I den åldern är det vanligaste orsaken att de "kan missa något" för de har precis blivit mer medvetna om att saker händer även när de själva inte är med! Alltså de inser att livet fortsätter utan deras vetskap när de sover, att vi vuxna är vakna och umgås, och de missar ju då samvaron med sin älskade familj vilket naturligtvis känns helt fruktansvärt för dem 
Kopplingen till separationsfasen är tydlig. Då lär de sig bland annat att saker och ting finns även om de inte syns, mamma kan gå ut ur rummet och finns då kvar men är i det andra rummet och gör något annat än att vara med bebisen. Därav uppträder separationsångesten, bebisen inser att man faktiskt väljer att lämna men vet däremot inte om man någonsin kommer tillbaka igen. Det har de ju inte hunnit lära sig ännu.