Trivs inte på nya jobbet, berätta för chefen eller bita ihop?

Började ett nytt jobb som sjuksköterska för tre månader sen men funderar redan på att sluta, har vantrivts sen fjärde dagen. Som på de flesta arbetsplatser finns trevliga kolleger men det är de negativa som förstör stämningen. Det snackas en del skit om t ex läkare, chefer och folk som jobbat här.

Har inte så mycket erfarenhet av sjukhusjobb, dessutom är jag inte nyfärdig ssk och har en lång invänjningsperiod att vänta där jag är nu. Känner mig så okunnig, långsam och osäker trots att jag fått bra omdömen och varit uppskattad inom det områden inom vården jag arbetat tidigare. Avskyr verkligen att vara ny. Dessutom testas nya ssk ganska hårt av personalen. tycker det är åt helvete, varför kan man inte vara schysst och bete sig som en lagspelare istället när det kommer nya kolleger? Nu är jag liksom inte värd någonting i vissas ögon. En del hälsar knappt på mig och det jag säger värderas lägre än de som varit där ett tag. Några av läkarna bara seglar in med näsan i vädret utan att ens titta på en! En annan ssk berättade för mig att hon inte trivdes i början och det känns bra att veta att jag inte är ensam för det är så lätt att tro att det är en själv det är fel på som inte trivs. Gruppen är väldigt sammansvetsad, de umgås privat och det verkar svårt som ny att bli accepterad som en i gänget.

Arbetsledaren pratade med mig och de andra nya en och en om hur vi tyckte det hade gått och jag berättade att det var mycket att greppa med alla rutiner, men sa inte att jag inte trivdes. Gått bredvid olika kolleger och den sista var väldigt kritisk och talade bara om för mig vilka fel jag gjorde, aldrig det jag gjorde bra. En del kanske växer av kritik och arga blickar men jag tillhör inte dem. Försöker komma in i jobbet och trott att det gått hyfsat men fick höra att jag är lite osäker på vissa moment jag inte gjort tidigare. Många säger att vi nya ska fråga och att vi får vara osäkra men när man är det så får man skit i alla fall.

Har ni varit med om liknande? Hur hanterade ni det? Ska jag berätta för chefen, risken finns ju att det vänds emot mig och att jag inte får en fast anställning? Samtidigt uppmuntras vi att vara ärliga och berätta hur det går men jag litar väl inte riktigt på dem. Har dessutom en sjukt jobbig prestationsångest och har alltid fått höra att inte ställa för höga krav på mig men när man tror att man inte är bra nog är det precis det man gör.