Jag behöver er syn på detta samt tips/råd, akut!
Hej!
Jag vet inte hur jag ska börja, men försöker sammanfatta allting kort;
Jag och min fd man (ligger i skilsmässa, den går igenom i januari) har en son på 1,5 år tillsammans. Vi har gemensam vårdnad eftersom vi vid tillfället var gifta, när sonen föddes dvs. Min fd/pappan har aldrig varit delaktig i någonting egentligen, vare sig läkarbesök (pga sonens kroniska sjukdom) eller annat vardagligt som matning, blöjbyte, lek osv. Han har aldrig tagit ansvar själv över sonen utan har haft en kompis/nära släkting till hjälp om jag mot all förmodan varit iväg själv, vilket inte hände förrän sonen var 11 månader första gången. BVC besök har han heller aldrig närvarat på. Vi bodde tillsammans tills sonen var ca 1 år, men jag var i princip ensamstående trots att vi då bodde under samma tak - han jobbade de första halvåret av hans liv men orkade/ville inte ens göra ersättning eller packa skötväskan, de va ju mitt jobb eftersom ja va mammaledig o han slet på jobbet dagtid, suck. Jaja, i vilket fall - summan av det är att han knappt känner sin son, varken då eller nu.
Vi separerade nu tidigare i år, ca 5 månader sen. Under den här perioden har han haft sonen hos sig 4 helger totalt, jag har då fått stå för blöjor, hämtning/lämning, mat, kläder osv för att han ens skulle ha möjlighet att ha honom dessa helger då han står arbetslös utan någon som helst inkomst sen 1 år tillbaka. Helt plötsligt så ville han inte ha sonen mer på helgerna utan sa att vi fick ta ett samtal på familjerätten innan han var villig att återigen ta varannan helg, jaja.. Senare kom de fram på sms från pappan att han kände att sonen inte känt igen honom sista helgen han haft honom, han relaterar alltså inte till honom som sin pappa, utan mer som vemsomhelst antar jag eftersom pappan inte haft nån kontinuitet i relation/umgänge med honom.
Det hade tillslut gått 2 månader sen de sist sågs och plötsligt fick jag sms om att pappan skulle hämta sonen på dagis och ha honom över natten, jag tyckte inte det var nån bra idé efter så lång tid och me tanke på att han själv sagt att sonen inte riktigt kände igen honom sist, så jag föreslog umgänge för dom den dagen men ingen övernattning, han slog bakut och anmälde mig för egenmäktighet mot barn (vilken fick avslag, ingen utredning görs då det inte stämde). Men jag vägrar lämna sonen till honom för övernattning då jag flertalet gånger fått ringa socialjouren för att göra noteringar då han druckit när han haft sonen, vilket för mig är oacceptabelt. Pappan har missbruksproblem sen flera år tillbaka, och han har druckit sig full, inte bara någon öl i dessa fall. Jag har fått hämta hem sonen vid dessa tillfällen. Han har även nyligen varit inlagd på beroendemottagning, går på psykiatrin för hans psykiska problem, är arbetslös, har inget körkort/inkomst whatsoever.
Sonen har sen han föddes varit med mig i princip jämt, jag har stöd av mina föräldrar som hjälpt till när det varit jobbigt och avlastat mig med sonen, guld värt.
Men frågan är - OM jag skulle söka ensam vårdnad, vad tror ni då om mina chanser? Jag har ju haft barnvakt åt sonen vid tillfällen sen separationen då jag hållt på att gå in i väggen av alla trakasserier från pappan + hans släkt, samtidigt som ja jobbat heltid, tagit hand om sonen, o styrt upp så vi har de bra o klarar oss.. är det negativt i en utredning? De är mina föräldrar/barnets morföräldrar som han är trygg med som ställt upp alla gånger, inte vemsomhelst. Jag har inget missbruk, ingenting i belastningsregistret osv. Det har däremot pappan, rattfylla, misshandel osv - tittar dom på sånt? Behöver man advokat, och isåfall hur sjutton ska jag finansiera det vid en tvist? Finns de hjälp man kan få nånstans ifrån om man vill söka ensam vårdnad?
Vi var på samtal nyligen på familjerätten för att försöka få till ett umgänge igen, då var förslaget ena veckan 1 vardag + lör & sön, och andra veckan två vardagar - vi skulle prova det i 4 veckor för att sen ses på möte där igen och då ev gå över till varannan helg, endast.
Nu fick jag samtal från familjerätten som pratat med honom och vardagar funkar inte för honom säger han, det blir för kort tid med sonen (6 tim totalt, effektiv tid utan resväg 4 tim) och därav var hans förslag ENDAST lördag + söndag, VARJE helg i 5 veckor framöver, 8 timmar varje gång. Jag skulle stå för lämning/hämtning av sonen och även för blöjor/mat osv, något jag inte har råd med egentligen och känner heller ingen större lust till att "sponsra" honom gällande det för då behöver han inte ta ansvar alls, dvs söka jobb/börja jobba vilket ger honom en inkomst och förutsättningar för att ha sin son som han vill..
Jag har 1,5 timme med sonen efter dagis innan han somnar för natten och tyckte då att varannan helg kunde han ha lör + sön men varannan helg bara en av dessa dagar, då blev svaret från pappans sida ang umgänge blankt nej, han avstår då HELT från umgänge och samarbete pga mitt förslag, och då pratar vi om TVÅ dagar totalt under denna testperiod som han skulle få avstå. Han tycker jag är dum i huvudet som hindrar honom eftersom "jag har sonen på heltid annars" - men helt ärligt.. jag blir bara arg! Det är HAN som valt att avstå umgänge med sin son innan, det är HAN som tagit avstånd och det är HAN som prioriterat annat istället för sin son under dessa 18 månader - inte jag.
Så tillbaka på ruta jävla ett igen då, inget samarbete och de enda som kvarstår är egentligen advokat för mig för att kriga för ensam vårdnad.. är det någon som har tips på en bra i stockholm? Det är ganska akut!
