Fråga om Cope

www.skanskan.se/article/20110922/ESLOV/709229798/-/cope-fick-kritik-fran-barnlakare

Javisst Cope innehåller timeout och ignorering, men också positiv förstärkning, avtal, positiva uppmaningar, "närvarande" samvaro med sitt barn etc. Vi har haft stor nytta av endel av dessa metoder (dock ej timeout eller ignorering av själva barnet) . För vår son med NPF kan tex. en quick fix i form av beteendemodifikation med hjälp av belöning uppväga de negativa bieffekterna av belöningstänket. Om vi med hjälp av belöningar kan lära vår son att uttrycka sig verbalt istället för att slåss i en specifik konfliktsituation kan ju detta ge så många positiva effekter att man kan bortse från att sonen initialt bara kommunicerar för att samla poäng till att spela på ipaden (de andra barnen slutar att vara rädda för honom, han får vara med i leken, vilket ger ökade möjligheter till social träning, positiv spiral etc). Idealet är ju att sonen så småningen kommer att fatta varför det är bättre att kommunicera istället för att slåss, men för honom kommer det ta några år till innan han greppar det som barnen i hans förskoleklass redan begriper när det gäller det social samspelet. Men vi kan inte vänta i några år! Då spolas hans chanser till att få vara med i gemenskapen. Vi kombinerar givetvis belöningsssytemsuppfostran med en långsiktigt fostran för ökad förståelse kring det sociala och att ha sunda värderingar. Där använder vi oss av sociala berättelser och en ständigt pågående dialog om olika situationer, hur man känner sig när någon säger "jag ska döda dig" etc.

Ignorering använder vi oss av på så sätt att vi ignorerar ett visst beteende (där vi har kört fast och hamnat i tjat) tills vi har en bra plan för hur vi ska kunna lära in ett bättre beteende. Men vi ignorerar givetvis inte sonen. Vi pratar med honom som vanligt, svarar på frågor, bekräftar etc, vi bara låter bli att kommentera beteendet som vi egentligen inte gillar. Detta kan man dock aldrig göra vid utåtagerande beteenden.

Men frågan är kanske om man ska använda Cope-metoder på normalutvecklade barn? Jag vet inte. Man kanske riskerar att få lydiga barn, men inte nödvändigtvis barn med sunda värderigar? Å andra sidan får ju många barn får ju inte heller en diagnos förrän i mellan och högstadiet och föräldarna har då kämpat med vanlig uppfostran som inte alls har fungerat. Jag misstänker att de föräldrar som söker sig till Copeutbildningar faktiskt har ganska stora problem med sina barn. Jag tycker att man kan gå en Copekurs om man är intresserad, men att man ska använda sitt kritiska tänkande. Och gärna läsa litteratur som också ifrågasätter behavioristiska metoder eller ger andra ideér. Även om beteendemodifikation är ett kraftfullt "verktyg" i vissa sammanhang så funkar det inte för alla barn eller i alla situationer.

Annars så föreläser Martin Forster endel (har typ liknande Cope-metoder men lite mjukare förhållningssätt)http://www.medalgon.se/tema/133-fem-ganger-mer-karlek-att-vagleda-brakstakar-framgangsrikt/5147/