Min vän kämpar för att bli gravid och så blev jag det oplanerat....

Det ÄR jobbigt när vänner blir gravida av en slump när man själv kämpar. MEN, personligen missunnar jag inte någon att få barn. Om din vän är en bra kompis så blir hon glad för din skull ändå.

Du har ABSOLUT INGET att skämmas för!!! Lägg bort de tankarna och lycka till med barnet!

Ja du ts livet ÄR INTE rättvist och inte ska du känna skuld mot din vän för att du är gravid men inte hon. Du lever ditt liv och ni har bestämt er för att behålla barnet. Var glad för ert barn i stället. Att du känner dig ledsen och har skuld känslor gör ändå inte att hon blir gravid lättare. 

Jag och min man blev också oplanerat med barn för några år sen, vilket resulterade i en son född 2006. Graviditeten var oplanerad då jag använda minipiller, men samtidigt välkommen. Vi tvekade aldrig över om vi skulle behålla eller inte utan var mycket glada över att vi skulle få ett barn.

Samtidigt försökte två av mina närmaste vänner att bli gravida med hjälp från sjukvården. Ingen av dem hade lyckats trots försök under ett par års tid. Jag tyckte också det kändes jobbigt att berätta och det togs emot på två helt olika sätt. Den ena väninnan blev mycket glad för vår skull, medan den andra hade väldigt svårt att dela vår glädje. Jag fick många pikar från henne och hon var uttryckligen avundsjuk och missunsam. Kort tid därefter seprarerade hon och hennes dåvarande man, barnlösheten var nog bara ett bland flera problem.

Alldeles oavsett hur det tas emot har du rätt att glädjas åt ditt barn och det faktum att du blivit gravid förändrar ju inte vännernas chanser att lyckas.

Om du inte blivit gravid hade din vän blivit det då istället?

Nä, hon hade ju inte det. 
Stötta din vän men gläd dig samtidigt åt din egen graviditet.

Den tar inget från din väninna och gör ingen skillnad för hennes sitaution.
Du har inget att ha skuldkänslor för.

Grattis till det nya livet.        

Berätta!!
Jag har själv pco-s och svårt att få barn. Vi har försökt få barn i 2,5 år och fick ett missfall i v.20 i augusti. Alla i vår närhet som blir gravida eller föder vågar inte prata med oss. Vi blir så jäkla ledsna, vi är ändå samma personer som vi alltid har varit. Klart att vi blir glada för andra.
Så mitt tips är o berätta!

Ja, berätta. Be att få tala med henne ostört, säg att det är något som trycker dig och som du inte riktigt vet hur du ska hantera i förhållande till henne. Att du tar dig tid och tillfälle att prata med henne visar henne att du bryr dig om henne och hennes situation. Att säga det i förbifarten kan nog ha motsatt effekt...

Om hon orkar så kommer hon glädjas med dig, även om hon säkert kan känna avundsjuka och tycka att det är jobbigt, också. Hon ansvarar för sina egna känslor och sitt handlande kring detta... så lägg dina skuldkänslor åt sidan.

Jag har en vän som förlorade sitt barn i v.30, och som haft ytterligare ett missfall efter det. Själv har jag ett barn sedan tidigare och när jag talade om för min vän att jag och min man skulle försöka oss på ett syskon deklarerade hon att hon "accepterade det, men absolut inte kommer kunna visa någon glädje" när jag testar positivt. Jag blev så jävla ledsen, rent ut sagt. Jag har stöttat henne genom allt de gått igenom, och hon "accepterar" mitt beslut? När det väl visade sig att jag blivit gravid var hon den första jag berättade för, för att jag ville ha det gjort. Nu är jag höggravid och har under hela graviditeten försökt hålla kontakten med henne, men får mycket lite respons tillbaka. Hon har inte tid att prata i tfn, är korthuggen i sms, jobbar för mycket för att ses, tar aldrig kontakt själv etc. Det är tråkigt då jag verkligen velat dela detta med henne, men... det är också hennes beslut och något som hon själv får ta ansvar för. Jag lägger inte mer energi på det, sedan några veckor tillbaka.

Lycka till!

Jag är en som har fått kämpa två år för att äntligen få lyckats bli gravid. Nu är jag gravid, i v 30 ♥ men det tog som sagt tid, och många tårar påväg hit!

Jag har vänner i min omgivning som också mitt i min jobbiga barnlängtan blivit olpanerat gravida. Givetvis har jag blivit lite ledsen och önskat att det var jag som fick bli gravid jag som längtar men o andra sidan har jag alltid också tänkt att livet är inte rättvist och jag har aldrig varit arg eller så på mina vänner. Det är ju knappast deras fel att dem lyckas lätt som en plätt medan jag och många andra kämpar med piller (i mitt fall), sprutor,IVF osv.

 Nu är ju vi alla olika, men jag har alltid ändå haft hoppet uppe om att det blir min tur, jag har alltid försökt att vara positiv och glädjas med andra för det har givit mig mer än att sitta hemma och bara vara ledsen jämt och bli avundsjuk och missunnsam. Självklart har jag haft dagar då jag mått piss och gömt mig hemma och grämt mig över hur jobbigt allt är, men jag har aldrig stött undan mina vänner, det är ju dem som på något vis ändå gjort att jag alltid tagit mig uppåt igen

Summa kardemumma...du ska inte ha ångest.  Din vän kanske blir ledsen och önskar det vore hon som fått vara i ditt ställe, men för hennes egen skull så hoppas jag att hon inte blir bitter och missunnsam...det är bara ännu jobbigare!

Jag har kämpat i 10 år för att komma dit vi är nu v. 20 och under dessa år så har vänner och familj hunnit skaffa ett eller flera barn. Visst blir man ledsen för sin egen skull men aldrig att jag inte skulle glädjas med min omgivning. Har nog snarare varit åt det mer intresserade hållet för deras graviditeter då det känt som ett ouppnåeligt mål för mig. Jag har tyckt mycket om alla bebisar och barn som fått växa upp under dessa år och jag gläds med mina vänner.

Så våga berätta för din vän, du är värd att få glädjas av din graviditet och hon kommer troligen inte visa att hon innerst inne kanske kände en sorg för sin egen del (alla gör dock inte det) men jag hoppas att hon som din vän kommer att glädjas med dig! Det är sånt vänner finns för!

Grattis! 

Din vän kommer såklart bli ledsen, eftersom hon har svårt för o bli gravid,
men hon lär ju ändå va glad för din skull!

och du skall absolut inte känna någon skuld!!

tycker nog du skall berätta det öga mot öga iaf.
Jag lyckades med det samma, men det var min bror som kämpat några år med att få bli gravida. jag hade under samma period blivit oplanerat gravid 3 gånger. den 4 gången så behållde och allt gick vägen men det visade sig då vara två. jättehemskt att berätta som det var, men de lyckades bli gravida 5 månader efter oss de tog det inte så hårt längre då, men klart att avundsjukan kom för dem först.

Bättre hon hör det direkt från dig än på omvägar senare. Du ska inte känna någon skuld men var beredd på att din vän kan ta avstånd en tid.

Sitter själv i liknande sits, fast här var min vän gravid och bebisen dog i magen i 8e månaden..... det är ca tre månader sedan det hände och vi har väldigt nära kontakt och har haft i många år, bott ihop under skoltiden osv. Det var hennes första barn och vi var alla så glada för hennes skull. Jag har tre barn.

Nu är jag gravid med fjärde helt oplanerat och jag vet inte hur jag ska lyckas berätta det för henne... jag skäms faktiskt. Varför fick inte de behålla ens ett barn när jag ska ha mitt fjärde? Livet är så orättvist  

Jag och min kille hade försökt länge utan att det hände något och en utav mina bästa vänner blev oplanerat gravid.
En del utav mig kände va fan?? Men samtidigt var jag så himla glad för hennes skull, det var ju helt fantastiskt att hon skulle få en liten.
Jag var helt ärlig mot henne och sa vad jag kände för jag ville inte att hon skulle känna någon skuld i allt det fantastiska som hände för henne.
Klart att det kändes lite för min egen del men skulle aldrig missunna henne det bara för att vi har svårt att bli med barn.
Säg till henne att du förstår att det kanske känns jobbigt för henne och att det är helt ok.
Grattis till bebisen!