Orolig att 3-åring har autism. Kan ni med autismbarn läsa detta please!

Jo det går visst ihop... Att som förälder vilja att ens barn ske ha en så problemfri tillvaro som möjligt är inget konstigt. Att önska att ens barn är 'normalt' är bara ett uttryck för att man vill att ens barn ska ha det så bra som möjligt och inte behöva kämpa sig igenom livet med saker som andra tar för givet, att ens barn ska kunna förstå och bli förstådd i det samhälle vi lever i.

Men jag förstår din poäng... och det ligger mycket i det. Är barnet böjd och glad så är ju allting bra :) Men det är fullt normalt att som förälder oroa sig för om ens barn kommer att få ett bra och lyckligt liv. Oavsett diagnoser :)

Fast nu tycker jag att du blandar ihop två saker.

Att oroa sig för sitt barns välmående och framtid är något i princip alla föräldrar upplever. Detta har i sig inget att göra med en eventuell diagnos. Men oron och tankarna blir givetvis starkare när barnet hamnar i en situation som kan göra framtiden extra problematisk.

Men vad du pratar om är ju om föräldern låter sin oro uttryckas som krav och förväntningar på barnet. Och detta är ju givetvis inte bra! Jag förstår vad du menar, för jag kan mycket väl tänka mig att det finns föräldrar som, i all välmening, febrilt försöker få sitt barn att 'bete sig normalt' för att passa in, bara för att de är rädda för att barnet annars ska t.ex. bli mobbat eller känna sig utanför och bli olycklig. Och att man då istället pressar barnet med förväntningar det inte klarar av att nå upp till. Och en sådan situation blir förstås extra tragisk om det från början faktiskt inte ens fanns ett problem, utan allt kommer av förälderns rädsla.

Men man får ju hoppas att föräldrar får hjälp och stöd så att deras oro inte blir till press och krav på barnet. Istället kan den kanske vändas till kunskapssökande, och kämpaglöd för att barnet ska få den hjälp och de resurser det behöver genom livet.

Absolut, håller helt med!

Och jag hoppas att du, autisten, inte tolkar mina inlägg som att jag tycker du har fel. Jag tycker att du tar upp en viktig vinkel på problemet. Och tycker det är jättebra att du skriver i sådana här trådar, för jag tror det kan vara väldigt givande för föräldrar, framför att de vars barn är nydiagnosticerade, att få din synvinkel på saker och ting.