min biografi !

Tack för att du delar med dig av din berättelse!

Det låter som du har mycket i  "bagaget". Kanske har du inte tidigare tänkt så mycket på din barndom och dina biologiska föräldrar? När så tankarna på dem dyker upp blir det förstås drabbande. Inte konstigt. Men säkert svårt och sorgligt.

Kan du prata med dina föräldrar, eventuella syskon om dina känslor? Kanske någon annan? Skolkurator? Andra adopterade?

Kanske hittar du något användbart på MIA:s hemsida? Längst ner finns en del länkar du kanske kan gå vidare till.

www.mia.eu/

Kram från adoptivmamma!