- bf juli 2013 -

Klippte mina naglar på fingrarna i morse och tänkte sen att jag borde ge mig på tånaglarna också. Lyckades bara med en och insåg att kroppen måste vakna lite mer till liv innan jag når ner till fötterna för att få naglarna klippta. Känns märkligt att inte riktigt kunna sköta om sig själv som jag kunde tidigare men tur att det snart är över... :) 

Grattis, grattis! Njut nu av undret som kommit till er! :)

Lycka till!  

Grattis Sandra och fortsätt njuta!

Min har inte sjunkit ner riktig än, var till barnmorskan idag och hon sa att huvudet fortfarande var ruckbart och då är jag i vecka 40 (39+5). Min barnmorska berättade även att det inte är säkert att barnet fixerar sig och magen sjunker förrän vid födseln. 

Allt såg i alla fall bra ut när jag var hos BM vilket kändes väldigt skönt! :) 

Grattis till de som fått nytillskott här i tråden! Är själv riktigt laddad nu, BF idag känns dock avlägset fortfarande. :-S

Har inte fått min tapp kollad och antar de inte kommer kolla den förrän förlossningen.

Hade inte heller koll på att barnet kunde gå från fixerad till rörlig. Brumma, du ska dock se att det går bra fast förstår om du oroar dig. Skulle säkert jag också göra.

Här tror jag att vår krabat har fixerat sig nu, magen har sjunkit markant de senaste dagarna. Var ju hos BM i tisdags och då var det fortfarande ruckbart. Får se till veckan hur det ser ut om vi inte redan fått vår bebis då. Är över tiden, andra dagen idag.

Nu har vårt gossebarn äntligen kommit till världen. Det blev en stor pojk på 4620g och 54,5cm som föddes 9 juli 5:03 efter 27 timmar långt förarbete. Allt är bra med oss och vi är trötta, glada och lyckliga.

Tack! Snart får även du träffa din.

Svårt att ta in som för mig som var förstagångsföderska att varje minut på förlossningen är värd att gå igenom när man väl får höra den lille och får den till sig. Så underbart!

Grattis till alla bebisar som tittat ut!!

Med oss är det fortfarande bra men amningen vill inte riktigt komma igång fast har ju inte hunnit gå så många dagar än så bara att ha tålamod... Lättare sagt än gjort!

Vi åkte hem igår vilket var skönt. Fick mycket hjälp av de på bb, tips och tricks även om vissa av de som jobbade där kunde vara lite för på. När vi väl bestämde oss för att åka hem tyckte barnmorskorna att det inte var så mycket mer att göra utan att fortsätta i samma spår. Så det försöker vi göra hemma i lugn och ro. Känner att mer mjölk håller på att rinna till vilket är skönt. Så känner allt att det kommer lösa sig. Men dock är det som du säger att det är vanligt att amningen inte kommer igång förrän 3-4 dagar kan även ta längre tid än så.

Vår Doula som var med på förlossningen är aktiv i amningshjälpen också så har även bra stöd från henne. Hon är bara ett telefonsamtal bort.

Är mycket som varit upp och ner de senaste dagarna och mycket känslor som svallar. Gråter för allt, minsta lilla även när min man säger snälla saker till mig. Har blivit helt knäpp men har förstått att det också är vanligt att känslorna svämmar över.

Här är min trollunge, Loui har han fått som tilltalsnamn... :)

Våra katter är nyfikna men väldigt skeptiska till vår nya familjemedlem. Här är bara sonen några dagar gammal.

En morgonpromenad men sonen sittande i bärsele för att vår son ska komma till ro och sova lite, brukar för det mesta gå hem när han har svårt att somna. Sen är det dock inte säkert att man lyckas ta honom från bärselen till babynestet.

Nöjd en liten stund efter badet, här nästan tre veckor gammal. Första gången vi badade honom var han inte alls nöjd, skrek mest hela tiden men lyckades bättre vid senare tillfälle. Troligen hade vi lite för kallt vatten första gången trots att vi hade det kroppstempererat.

Tack!

Börjar sakta men säkert kännas bättre och bättre också. Har börjat förälska mig i min lille krabat, något jag inte gjorde till en början. Känns så härligt!

Grattis!

Har också problemet med att vår son inte ökar tillfredsställande i vikt. Har under de första fyra veckorna bara kommit upp i sin födelsevikt +25 gram. Så nu är det låååånga matningsprocedurer som gäller. Först blir det till att amma, sen är det ersättning som gäller tills han blir mätt och sen ska jag pumpa dels för att se om det är något kvar men även för att stimulera till ökad mjölkproduktion. Sen vi börjat med extra ersättning så har vi fått en helt ny son trots det så hade han inget avvikande beteende innan, var inte extra skrikig eller slö och sov mycket. Nu däremot när han blivit van vid att få i sin mer mat så gnäller han efter amningen då jag fortfarande inte har tillräckligt med mjölk. Har vid några tillfällen testat att pumpa ur all mjölk innan amning och gett honom via flaska för att se hur mycket mjölk jag har och det har inte räckt till vår lilleman. 

Dock har det varit skönt under dessa första veckorna att vår BVC sköterska inte stirrat sig allt för blind på vikten däremot har hon velat träffa oss en gång i veckan för att se så han inte går ner i vikt. Hon har även lyssnat till mig och vad jag vill gällande amningen och gett mig råd utifrån det. Senast så sa hon att jag skulle fortsätta amma precis som innan men efter amningen pumpa för att stimulera. Efter vi varit där så blev vår son väldigt mycket mer skrikig och det var då vi på eget initiativ satte in ersättning då han inte var nöjd efter jag ammat honom (vilket han varit tidigare fast uppenbart inte fått tillräckligt). Får se på tisdag om han gått upp i vikt, har han inte gjort det är det något som är fel.

Hur går det för er andra? 

Låter inget spännande med infektion i livmodern, hoppas det snart är över. Själv tyckte jag det räckte med urinvägsinfektion.

Har problem med för lite mjölk så blir till att ge ersättning efter amning. Idag har jag dock varit på akupunktur och hon satte nålar för att öka mjölkmängden. Detta var vid 11-tiden och känns redan som det hänt något... Funderar på att pumpa för att se hur mycket det är. Håller tummarna för att det är mer och att det förhoppningsvis ska räcka till min lilla gosse.

Tack för tipset Fåret! Är heller ingen fanatiker när det gäller amning men eftersom jag tänkt att jag skulle helamma så har jag varit tvungen att bearbeta att det inte blivit så. Nu har jag accepterat läget och måste säga att det är rätt skönt som i morse låta min man mata sonen så jag kunde sova vidare.

Bemjimom, hur har det gått för dig?

Här blir jag helt varm inombords när sonen vaknar och spricker upp i ett leende när han ser mig! <3 Första leendet han brände av var till barnläkaren...

Ja, helt otroligt. Min son har redan hunnit bli ett halvår och så mycket som händer. Tycker det känns lite konstigt, förlossningen kändes som igår samtidigt så känns han så självklar i vårat liv och att han alltid funnits hos oss.