Gemsam vårdnad, men alltid på hennes villkor?

Nej hon har ingen rätt alls att veta vad ni ska hitta på när det är eran tid med barnet. Inte heller att vägra att lämna över barnen om det finns ett fastställt umgänge.

Däremot så har vårdnad enbart med det juridiska att göra, dvs vem som får fatta beslut och om vad, föra barnets talan osv. 

Hon kan inte kräva att få veta det.

MEN jag tycker att det är starkt olämpligt att barnen åker hem till en man som ska ut och mörda djur för skojs skull.

Kör på vv,rakt av. Ingen byta dagar etc. Tyvärr. Men det blir lättast för alla. Gå till familjerätten och skriv ett schema.

Vilken urbota dum kommentar!!!

-Är du en totalt självförsörjande vegetarian?
Umgås du endast med folk som inte äter kött och inte använder produkter från djur?

Hur kan du ens skriva ett inlägg på FL? Vet du hur många djur och människor som skadas/dör i "biverkningar" av miljövidrig prodktion av beståndsdelarna till t ex datorn/mobilen du själv använder, eller vilket berg av elektronikskrot du bidrar till, som skickas utomlands för att vi ska slippa ta hand om skiten.

Eller hur många barn som tvingats arbeta för att du ska få billiga kläder på kroppen eller möbler i din bostad? Hur många djur/människor som som förgiftas och tvingas från sin livsmiljö i den miljövidriga produktionen av den soja veganer/vegetarianer gladeligen glufsar i sig? 

Och så vidare i all evighet...

varför åker man och jagar om man bara har barnen varannan helg??
och nej hon kan väl inte säga nåt men om jag hade mina vh hade jag gett dom varenda sekund av mig. 

Det kanske är enda helgen på året mannen har möjlighet att jaga. Jag anser aldrig det är sunt att helt ge upp sina intressen för barnen då de riskerar att få en pappa som är mindre hel som person.

Hej igen. Jakten i sig vill jag egentligen inte ens diskutera när det inte är det aktuella i tråden. Jagar själv väldigt mycket. Det är ett intresse vi har och vi lever på frysboxen året runt. Dessutom ser vi till att färre viltolyckor sker och tilldelningen vi får av älg är efter stammens storlek.

Vi har barnen en hel vecka och älgjakten är inte året runt. Jagar endast helger och inte veckodagar. Barnen
lider inte av att pappan jagar utan vinkar glatt hejdå och säger "skjut nån storälg nu pappa".. 

Innan fick han inte jaga under några omständigheter. Så det är mamman som har problem med detta och ingen annan.. Vi vet inte varför, det bara är så..   

Tycker det låter som om hon har ett extremt kontrollbehov. Ni behöver inte upplysa henne om vad ni gör de helger som barnen är hos er - jag antar att hon inte rapporterar till er allt som hon gör med barnen? Hon har heller ingen rätt att hålla barnen hemma hos sig om hon inte får veta vad ni gör.
Säg att ni vill följa umgängesschemat om inte något extremt händer,. Håll hårt på det. I värsta fall får ni vända er till tingsrätten alt. socialtjänsten.

Ja det vet vi att hon har sedan tidigare, även om det är jobbigt för oss så är det säkert i grund och botten mest jobbigt för henne. Men tycker barnen drabbas. Ibland säger dom att dom inte vill till mamma, förmodligen för att det är jobbigt att lämna pappa, inte för att dom inte vill träffa sin mamma. Men hon säger att det beror på att han ger dom för lite tid, att det skulle va därför. Förstår inte det resonemanget.. och vet att det inte är därför dom inte vill fara. Han är världens mest underbara pappa, ger dom all tid efter dagis på veckorna och dom är mycket ute i jakt och fiske skog på helger det inte är jakt.

Har haft många bekymmer med den här kvinnan. Har försökt vara henne till lags så mycket som möjligt men känns som om jag skulle göra vad som helst för att detta kontrollerade ska få ett slut. Hon ringde helt besatt till mig mycket tills jag sa ifrån, ordenligt. Men då börja hon ringa hans övriga familj för att få veta vad vi gjorde. Vilket dom såklart aldrig berättade. Hur ska detta sluta. Det är synd om barnen som blir drabbad.  

Den där sortens tokföräldrar går det aldrig att prata tillrätta och komma överens med.

Den enda lösningen är att se till att få ett klart och tydligt juridiskt bindande avtal, eller mera troligt en dom.

Med det i ryggen så kan boendeföräldern inte vägra lämna ut barnen pga av sina egna nycker, inte i längden i alla fall, utan att riskera att förlora boendet.

Men, det är upp till umgängesföräldern att driva detta. Det sker inte av sig själv. 

Pappan kanske kan köra samma teknik? Gemensam vårdnad = han kan likväl han vägra lämna dem till henne om hon inte talar om vad hon ska göra med barnen på sin tid. Alt kan han anmäla henne, då riskerar hon att åka på vite. Men de måste ha ett umgängesavtal för att han ska kunna anmäla.

Varför i hela friden berättar han i förväg om helgens planer för mamman som verkar ha ett sjukligt kontrollbehov?

Han kan väl bara svara att inget speciellt är planerat än lek och bus med barnen. Det får hon nöja sig med för han behöver inte informera henne alls.

Hej på er.. Alltså, dom har gemensam vårdnad. Det är bara dom papperna som finns. Inget varannan helg eller dylikt. Vi hotar inte med sånt där tillbaka även om det känns frestande, det är ju bara löjligt. Barnen mår bäst av att vara varannan vecka så är det bara. Och dom mår bäst om man samarbetar. Så det är ju bättre om en bråkar än att vi ska vara likadana..

Han berättar inte för henne vad vi ska göra men hon försöker kräva det gång på gång. Och hotar med att inte lämna barnen annars osv.. För att dom "inte mår bra". Den ena är arg och den andra är ledsen. Säger hon. Så är det då inte i det här hushållet. Självklart är dom lite trotsig och grinig ibland, men betydligt mindre än barn i största allmänhet. Tycker dom verkar må bra jämt här hemma. Men enligt henne gör dom inte det. Och det är vårt fel, tydligen.  

Men säg till honom att vända sig till familjerätten, där barnet är skriven, för att försöka få till ett juridiskt bindande umgängesavtal. Hon kan bara fortsätta hota, strunta i att lämna ut barnen osv så länge som pappan tillåter det.

Så länge det inte finns något fastställt umgängesschema och GV är det vilda västerna som gäller. Ni kan båda låta bli att lämna över barnen. Påkort sikt kommer inget hända.

Alltså - fixa ett fastställt schema via FR!

Ja nu är vi där återigen. Pappan erbjöd henne att få ha barnen i helgen och får till svar "Ja dom får aldrig komma till dig så länge jag inte vet vars dom är och vad dom gör! Dom stannar här". En vanlig sund människa hade väl kanske sagt att "Okej, jag har gärna barnen till söndag. Vi hörs då". Så hade då vi sagt. Usch jag blir så förbannad och vill bara vräka ur mig åt henne! Men nu avreagerar jag mig här istället. Fy fan för att det aldrig ska få vara lugn och ro utan bara bråk jämt. Om jag bara fick pappan till att ordna med fr men han är så rädd att bli överkörd där också.. av henne. Önskar att jag fick gå i hans ställe. åh vilken elände..

Även om mamman är en skitstöve så får pappan i detta läge delvis skylla sig själv. Är han inte beredd att ta det till FR och TR för att få ett fastställt schema utan väljer i stället att dansa efter mammans pipa så är det bara att acceptera läget.

Vad han kan göra är att svara med samma mynt. När han har umgänget kan han alltid låta bli att lämna tillbaka.

Tycker han ska boka en tid med en familjerättsadvokat för att diskuttera sin möjligheter.

känns ju synd att kasta bort flera tusen på advokat när han har rätt till barnen varannan vecka.. om hon drar det till domstol behöver han inte ens advokat för det finns ju inget att anmärka på honom någonstans! ja ett schema vore på sin plats, så behöver dom inte ha någon kontakt... Ja nog får han skylla sig själv men jag tycker samtidigt synd om honom..

Klart det är synd om honom men han har satt sig i situationen själv. Det räcker inte med att veta att man är felfri, det krävs också att man driver processen på rätt sätt och yrkar på rätt saker. Alltså advokat.

Men en fastställt umgängesschema skulle en del av era problem försvinna. Det kanske är värt lite pengar. kolla er hemföräkring om den bidrar.

Ja man måste ju göra vad som krävs.. har fått höra omvägen men av säkra källor att hon är gravid, vilket vi har spekulerat i ganska länge.. Vet inte om det är något man kan hoppas på, men om hon får mer att göra så kanske det blir lite lugnare också.. Tror allt grundar sig i för lite att göra och för stort kontrollbehov. Men om hon får annat att bry sig om så kanske hon slutar ringa och terrorisera oss fjortontusen gånger per dag.