När jag skriver nästan vad ni vill så syftar jag mest på att jag inte tänker lösa era tankenötter eller hjälpa er att fuska på IQ-test eller matteläxor. Poängen med tråden är mer att jag märkt att många har frågor om hur det är att vara... eh... mentally awkward.
(IQ-skalan bygger på standardavvikelse, och med tanke på bristen på empiri så är 170 bara en hypotetisk siffra som egentligen inte kan bevisas. Så behöver ni inte kommentera på det.)
Jovisst, högt IQ i industraliserade länder där man lägger stor vikt på den kognitiva förmågan, men frågan är om IQ testen går att tillämpa som ett universiellt mått på intelligens. Jag är skeptisk.
Upplever dina vänner dig som empatisk?
Jag har en vän som är intelligent och skryter gärna om det. Har dock ingen aning om hur hög iq han har. Det vet han nog inte ens själv. Tyvärr saknar han en social fingertoppskänsla. När en vän till mig plötslig dog och jag sörjde så kunde han inte hantera det alls utan gå in på detaljer som var totalt oviktiga i sammanhanget. Grejen var att han försökte trösta men han gjorde det på helt fel sätt. Känner du igen detta hos dig?
”Man kan faktiskt mäta så hög IQ.”
Nej, man kan inte mäta så hög IQ på ett tillförlitligt sätt (jag pratar om IQ-test för vuxna nu). Det finns inget standardiserat test som med tillförlitlighet kan mäta över ungefär 135-140, och definitivt inte över tre standardavvikelser. Taket på WAIS är dessutom 155. Därför är det trams att påstå att man har en IQ på 170.
”Däremot kan man diskutera reliabiliteten i hur man kommit fram till standardavvikelsen som gett skalan.”
Är du säker på att du verkligen vet vad du pratar om nu?
”Nu kan jag ha tolkat dig fel, men det verkar som att du med texten jag kopierade in försöker bevisa ett resonemang.”
Då har du tolkat fel. Jag försökte inte bevisa något. Möjligen förklara.
Antag att en person med en hög IQ förstår att ett påstående om 170 i IQ är trams.
Person A påstår sig ha en superhög IQ, låt säga 170 (som är icke-mätbar-hög).
Person B har en hög (eller kanske till och med en icke-mätbar-hög) IQ.
Person B drar slutsatsen att A ljuger (eller är omedveten om sitt fel).
Dessutom inser person B följande:
Om person A hade haft en hög IQ så hade A förstått att påståendet skulle ha avslöjats som en lögn av en person X med en hög IQ.
Person B drar därför slutsatsen att A förmodligen inte ens har en hög IQ.
Du nämnde Stephen Hawking som ett exempel på att man kan framstå som dum av att försöka att överdriva sin intelligens. Vad gjorde han för dundermiss? Vad jag vet har Hawking dessutom aldrig nämnt någon IQ-siffra, men tror du att du är mer intelligent än Hawking?
Tror du på gud?
Glägje58: genomsnittlig begåvning är 100. Under 70 är lindrig utv-störning.
TS: vilka test gjorde du när din IQ mättes? Var jobbade psykologen? Har du fått någon skriftlig bedömning från psykologen?
”Matematik hatade jag så mycket att jag drömde mardrömmar om det, men jag hade lätt för det.”
Varför hatade du matematik? Dessutom låter det ganska extremt med mardrömmar om matematik, speciellt med tanke på att du påstår att du hade lätt för det.
---
”Men för att svara på din fråga, så tror jag personligen att det blev något fel på min hjärna tidigt i utvecklingen.”
Det låter jobbigt att ha en hjärna det är fel på. Får du något stöd från samhället?
---
”När man tittar bland sysslingar så är det flera som läser kvantfysik på universitetsnivå redan på högstadiet, så kanske är det genetiskt.”
Att läsa kvantfysik på universitetsnivå i högstadiet vore högst anmärkningsvärt (jag utgår från att du menar läsa (och klara av) kurser i kvantfysik och inte bara att bläddra i och låtsas att läsa kvantfysikkursböcker eller att bara läsa populärvetenskapliga kvantfysikböcker). På civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik stöter man inte på kvantfysik förrän under årskurs 2, och den första riktiga kursen i ämnet läser man inte förrän i årskurs 3. Det vore sensationellt med flera släktingar som läser detta under högstadiet.
---
”Intressant fråga. Jag jobbar ju som egenföretagare, och har utvecklat egna analysmetoder för företag. Och det är ingen som förstår vad jag håller på med.”
Det låter som en besvärlig situation. Jag antar att det inte går så bra för företaget om ingen förstår vad du håller på med.
---
”Men tänk på att matematik är egentligen bara till för att beskriva verkligheten.”
Matematiken är inte alls bara till för att beskriva verkligheten. Matematiken är mycket mer än så.
www.cut-the-knot.org/manifesto/beauty.shtml
---
”Har tre examina och pratar flera språk.”
Intressant. I vadå?
---
”Och det är därför jag inte blir med i mensa, för jag bygger inte min självbild på mitt IQ.”
Och ändå sitter du här och skapar en tråd där du påstår att du har 170 i IQ.
En person som har hyggligt hög IQ förstår att man inte kan mäta så hög IQ som 170, eller ens i närheten så hög. Således framstår inte en person med hyggligt hög IQ som smartare än vad den är om den påstår sig ha astronomiskt hög IQ. Resultatet blir det motsatta, åtminstone om motparten har hyggligt hög IQ.
Du skriver att du vet att den inte kan bevisas och att vi inte behöver kommentera siffran 170, men ändå skriver du: ”Jag har 170 i IQ. Fråga (nästan) vad du vill.”, varför skrev du inte ”jag har hög IQ....”?
Du skriver: ”Poängen med tråden är mer att jag märkt att många har frågor om hur det är att vara... eh... mentally awkward.”. Berätta gärna hur det är att vara mentalt - vad du nu menar med - awkward (klumpig, besvärlig, pinsam, obekväm, … ?). På vilket sätt är du det, och hur påverkar det ditt liv?