Känner mig hjälplös och tom

Har mer eller mindre haft svåra depressioner över ett år pga av detta, ska förklara kort. Jag och pappa separerade när våran son var 1 år. Barnet har ALLTID varit skrivet hos mig (det var jag som flyttade ut). Jag har ekonomiskt stått för 95% av sonens kläder leksaker fritidsyssler, nöjesaktiviteter. För snart 2 år sedan så valde jag att ta ett jobb som skulle innebära en säker framtid för mitt barn både ekonomiskt och praktiskt då jag jobbar 50% med en standard heltidslön. Innan hade jag ett jobb där det fick jämt ut varje månad och innebar att lämna min dotter 11 timmar per dag på dagis (6-17). Det krävde dock att jag bytte kommun. Pappan vägrade skriva på folkbokförings pappret och Skatteverket bestämmde att eftersom han bor i ursprungsbostaden så ska hon stå skriven hos honom. Dom brydde sig inte om att han aldrig haft fast jobb, ekonomin att kunna ta hand om ett barn, även bankens tillåtelse att stå på sitt eget huslån pga av skulder och inkomst brist. Detta har lett till en stor depression hos min sida då jag faktiskt ville göra gott och ge min son det han förtjänar, en bra start i livet i trygg omgivning. En bra grund att stå på helt enkelt. Situationen har däremot blivet bättre då kommunen har valt att tillåta dubblaförskoleplatser. Nu har min son varit här i 2 månader på raken bort hos mig och trivts jättebra med sin nya förskola med nya vänner och aktiviteter. Min fråga är finns det något sätt att kunna hålla denna gnista igång och eventuellt kunna få en folkbokföring tillbaka på mig som mamma.