En salig blandning
Hej läsare.
För att ge lite bakgrund till det hela.
Vi är ett par på 28 respektive 32 år. Jag är en kvinna som skriver.
Vi är sambos sedan lite mer än 1½ år. Har dock känt varandra i 7 år.
Förlovade sedan ett tag tillbaka och vi är lyckliga och är inget annat än menade för varandra.
Men som alla andra par så har vi lite problem.
Jag har en 10 årig son sedan tidigare. Han har inga barn.
Ungeför 6 månader efter att vi blivit sambos så kommer jag underfund med att han inte va säker på om han vill bli pappa. Den klassiska rädslan för att såra den andre hade visat sitt fula tryne :P
Jag kände mig lite lurad då jag alltid varit öppen med min längtan efter barn, och han hade väl duckat och slingrat sig lite för smidigt i de samtalen så jag hade uppfattningen om att vi ville båda samma sak i framtiden.
Hur som helst så blev ju detta lite av ett vägsjäl.
Han visste inte, han hade inte tängt på det.
Jag berättade för honom hur viktigt det va för mig/relationen att han kom underfund med detta. Men att han får all frihet att fundera och jag skulle acceptera vad han än kom fram till. Och det skulle jag faktiskt göra. jag är en väldigt förståeende person.
En dag berättade han att han vill bli pappa NÅN dag. Men inte NU!
Okay. :) Ja, då är vi ju på samma spår, även om våra tidtabeller inte riktigt matchade, jag kan vänta, jag är ung och vill ju inte bara ha ett barn, jag vill ju ha hans barn.
Här börjar problemen. *djup suck*
Då jag inte kan äta p-piller eller ha någon annan form av preventivmedel så är ju kondom det som skyddar från graviditet.
Vi använde det flitigt under en tid. Men hans sexlust försvann i princip sedan.
Sedan en längre tid tillbaka har vi sex en eller ett par gånger i månaden.
Han har lite bekymmer med stress på jobbet och överlag trivs han inte där heller. Så det påverkar ju väldigt mycket.
Men när vi nu väl kommer till, så hämtar han kondomerna (gömda i en garderob). Men de "glöms" sedan att användas.
Han "avbryter", men det e ju bara en fråga om när, innan nån liten yngling smiter och hittar rätt...
Jag har frågat honom, men oftast rodnar han bara. Vissa gånger säger han att
"händer det så händer det, blir det så blir det" andra gånger
"får komma ihåg gummi nästa gång" med ett leende på läpparna.
Men det konkreta svaret e fortfarande "vänta med barn" som gäller.
Jag är förvirrad.
Ska jag se till att kondom används, fast det är han som vill vänta med barn??
Använder han någon udda strategi för att slippa ta beslutet om att skaffa barn? Sätta upp hinder för att det konkret inte är med flit det kommer till? (han e väldigt dålig på beslutstagande för övrigt)
Han ålar å lirkar sig ur riktiga svar när jag frågar, eller tar ett starkt beslut om "inte nu".
Han säger en sak å gör en annan.
Finns det något bättre sätt att fråga honom hur han tänker och vad han vill?
Är detta vanligt?
Kan detta vara en stor bov i hans frånvarande lust? Eller är det mer sannorlikt att det bara e jobbet å stressen som spökar?
Jag vill ha ett mer aktivt samliv med min älskling. Han e det sexigaste som finns och jag har svårt att hålla händerna i styr, men att få nobben tär ju på en i längden.
Jag är orolig för att vi blir med barn, jag blir överlycklig å han blir skitskraj. eller blir han det???
Min prio nu är INTE barn, utan att få tillbaka vårt underbara aktiva sexliv.
HJÄLP!!! Kan någon kanske hitta en översättning på min karls lite udda språk?