MmM87

Äldre 21 Oct 10:55

31 svar

Adoptera bort sonen?!?!?!

Hejsan! Jag är 25 år och mamma till 4 pojkar, Kelian 10 år, Tiger 4,5 år, Théodore 3,5 år och Kibet 5 månader. Nu är det såhär att jag och mina barns pappa (han är bara pappa till de tre yngsta), har haft ett ganska struligt förhållande eftersom han är missbrukare. I juni i år föddes vår yngsta son (Kibet) men redan innan dess planerade jag och pojkarnas pappa att flytta isär. Egentligen har vi aldrig riktigt varit sambos, utan som sagt, vi har haft ett annorlunda förhållande. Jag har oftast bott ensam med 3 av våra barn och pappan har alltid haft vår son som är 4,5. Anledningen har väl varit att sonen inte har velat vara ifrån sin pappa och jag har tyckt det var okej för jag vet att pappan inte skulle göra sonen illa trots missbruk osv. Nu är det såhär att när det tog slut mellan mig och pappan, så träffade han en ny, en pojkvän som är 19 år äldre än honom och inte har några barn själv. Så min 4,5 åriga son har under ett halvår bott tillsammans med sin pappa då och hans nya pojkvän. Häromveckan fick jag ett telefon samtal av pappan där han frågar mig om hans nya pojkvän får adoptera min och pappans gemensamma son som då alltid bor hos dem. Jag är helt knäckt av frågan och jag vet inte hur jag ska göra! Får man göra så? Jag har inte träffat min son på flera månader för jag bor utomlands med mina andra barn, och under nästan hela min sons liv har han varit hos sin pappa så jag känner inte honom lika bra som mina andra barn. Jag älskar min son men är jag en dålig mamma om jag känner att sonens pappas pojkvän får lov att ta in min son i sitt liv och bli pappa åt honom? Kan förstå honom, han har inga egna barn och min son älskar honom och sin pappa mer än något annat. Gör jag fel som bara ens tänker tanken att godkänna det? Jag har inget emot gay förhållanden och jag vet att min son hade trivts med båda de två som sina pappor. Men gör jag fel? Hur hade ni gjort????? Tack

MmM87

Äldre 21 Oct 11:50

#4

SaraK86 skrev 2012-10-21 11:33:06 följande:

Det enda felet jag kan se är att du tror att barnet inte skadas av missbruket.

Låt dem bevisa att de kan sluta med droger innan du godkänner en adoption

Mitt barn skadas inte av sin pappas missbruk och hade han gjort det eller någon gång känt obehag av att vara i sin pappas närhet, så hade han inte gapat och skrikit varje gång han skulle därifrån, eller sagt att han alltid vill bo och vara tsm med sin pappa. Det är jag säker på. Är också säker på att hans pappas sambo tar väldigt väl hand om honom då han inte tar droger, vilket gör att adoption känns säkrare än om bägge två missburkade.

MmM87

Äldre 21 Oct 11:52

#5

SmileAndLaugh skrev 2012-10-21 11:35:58 följande:

Du bor möjligtvis inte i Afrika ?!?

Nej det gör jag inte :)

MmM87

Äldre 21 Oct 11:59

#8

SmileAndLaugh skrev 2012-10-21 11:58:00 följande:

MmM87 : skulle bara kolla

Lilja87 : ja eller hur

Thailand under vinterhalvåret för övrigt Tyskland. Hurså nu blir jag nyfiken :)

MmM87

Äldre 21 Oct 12:11

#10

Snultan skrev 2012-10-21 12:02:04 följande:

Om du redan har flyttat ifrån din son och inte träffat honom på flera månader så är väl ändå DET mer förvånadsvärt än att du vill adoptera bort din son. Frågan är bara varför en adoption ska vara nödvändig, det bästa vore ju om barnet har alla tre i sitt liv. Ska han glömma bort sin mamma och du glömma bort din son?

Nu är det ju inte jag som kommit upp med tanken om adoption utan min sons pappa och pappans sambo. Har såklart pratat med bägge två och som det låter så vill väl sambon ha min son i sitt liv och någon som tar efter honom. Kan väl förstå honom lite, 45 år och inga egna barn och nu hittat en familj. Alla vill vi ha egna barn, dom flesta iaf. Som det låter så har han väl alltid drömt om egna men inte skaffat dels pga. homosexualitet och korta förhållande. Bara för att han adopterar min son betyder inte det att jag aldrig kommer ha kontakt med min son mer. Men självklart tvekar jag själv ibland, därför jag gjorde tråden för att höra hur andra hade reagerat och gjort. Ens barn är alltid ens barn.

MmM87

Äldre 21 Oct 12:28

#12

Mary Jo skrev 2012-10-21 12:15:13 följande:

min första tanke med..

Varför tankar om jag bor i Afrika? Härstammar från Afrika på min ena förälders sida men jag har aldrig bott där

MmM87

Äldre 21 Oct 12:38

#15

Ginnie skrev 2012-10-21 12:30:48 följande:

Det finns en annan tråd om en 4,5 åring som bor hos pappan och hans pojkvän, mamman bor i Afrika med syskonen ...

Okej det var lustigt! Nu förstår jag iallafall tankarna ifall jag bor i Afrika. Men faktiskt så är svaret nej. Kunde varit så dock

MmM87

Äldre 21 Oct 12:54

#18

SandvikenMamma skrev 2012-10-21 12:42:07 följande:

Ett barn skadas av att bo med en förälder som missbrukar - utan tvekan. Att han inte vill vara ifrån sin pappa kan bero på lojalitet t.ex. Det kan också vara så att barnet vill vara nära sin pappa för att se hur han mår. Men har du frågat barnet hur ofta han har ont i magen pga missbruket? Oro för i vilket tillstånd pappan är i? Om barnet har svårt att sova på kvällen för att han märker att pappan är "konstig"?
Min sambos son växte upp i ett missbrukarhem. Han skulle ALDRIG vilja bo någon annanstans än med sin pappa då pappan missbrukade. Grabben var rädd att pappan skulle dö. Soc grep in och placerade grabben i ett annat hem... nu efteråt förstår min sambo och grabben att grabben påverkades negativt och drabbades av pappans missbruk. Såklart. (Det här var många år sen, allt har ordnat sig sedan många år nu.)
Så du borde fundera på detta. På riktigt. För barnets skull.
Dom har dessutom bott tillsammans i endast sex månader... det är inte lång tid alls. Fortfarande nyförälskad... vad händer om det tar slut? Är den andra villig att ta ansvar även då? Vad vill brnet?

Jag kan ju inte ta sonen ifrån honom. Jag skulle fått veta av folk runt omkring dem om dom märkte att min son mår dåligt av att vara hos sin pappa. Jag vet inte hur jag annars ska göra om jag ska ta honom ifrån sin pappa, eftersom jag vet att min son och hans pappa har så bra kontakt och trivs så bra tillsammans, och om han isåfall skulle bo med pappans sambo. (Yes dom har bott ihop ett halvår men känt varandra en längre tid).

MmM87

Äldre 21 Oct 13:41

#21

MajaVira skrev 2012-10-21 13:23:12 följande:

Men om du adopterar bort honom innebär det att du inte har någon rätt att träffa honom (självklart kan ni träffas, men du har ingen rätt att kräva det) han ärver inte dig och skulle ditt ex dö så är det adoptivpappan som har vårdnaden.

Sedan är det väl tidigt att fundera på adoption om de bara varit tillsammans i sex månader.

Jag tycker såklart också det verkar tidigt, men både pappan och sambon påstår sig ha ''hittat varandra'', dom båda har gått igenom saker i sin barndom och nu har dom hittat varann och är lyckliga och kommer aldrig skiljas åt osv osv. Dom påstår sig ha ett typ vad det låter ''magiskt'' förhållande. Att dom alltid sökt varann och nu äntligen funnit varann... Och jag kan ju inte bara ignorera vad dom säger heller. Jag tror ju inte dom kommer skiljas åt, faktiskt. Det är ett speciellt förhållande de har. Men visst är jag medveten att om det skulle hända, eller om pappan skulle dö, så är det adoptivpappan som har vårdnaden.
Jag får fundera mer på det här, egentligen vet jag inte vad jag ska fundera på för jag tvekar inte för jag vet att det är en bra person den där sambon och att min son älskar honom och jag vet att min son får det bra, och ännu bättre nu när hans pappa har en sambo, som kanske gör det lugnare för min son också (om han nu skulle vara orolig eller må dåligt över att vara med sin pappa som någon påstod). Som sagt ville bara höra vad andra skulle gjort eller reagerat, och som det verkar så tänker jag helt fel i andras ögon, och gör helt fel om jag adopterar bort min son :/

MmM87

Äldre 21 Oct 19:51

#27

emelielj skrev 2012-10-21 14:50:55 följande:

Du kan ju inte förlita dig på att omgivningen säger till dig ifall han far illa hos sin pappa. Tror du att sånt alltid syns utifrån?

Jag litar bra på min syster då hon ofta umgås med dom, litar även på pappans syster som också umgås mycket med dom, nästan alltid. Min son är ingen blyg människa, han säger till när det gäller. Han hade sagt till om han inte hade det bra hos sin pappa eftersom vi har daglig kontakt.

Lingonkex skrev 2012-10-21 15:52:22 följande:

Din son är bara 4,5 år och kan inte bestämma själv vad som är bäst för honom. Din son bor alltså på heltid hos sin pappa som missbrukar?! Jag hade aldrig kunnat tillåta det. Jag menar inte att vara otrevlig, men jag har sett barn som växt upp med missbrukare och de mår verkligen inte bra av det

Ja min son bor på heltid hos sin pappa som missbrukar. Pappan mår inte bra av att inte ha vår son där och tro mig han tar INTE droger före vår son (till den som nu sa det). Jag har tänkt så många gånger på konsekvenserna av att min son bor i det hemmet, men jag kan inte bara ta ifrån min son sådär. Han trivs inte hos mig, varför vet jag inte. Förut när vi delade lite på vårdnaden så grät han varje dag hemma hos mig och tjata bara efter pappa. Kanske för att han var orolig för honom ja, men då låter jag väl inte honom vara det utan låter honom vara med sin pappa.

MmM87

Äldre 5 Nov 15:41

#30

pontus1992 skrev 2012-11-05 03:00:25 följande:

varför skaffar du 3 barn med någon som du inte bor med och som dessutom missbrukar... hur jävlas dum får man vara????

Känt honom sedan vi var barn och det är en krånglig historia. Men jag lämnade honom efter vi fått vårt första barn 2008,men var då redan gravid med vårt andra som kom 2009. Vårt förhållande har alltid varit struligt men vi försökte på nytt, han försökte kämpa med sitt missbruk och så skaffa vi nummer 3 för vi ville ''rädda'' vårt förhållande, vilket inte hjälpte och därför bor vi inte ihop mer. Jag vet inte hur dum man får vara, jag är inte det iaf.

Adoptera bort sonen?!?!?!

INNEHÅLL