Jag är brandman - Fråga mig vad du vill...

Olika på olika arbetsplatser, men vi jobbar hela dygn på 24 timmar i en fyraveckorsperiod. I snitt jobbar vi ett dygn och är ledigt tre, även om vi ändrat lite på schemat för att bara jobba 2 av 4 helger och inte 3 av fyra...

Vi jobbar 07:30 till 07:30!

Senaste siffrorna jag sett är 118 och det var 2011. Jag vet flera som fått jobb sedan dess, men det är fortfarande ganska få...

Tror du otrohet är vanligare i er yrkeskår. Ni är ju minst sagt poppis hos det motsatta könet så lockelserna lär ju vara fler än för de flesta andra. Är själv tillsammans med en brandman och han påstår att många av hans kollegor strular en hel del.

Hmm, jag vet om en kollega av 40 som varit otrogen ( fast det kan ju vara fler), men jag vet inte om det är så mycket vanligare än i andra yrken. Däremot tror jag vi ligger något högre i snittet vad det gäller skilsmässor...

Hur ser du på kvinnliga brandmän?
Blir kvinnliga och manliga nya brandmän behandlade lika på din station eller krävs det mer av en kvinnlig brandman? Jag menar, får hon för att hon är kvinna mer ögonen på sig och granskas kanske lite strängare än en man?

Vad är enl dig den viktigaste egenskapen hos en bra brandman och då menar jag både fysiska och psykiskaegenskaper?   

Jag ser ingen skillnad på om det är en kvinna eller man som åker med mig ut på utryckningen förutsatt att personen i fråga klarar fyskraven. Jag är väldigt emot att det skall kvoteras in kvinnor, de skall ha samma krav som män och inte få någon genväg, då det krävs samma sak av dem när väl larmet går.

Ja, tyvärr är det så att en del brandmän på stationen är extremt granskande mot våra kvinnliga medarbetare. Det är väldigt olyckligt, men många synar dem mer noga och de har mindre förlåtelse för att göra misstag än vad en man har, även om vi har samma krav för att komma in. De flesta av oss ser dock ingen skillnad, men det finns utan tvekan dem som inte riktigt förstått att de är inne på samma förutsättningar som männen.

Viktigaste egenskapen är helt klart att vara ödmjuk!

Har intagningskraven ändrats de senaste åren och att man tonat ned de fysiska kraven till förmån för mer psykologiska krav? 

Om du är ute på en trafikolycka och ett av offren är mer eller mindre med foten på andra sidan graven och åker iväg med ambulanshelikopter. Blir du då nyfiken på hur det slutade och kanske t o m gör ansträningar för att få reda på hur det gått, eller glömmer du händelsen ganska så snart efteråt och tänker inte mer på det?  

Har ni väldigt grabbig/macho jargong på din station?

Har du läst denna? www.msb.se/sv/Produkter--tjanster/Publikationer/Publikationer-fran-SRV/Bara-slang-som-en-man/ 

Ja, jag tror att det är mer fokus på personen, än på fysen som det var tidigare. Förr var det t. ex. vanligt att den som var snabbast runt en bana blev utslagsgivande för vem som fick jobbet. Numera är det mer som så att man har en nivå för vad som är godkänt och relevant för yrket och allt därutöver är en ren bonus. Sedan lägger man mer fokus på hur personen i fråga är som person!

Ja, det är klart att man blir nyfiken på hur det gått. Brukar inte göra någon ansträngning själv, men då vi har kontakt med ambulansen i princip dagligen kan man ibland höra från deras personal om det gick bra eller mindre bra. Gick det helt fel så brukar det komma fram efter ett par dagar med då dödsannonserna oftast står i tidningen. Det som man aldrig vet är ju de här som skadat sig riktigt illa, men överlever och man inte vet om de kommer att bli helt återställda, eller om det blir men för livet.

Jag skulle väl inte påstå att man glömmer de händelserna alls, snarare att man minns dem när man t. ex. övar någon liknande situation, eller är med  på en liknande olycka, men det är ju inte så att man går och grubblar på händelserna speciellt mycket heller.