Utredning

Hej!

Jag ringde till gyn och fick en tid några veckor senare. Beror nog var du är i Sverige, men jag behövde inte skicka några papper.

Ok det var fråger som jag och mannen svarade på och skickade in på internet.

Någon mer?

Blev kontaktad ca 1 vecka efter att vi skickade in över nätet, sedan fick vi remisser hemskickade som jag som tjej skulle ta för att kontrollera ägglossning, och när de fått svar på de proverna så blev vi kallade till träff med barnmorska och läkare för gynundersökning, samt att killen fick lämna spermaprov. Så för våran del gick det snabbt, allt som allt ca 2 månader. Lycka till!

Ok hoppas att det kan gå lika snabbt för oss =)

Jag ringde en klinik och fick en tid direkt. Vi hade då inte skyddat oss på 2,5 år. Första mötet var 3 veckor efter jag ringt. Nu väntar blodprover och i december ska vi träffa läkaren för att diskutera behandling. 

Tvärt emot de andra här ovan tycker jag det tog jättelång tid i det offentliga!
Vi hade försökt i över 1 år och vi var över 35. Jag ringde och "anmälde" oss. Vi fick komma på ett första grundläggande besök efter nästan prick 3 månader (vårdgaranti...), mannen hade då lämnat spermaprov en vecka innan. På det besöket gick det igenom massa frågor och gjorde en vanlig gynundersökning på mig (kvinnan). Sen sade de att de ville göra en spolning av äggledarna för att se om de var öppna, och det var man tvungen att pricka in det i en cykel innan ägglossning. Vi blev kallade cirka 3 månader senare för spolning, men då hade min mens förskjutit sig lite så det var efter ägglossning och då ville de inte göra det, och vi fick vänta 2 månader till... Spolningen visade att det såg normalt ut, väl där verkade läkaren som gjorde spolningen tycka den undersökningen var "meningslös" eftersom vi ändå var så gamla att vi inte skulle vänta med att börja med IVF och spolning inte har nån visad effekt för spontan graviditet. Kändes kul och meningsfullt. Sen fick vi komma på ett till besök ("inför IVF") där de gjorde en ny gynundersökning och då såg de en liten muskelknuta (myom) i min livmoder som de ville göra en liten operation och titta på... (Varför de inte såg den första gången vet jag inte.) Så det var 3 mån väntan till på op. På op såg allt bra ut (muskelknutan var inne i livmoderväggen) så de tittade bara, gjorde ingenting. Sen 3 månaders väntan IGEN på "IVF-inskrivning", och väl där ny väntelista för äggplockstid (då höll jag på att bli tokig, trodde vi skulle få med oss sputor hem därifrån)... Väl vid äggplock nästan 3 månader senare (igen, många 3 månader) fick de ut 12 fina ägg, men inget befruktades tyvärr. (De kan inte säga varför.)
När detta var klart var det början av våren och de hade inga nya tider för äggplock förrän efter sommaren och då blev jag lite trött på offentliga vården.
 
Så jag kontaktade en privat klinik och jäklar vad det gick undan där! Nybesök efter 4 dagar, IVF behadling (korta programmet istället för långa) direkt vid nästa mens, äggplockning, fin befruktning och ET som blev en liten dotter! Jäklar vad jag är nöjd att jag tog kontakt med dem, men jag ångrar att jag inte gjorde det direkt!
(De tyckte inte muskelknutan var nåt att bry som om "den sitter ju i väggen" sade de direkt vid ultraljud utan att jag hade talat om att man sett det vid op...)

Så mitt råd är: om ni har råd - sök privat! Dessutom är det inte så himla dyrt, jämför med vad en resa till Thailand eller en ny bil kostar! Många privata kliniker erbjuder dessutom "bruttolöneavdrag" då man betalar med oskattade pengar så kostnaden blir i praktiken mycket lägre än om man hade betalat med skattade pengar.

Hej!
Jag hoppar in här jag också även fast vi inte gjort någon riktig utredning. Men jag kan kanske stötta lite under väntan!
Jag är överviktig, så jag får ingen landstingsfinansierad utredning, så vi funderar på en privat. Även om vi skulle få via landstinget så är det inte mycket att hurra för när man bor i Västerbotten :/ Sämsta vården för barnlösa i hela landet. Men det är en helt annan historia :P

Vi har inte riktigt bestämt oss angående utredning än. Det är bland annat pengarna, här kostar det 5000 kr för en utredning. Sen har vi inte egentligen försökt så länge, om man ser till antalet möjliga befruktningar istället för år med försök. Vi har försökt sedan feb 2011. Jag gick ett par månader med oregelbunden mens innan den försvann helt. Efter fyra månader sökte jag hjälp och fick diagnosen PCOs. De tog lite prover, de mesta var normalt förutom testosteronet. Fick provera för att starta blödning och blev hemskickad. De gör inget mer om man är överviktig. Efter proverakuren + ca 10 kg viktnedgång fick jag spontanmens och också ägglossning! Ägglossningen är bekräftad med blodprov hos privat gyn och jag har haft hyfsat regelbunden cykel sedan dess (10 månader).  
Jag trodde att allt skulle vara ok när ägglossningsproblemen var ute ur bilden, men det verkar ju som att det är något mer fel förutom min PCOs. Å andra sidan är det under dessa nästan två år egentligen bara kanske 10-12 gånger som det varit möjligt med befruktning.

Men det är i alla fall så frustrerande och jobbigt att gå runt och inte veta vad som är fel. Jag tror det skulle vara lättare om man fick en diagnos. Då skulle man i alla fall kunna ta reda på fakta kring det och hur man kan lösa problemen.

Efter ett drygt år av försök kontaktade jag mamma mia på söder i sthlmsom sa att alla deras tider för utredning var slut och att jag kunde ringa då och då för att höra om de släppt några nya. Något kösystem fanns inte. då kontaktade jag en privat gynekolog (landstingsansluten) och fyra-fem månader senare var jag gravid efter kontroll, spolning och behandling. Kostade allt som allt 900 innan högkostnadsskyddet slog till. Lycka till!