Adoptera bort sonen?!?!?!

Ett barn skadas av att bo med en förälder som missbrukar - utan tvekan. Att han inte vill vara ifrån sin pappa kan bero på lojalitet t.ex. Det kan också vara så att barnet vill vara nära sin pappa för att se hur han mår. Men har du frågat barnet hur ofta han har ont i magen pga missbruket? Oro för i vilket tillstånd pappan är i? Om barnet har svårt att sova på kvällen för att han märker att pappan är "konstig"?

Min sambos son växte upp i ett missbrukarhem. Han skulle ALDRIG vilja bo någon annanstans än med sin pappa då pappan missbrukade. Grabben var rädd att pappan skulle dö. Soc grep in och placerade grabben i ett annat hem... nu efteråt förstår min sambo och grabben att grabben påverkades negativt och drabbades av pappans missbruk. Såklart. (Det här var många år sen, allt har ordnat sig sedan många år nu.)

Så du borde fundera på detta. På riktigt. För barnets skull.

Dom har dessutom bott tillsammans i endast sex månader... det är inte lång tid alls. Fortfarande nyförälskad... vad händer om det tar slut? Är den andra villig att ta ansvar även då? Vad vill brnet?

Men alltså... fråga vilket par som helst som bott ihop med varandra i bara sex månader om dom har hittat "den rätta", eller om det känns som att relationen kommer ta slut i framtiden. Jag antar att du får svaret att dom äntligen hittat den stora kärleken och att dom aldrig kommer separera.

Och att det verkar som att barnet mår bra... ja. det kan kallas fasad. Ta ett snack med barnet. Inte bara "hej, mår du bra hos pappa? Vill du föresten bli adopterad av den nya?"

Utan ett riktigt snack. Åk hem till dom. Våga möta vardagen därhemma. Frågorna barnet har. Funderingarna. Missbruket. En missbrukare sätter drogen före barnen, även om det verkar bra på utsidan. Var inte naiv ts.