lilia skrev 2012-10-18 08:50:41 följande:

Det är bra! =) Vill du det så strunta i alla konstiga kostråd och behandlingar du tänker göra. Acceptera henne som hon är istället. Det är något jag önskar att folk gjorde med mig.

Nu vet jag inte riktigt vad du menar med att du önskar att folk accepterade dig så som du är? ligger du inom skalan eller?

Det är väldigt lätt att säga att man ska acceptera henne så som hon är när man vet att det finns saker man kan göra för att kunna hjälpa henne på traven, och att då blunda för det och bara acceptera läget är väldigt väldigt svårt, i alla fall för oss. Vi vill inte att hon ska riskera att bli ensam på skolan och kanske t o m mobbas för att hon är annorlunda, det är vi livrädda för, och att då bli särbehandlad eller diskriminerad av samhället pga hennes sätt att vara lär ju knappast göra livet lättare för henne eller oss föräldrar.

Lilia

Äldre 18 Oct 10:16

#37

Paisley skrev 2012-10-17 19:55:34 följande:

Vissa kommer kanske att se det här som lite provocerande, men...

Du vet väl att de som växer upp och kan uttrycka sig bra fortfarande har sin autism kvar? Även fast omgivningen inte ser det så finns symptomen i största grad kvar. Det handlar om personlighet och ett speciellt sätt att tänka. Att försöka "ta bort" autism påverkar inte hur en person med autism upplever världen, och dennes sätt att tänka.

Det man ska jobba med att få ut kunskaperna ur barnet, hjärnan arbetar skarpt och det finns nästan alltid en hög intelligens, problemet är bara hur man får ut denna intelligens. Ibland går det inte så bra, kopplingarna mellan tanke och handling funkar inte alltid som det borde. Men mycket mycket kan man träna upp.

Jag blir bara så ledsen när jag hör sånt här. Målet borde vara att barnet ska tränas i att fungera till sin fulla potential, samtidigt som individens intressen och personlighet stöttas. Jag vet om att man mår dåligt innerst inne om man inte får utlopp för vissa saker som man kan få genom att göra saker som är sk autismsymptom. Det måste få vara okej, och inte stigmatiseras. Istället så tycker jag att man ska vara delaktig med sitt barn och försöka förstå och intressera sig för det barnet vill göra och tycker om. Det som är "normalt" behöver inte vara det rätta, det finns olika vägar. Läs böcker om hur den autistiska hjärnan fungerar, läs sådant som är skrivet av personer som själva har autism. Det är det absolut bästa sättet att förstå. Då kommer det förhoppningsvis gå upp för en att - nej - aldrig i livet kan man eller ska man försöka få bort det autistiska tänkandet. Det är en stor tillgång. Däremot ska man satsa på strategier för att fungera och vara involverad i samhället.

Tack för ditt inlägg. Jag har nästan suttit och gråtit när jag läser den här tråden. Jag har själv blivit utsatt för detta stigmatisering och fördomarna. Det är skönt att någon tänker annorlunda. Jag har lärt mig att fungera så bra att det knappt märks att jag har en autismdiagnos. Priset jag har fått betala för det är att jag blir så deprimerad att jag då och då tänker på att ta livet av mig, jag har försökt någon gång också. Jag har också panikångest, och blir sjukskriven med jämna mellanrum. Jag kan inte jobba heltid längre. Jag får aldrig känna som jag känner och sällan tänka som jag vill. En stor del av min person har tagits ifrån mig. Det är såhär det måste kännas att bli våldtagen och lämnad i en skog någonstans. Jag är fast på ett jobb som jag avskyr, jag får inte använda min kapacitet alls. Tyvärr klarar jag bara av enklare jobb då all fokus måste gå till de sociala relationerna. Vad jag egentligen skulle vilja göra är att plugga vidare, jag vet precis till vad och jag kommer in också, men för att klara det måste jag få lite hjälp i form av boendestöd och en kontaktperson på skolan så jag kan fokusera helt på studierna. Min diagnos kommer också märkas då jag inte kan fokusera på att hålla uppe en fasad.

Paisley

Äldre 18 Oct 10:20

#38

fiori84 skrev 2012-10-17 20:17:30 följande:

Jag är fullt medveten om att autismen och tankesättet man har som autist finns kvar trotts att symptomen inte syns för omgivningen och jag är inte ute efter att förändra henne som person utan jag vill bara vara säker på att jag har gjort det jag kan för henne för att hon ska fungera på alla sätt i samhället och ha ett så meningsfullt liv som möjligt.

Jag vill inte att hon ska känna sig udda,ensam,konstig osv när hon blir äldre och jag vill inte att samhället ska döma henne utifrån hennes autistiska symptom ( tyvärr så är verkligheten att man blir dömd vare sig man vill erkänna det eller inte ). Jag vill hon ska kunna ha det jobb hon vill ha, den utbildning hon vill ha, ha familj en dag och ha vänner, ursäkta om jag vill allt detta TROTS hennes symptom, därför vill jag att hon ska vara så "normal" som möjligt även om jag ogillar ordet normal så använder jag det i brist på annat ord. Jag tänker INTE nöja mig med att hon har autism och leva efter det utan jag tänker kämpa för henne och göra allt i min makt för att hon ska utvecklas på bästa sätt och det är inget jag tänker ursäkta för nån. Alla är vi olika och alla tar vi olika beslut i livet gällande våra barn och allt annat i livet och bara för att jag har tagit detta beslut med hur jag ska gå tillväga med det här gör mig inte till en sämre människa eller mamma.

Man märker ändå att man är annorlunda och udda, tro mig. Speciellt om man är högfungerande. Då har man blivit bättre på att läsa av människor och vad de menar osv. Och det är långt ifrån alla som vill ha ett familjeliv och en massa vänner. Måste man det? Kan man inte få leva som man själv vill och kan?

Den utbildning man vill ha, ja ibland passar det och ibland inte. Jag har ett syskon med autism som ville bli pilot men det fungerar inte. Han kan alla fakta men kan inte ha det ansvaret, och kan inte studera de ämnen som inte är intressanta för honom. På samma sätt som jag själv accepterar att jag inte kan bli läkare pga att man måste ha höga betyg i alla ämnen, och mina kunskaper är väldigt nischade inom just medicin. Jag är ingen läkaren men ett uppslagsverk av fakta om de saker som verkligen intresserar mig.

Träning i all ära, men det viktigaste är att ge näring åt individen och kärlek, att få bli trodd och få ett erkännande att det är okej att vara som man själv är. Att fungera i samhället går många gånger att lära sig. Man kan till exempel träna upp ögonkontakt, men aldrig ta bort den där obehagskänslan som ögonkontakt ger. Det intuitiva sociala beteendet kan läras in på ett intellektuellt sätt, men det kommer ändå inte naturligt eftersom det inte är något man har "fått på köpet". Så att fungera kan man visst, men annorlunda kommer man alltid att vara och det får man faktiskt. Jag är rädd för att man får psykiska problem och depression om man inte får utlopp för sin autism utan den hela tiden ska undertryckas.

Detaljerna är helheten

Paisley

Äldre 18 Oct 10:29

#39

Lilia skrev 2012-10-18 10:16:07 följande:

Tack för ditt inlägg. Jag har nästan suttit och gråtit när jag läser den här tråden. Jag har själv blivit utsatt för detta stigmatisering och fördomarna. Det är skönt att någon tänker annorlunda. Jag har lärt mig att fungera så bra att det knappt märks att jag har en autismdiagnos. Priset jag har fått betala för det är att jag blir så deprimerad att jag då och då tänker på att ta livet av mig, jag har försökt någon gång också. Jag har också panikångest, och blir sjukskriven med jämna mellanrum. Jag kan inte jobba heltid längre. Jag får aldrig känna som jag känner och sällan tänka som jag vill. En stor del av min person har tagits ifrån mig. Det är såhär det måste kännas att bli våldtagen och lämnad i en skog någonstans. Jag är fast på ett jobb som jag avskyr, jag får inte använda min kapacitet alls. Tyvärr klarar jag bara av enklare jobb då all fokus måste gå till de sociala relationerna. Vad jag egentligen skulle vilja göra är att plugga vidare, jag vet precis till vad och jag kommer in också, men för att klara det måste jag få lite hjälp i form av boendestöd och en kontaktperson på skolan så jag kan fokusera helt på studierna. Min diagnos kommer också märkas då jag inte kan fokusera på att hålla uppe en fasad.

Jag förstår dig. Jag förstod själv inte att jag hade Aspergers förrän min son visade symptom på autism, då gick det upp för mig. Mina föräldrar har ju bekräftat att det är så men man var rädd för att få en diagnos på sitt barn då.

Jag har tyvärr lärt mig allt den hårda vägen efter att bli kastad in i situationer där man måste anpassa sig för att överhuvudtaget överleva. Men jag vill inte att det ska hända mitt barn eftersom det är hårt och man anklagar sig själv. Jag är i alla fall så fungerande man kan bli tror jag. Men ÄNDÅ.. så känns ögonkontakt obehagligt. Ändå känns det som man inte vet var armarna ska vara när man går ute. Färgerna och ljuden är starkare utomhus än hemma. Och sättet på vilket man lagrar information är annorlunda. Jag har läst mycket om det här och det stämmer på mig i alla fall.

Tex att man översätter ord till bilder i hjärnan. Det trodde jag att alla gjorde. Tex när någon säger ett ord så dyker det upp en specifik bild. Säger du "jag gick in i väggen" till mig så får jag upp en bild på en gubbe som går in i en betongvägg. "Det är något som tynger mig" - ser en tyngd i ett snöre som är fastknutet på en person osv.

Sorry om det blev lite OT. Men det är viktigt att man förstår hur det här fungerar för att kunna stödja barnen bättre.

Detaljerna är helheten

MrsC74

Äldre 18 Oct 10:34

#40

Nej det finns absolut inga belägg för ett samband med vaccinet och autism.
Blir helt förvirrad när det står att ni ska få henne att bli frisk. Kan man bota autism ?

Autism pga svininfluensa vaccinet?

INNEHÅLL