Anonym

Äldre 25 Oct 01:15

29 svar

Kan känslor försvinna helt och komma tillbaka på riktigt igen?

Är det någon som varit med om detta?

Gjorde nyligen slut med sambon efter 4 år tillsammans eftersom känslorna försvunnit för mig. Han blev helt förstörd, har knappt sett honom gråta förut men nu gråter han otroligt mycket när vi pratar om det här. Det gör ont i hela bröstet säger han. Han vet att han vill spendera sin framtid med mig, köpa hus, skaffa barn och gifta sig med mig. Han är fortfarande lika kär säger han och han älskar mig..

Jag har tänkt på detta så länge nu, ca 1,5 år vilket är väldigt länge tycker jag. Visst, jag tog mig verkligen tiden att fundera för att jag ville satsa på min fina kille, men nånstans kanske jag borde insett att det skulle bli svårt att få fram känslor bara sådär..

Senaste året har jag: Ställt mig i bostadskö med tanke på att "ifall att" jag gör slut, kollat lite på vilka lägenheter som finns ute, bråkat och skrikit mer på honom än nånsin, blivit småförälskad i en annan kille, (dock har dom känslorna gått över tror jag) börjat tänka positivt om ett liv som singel, dragit mig undan, funderat hur mycket som helst på om det här verkligen känns rätt..

Innan vårt förhållande trånade jag efter honom rätt länge innan vi blev ett par. När vi väl blev tillsammans var allt fantastiskt och man var nykär och överlycklig. Nånstans efter det antar jag att känslorna kanske inte blev djupare utan snarare mer eller mindre försvann. Det är nog problemet här. När det hände vet jag dock inte.

Han är min första och enda kärlek. Har egentligen INGENTING att jämföra med alls, inga andra killar, ingen annan sexpartner, inget annat förhållande osv. Han är min första på alla dessa plan. Har aldrig kännt att det gör sådär ont som han beskriver sin olyckliga kärlek för mig. Vet inte alls hur det känns. Vet bara att jag var ledsen innan jag och han blev ihop för att jag inte trodde det skulle bli vi.

Han har gjort allt för mig genom åren, ställt upp till tusen. Tror inte jag alltid har uppskattat honom och sett vilken fantastisk person han är jämt!

Han älskar mig djupt men jag undrar hur starkt jag egentligen har kännt. Vet inte om jag kännt att jag verkligen ÄLSKAT nångång.

Jag kan egentligen se en framtid med honom med hus och barn, han är min bästa vän och hur fin som helst men känslorna är inte dom rätta. Jag var nog lite för ung och omogen när vi blev ihop, trodde att ett förhållande skulle sköta sig av sig själv möjligen.

Det blev en lättnad för mig när jag gjorde slut, även om jag har haft mycket skuldkänslor för allt detta. Jag kommer sakna det vi haft och inte kommer att få uppleva, Men kär är jag inte, känns som om att jag älskar honom, men mer som vän

Gjorde slut för min skull, men även mycket för hans skull eftersom jag tycker att han förtjänar någon som verkligen älskar honom tillbaka.

Den första kärleken håller väl sällan livet ut antar jag, men jag har bara blivit kär EN gång så tror inte att jag lätt kommer bli det igen och jag tycker att det vi haft ändå varit speciellt så om inte detta höll vad skulle då vara bättre?

Tanken på att han skulle hitta en annan tjej gör mig inte ledsen/svartsjuk heller men man vet ju aldrig om jag blir det -och isåfall varför. Saknar honom gör jag väl inte direkt heller även om jag är glad dom gånger vi ses. Har inga problem med sex och jag sover gott hos honom på nätterna. Men när jag kysser honom känner jag inget speciellt och tankar på förlovning/bröllop har nog inte alltid kännts så självklara.

Vissa tycker jag slänger bort den bästa chans jag får och det tycker nog jag också, men samtidigt finns inte känslorna där och han förtjänar bättre än en flickvän som betett mig som jag.

KAN man ens bli kär igen i samma person igen undrar jag? Känns som att det kan ju inte vara äkta kärlek från min sida när det tog slut av den här anledningen. Vi har ju ändå haft bra förutsättningar. Jag kan bara vänta och se, är det meningen att det ska vara han och jag så blir det så. Men om jag mot all förmodan skulle få känslor igen, nångång i framtiden, vågar man då lita på dom eller ska jag låta honom vara för hans skull?

Allas erfarenheter är jag villig att höra, tack på förhand.

Cartjan

Äldre 25 Oct 01:40

#1

Kan kan man ju alltid... men jag skulle inte räkna med det. Sen så spelar det egentligen ingen roll för stunden. Du har inga känslor nu och då ska ni inte vara i en relation, båda ni förtjänar att känna kärlek och få älska någon annan. Sedan om det är meningen så kommer det ju bli ni igen men utifrån din ts så verkar du vara så långt ifrån den platsen det bara går. Sedan om nu de känslorna skulle komma så är det ju svårt att veta vad du ska göra när man inte vet hans situation då. Är han singel så är det ju bara att säga som det är(om du vill satsa) men är han i en relation så är han ju som vilken upptagen man som helst - the boat has sailed så att säga.

Sedan tror jag inte alls du slänger iväg det bästa som kan hända dig, förstår inte vilka som säger så. Om du inte älskar honom på det sättet längre så är han ju inte det bästa som hänt dig, även om det känns tungt. Var själv i en sådan situation, en mycket nära vän till mig hade känslor för mig och många pushade och sa att han var det "bästa" osv. Men känslorna fanns inte där, och nej han var inte det bästa för det bästa som hänt mig är min make som jag älskar lika mycket som universum är stort.

Hoppas allt löser sig för dig! kramar

Anonym Trådstartaren

Äldre 25 Oct 06:33

#2

Cartjan skrev 2012-10-25 01:40:09 följande:

Kan kan man ju alltid... men jag skulle inte räkna med det. Sen så spelar det egentligen ingen roll för stunden. Du har inga känslor nu och då ska ni inte vara i en relation, båda ni förtjänar att känna kärlek och få älska någon annan. Sedan om det är meningen så kommer det ju bli ni igen men utifrån din ts så verkar du vara så långt ifrån den platsen det bara går. Sedan om nu de känslorna skulle komma så är det ju svårt att veta vad du ska göra när man inte vet hans situation då. Är han singel så är det ju bara att säga som det är(om du vill satsa) men är han i en relation så är han ju som vilken upptagen man som helst - the boat has sailed så att säga.

Sedan tror jag inte alls du slänger iväg det bästa som kan hända dig, förstår inte vilka som säger så. Om du inte älskar honom på det sättet längre så är han ju inte det bästa som hänt dig, även om det känns tungt. Var själv i en sådan situation, en mycket nära vän till mig hade känslor för mig och många pushade och sa att han var det "bästa" osv. Men känslorna fanns inte där, och nej han var inte det bästa för det bästa som hänt mig är min make som jag älskar lika mycket som universum är stort.

Hoppas allt löser sig för dig! kramar

Tack för dina ord..

Självklara och vettiga saker jag innerst inne vet om, att jag inte kan leva i ett förhållande som är just såhär. Men ibland känns det nästan som om det fina i vår relation (vänskapen, tryggheten osv.) känns hemskt att "slänga bort" . Men jag kan se tillbaka på oss som ett fint minne och vänner är vi fortfarande -och kommer nog fortsätta vara det. Dock är han kanske lite annorlunda, dom flesta som vill komma över nån vill ju inte ens träffa personen i fråga, men eftersom jag är den enda riktiga han känner trygghet med så vill han fortsätta umgås mycket med mig -även nu direkt efter allt detta. Drar man inte ut hans sorgeprocess genom detta? Känns som att det borde vara svårare att gå vidare då men han hävdar att det inte är så. Har inget emot att träffa honom eftersom jag tycker om honom mycket..

Tror inte heller jag ska vänta mig nåt speciellt av det här. Hade det vart meningen att vara vi känns det som om att kärleken borde funnits där.

Ibland undrar jag om jag kan bli riktigt kär och behålla dom känslorna för någon, hittills i mitt 23-åriga liv har jag inte gjort det.

Sakna honom kommer jag ju antagligen göra, men av vilken anledning..

FrustreradDelux

Äldre 25 Oct 06:45

#3

Både sambon och jag har varit i samma sitsar innan vi hittade varandra. Vi båda resonerar som så att det alltid finns fler där ute och det finns alltid någon som man skulle bli kär i. Folk gör kärlek FÖR komplicerat...

Och i vissa fall kommer känslan till tillbaka... Men vill du verkligen vänta ut den i kanske 1,5 år till? Jag skulle vilja påstå att du kastar bort ditt liv.

Du behöver känna dig fri som en fågel! Livet kommer ifatt senare! :) Alla de som stressar dig - be dem knipa igen matintaget! Alla lever vi olika liv. Och tar olika beslut och får olika utfall. Punkt.

Anonym

Äldre 25 Oct 10:24

#4

Du har insett att ni inte är rätt för varandra och då är det bara bra att du gör slut nu innan ni ev skaffar barn och gifter er. Ni är båda värda att hitta någon som passar bättre. Tids nog kommer din kille också inse det. Han kanske är en person som lätt får separationsångest och därför tar han ett avslut väldigt hårt. Men han kommer över det så småningom.

Anonym Trådstartaren

Äldre 25 Oct 10:57

#5

FrustreradDelux skrev 2012-10-25 06:45:12 följande:

Både sambon och jag har varit i samma sitsar innan vi hittade varandra. Vi båda resonerar som så att det alltid finns fler där ute och det finns alltid någon som man skulle bli kär i. Folk gör kärlek FÖR komplicerat...

Och i vissa fall kommer känslan till tillbaka... Men vill du verkligen vänta ut den i kanske 1,5 år till? Jag skulle vilja påstå att du kastar bort ditt liv.

Du behöver känna dig fri som en fågel! Livet kommer ifatt senare! :) Alla de som stressar dig - be dem knipa igen matintaget! Alla lever vi olika liv. Och tar olika beslut och får olika utfall. Punkt.

Absolut, jag vet att man inte ska leva i det förgångna och det här är ju faktiskt betydligt lättare för mig än för sambon att gå igenom egentligen. Jag visste ju såklart att jag skulle såra honom, dom flesta upplever ju åtminstone en hjärtesorg i sitt liv. Men när jag läser om olyckligt kära som aldrig riktigt går vidare, tänker på exet i flera år, kanske skaffar en ny och får barn och gifter sig men ändå sörjer "sitt livs kärlek".. Jag vill ju inte att det ska hända honom men känner jag honom rätt kan det här ta lång tid att hämta sig ifrån riktigt :( fy känns som jag lurat honom!

Jag kan ju verkligen inte gå runt i väntan på en känsla som kanske aldrig kommer igen men än så länge är jag inte redo att träffa någon ny. Exet påstår att han skulle sluta hoppas lika mycket om han såg att jag hittade nån ny..

Anonym

Äldre 25 Oct 11:09

#6

Anonym skrev 2012-10-25 10:57:04 följande:

Absolut, jag vet att man inte ska leva i det förgångna och det här är ju faktiskt betydligt lättare för mig än för sambon att gå igenom egentligen. Jag visste ju såklart att jag skulle såra honom, dom flesta upplever ju åtminstone en hjärtesorg i sitt liv. Men när jag läser om olyckligt kära som aldrig riktigt går vidare, tänker på exet i flera år, kanske skaffar en ny och får barn och gifter sig men ändå sörjer "sitt livs kärlek".. Jag vill ju inte att det ska hända honom men känner jag honom rätt kan det här ta lång tid att hämta sig ifrån riktigt :( fy känns som jag lurat honom!

Jag kan ju verkligen inte gå runt i väntan på en känsla som kanske aldrig kommer igen men än så länge är jag inte redo att träffa någon ny. Exet påstår att han skulle sluta hoppas lika mycket om han såg att jag hittade nån ny..

Jag tror att han också en dag kommer inse att ni inte är rätt för varandra. Tror inte att den där känslan att någon är ens livs kärlek är en "envägskänsla"

Anonym Trådstartaren

Äldre 25 Oct 11:13

#7

Anonym skrev 2012-10-25 10:24:41 följande:

Du har insett att ni inte är rätt för varandra och då är det bara bra att du gör slut nu innan ni ev skaffar barn och gifter er. Ni är båda värda att hitta någon som passar bättre. Tids nog kommer din kille också inse det. Han kanske är en person som lätt får separationsångest och därför tar han ett avslut väldigt hårt. Men han kommer över det så småningom.

Jo jag vet att det var rätt beslut för mig, måste ju tänka på hur det känns just nu..klart att han kommer över mig så småning om men jag har hört att det kan ta år för en del :( känns som om jag lurat honom. Jag är hans stora kärlek och han är min enda hittills som jag verkar ha haft flyktiga känslor för. Det är det dåliga samvetet som gnager, att jag vet att det här kan ta så lång tid för honom att komma över..

Anonym

Äldre 25 Oct 11:25

#8

Har han alltid igenom hela förhållandet sagt att du är hans livs kärlek och vill skaffa barn, gifta sig med dig? Om det är något som kommit på senaste tiden (när han märkt att du verkar tappat känslor och varit oengagerad i relationen) då kan jag lova dig att det är antagligen hans rädsla för att bli ensam som talar. Det hör till när man känner att ens partner verkar vara på väg bort, då får man panik och blir rädd för att bli lämnad.

Anonym Trådstartaren

Äldre 25 Oct 13:39

#9

Anonym skrev 2012-10-25 11:25:44 följande:

Har han alltid igenom hela förhållandet sagt att du är hans livs kärlek och vill skaffa barn, gifta sig med dig? Om det är något som kommit på senaste tiden (när han märkt att du verkar tappat känslor och varit oengagerad i relationen) då kan jag lova dig att det är antagligen hans rädsla för att bli ensam som talar. Det hör till när man känner att ens partner verkar vara på väg bort, då får man panik och blir rädd för att bli lämnad.

Han har inte sagt det sen första början nej, men han ville ta det väldigt lugnt i början på många sett. Han är den av oss som alltid tagit det lugnt medan jag är precis tvärtom! Och jag som var så säker i början var den som gjorde slut. Tror hans kärlek växt sig starkare under åren och det var typ tvärtom för mig. Men visst har han börjat fundera mer på hus, barn och framtiden nu senaste året. Han säger dock att han inte misstänkt så mycket under året, men nu när han tänker tillbaka kan han ha förstått varför jag betett mig som jag gjort. Han hade funderingar på att fria i våras också.. Och nu känner han starkare för mig än nånsin säger han. Så visst kan det ha ett samband..men jag tycker det saknar betydelse nästan. Han är ju fortfarande väldigt deprimerad, säger att om han ska ta sig igenom det här på bästa sätt måste han få umgås med mig. Men sen när vi inte umgås lika mycket längre undrar jag hur det kommer bli..

Anonym Trådstartaren

Äldre 25 Oct 19:07

#10

Anonym skrev 2012-10-25 11:09:17 följande:

Jag tror att han också en dag kommer inse att ni inte är rätt för varandra. Tror inte att den där känslan att någon är ens livs kärlek är en "envägskänsla"

Han kommer ju en dag inse det såklart..

Men det kan ju fortfarande ta lång tid att komma över, för en del tar det ju som sagt flera år. Jag vet inte vad jag ska göra, jag kan inte göra nåt heller. Han vill fortsätta umgås lite iaf för att han tror han skulle kunna hantera separationen bättre säger han. Vill han det så vill jag också det, men är det inte bättre med en riktig paus i långa loppet? Jag är kanske inte så sugen på att träffa nån ny nu heller, men han påstår att det vore lättare att glömma mig om jag hittade nån. Hoppet lever så länge jag är singel antar jag. Usch hur länge ska han behöva gå runt och va olycklig pga mig :S vet att man inte kan tänka så, men jag gör det ändå..

Kan känslor försvinna helt och komma tillbaka på riktigt igen?

INNEHÅLL