Leva eller inte leva med någon som har barn sedan innan.
TS, hoppas du inte lämnat än....
Du verkar vara en fin människa som vill att allt ska funka!
Vill börja med att säga att ingens känslor i en nyfamilj är att förringa, inte dina, inte någon annans.
Förstår lite hur du känner, utanförskapet i början, omställningen, ifrågasättandet om man verkligen vill leva såhär etc.
Min sambos son var i en period i början avig mot mig, det var hans sätt att närma sig mig när han inte visste hur, men det gör det inte okej och gör det inte mindre sårande :(
Min sambo tog ett snack med honom om hur man generellt uppför sig mot andra människor, och hur han själv vill bli bemött. Kanske inte lika lätt med ett så litet barn men ansvaret att styra upp situationen ligger på din sambo oavsett ålder på barnet.
Första året som sambos var jättejobbigt stundtals men sen blir det bättre, iaf i vår situation. Tar tid att växa samman som en ny familj och inget man kan skynda på tyvärr.
Tror den känslomässiga berg- och dalbanan är vanlig, för mig var det också jobbigt och vissa veckor orkade jag inte, var med mina kompisar och hittade på annat för jag behövde komma bort.
Har tvivlat många gånger på om detta skulle bli bra.
Angående att barnen alltid kommer först, både jag och min sambo tycker det är skitsnack, hade inte kunnat leva ett liv på standby vv, där livet gick ut på att curla och passa upp på.
Man kommer först i en familj efter behov, precis som i en kärnfamilj, och om behoven är detsamma kommer ålder och förmågan att hantera situationen in i bilden.
Exempel, min sambo har migrän men barnet vill bli förhörd på läxan, då får läxan vänta.
Om min sambo och barnet har feber, då pysslas barnet om först.
Du blir ledsen när barnet beter sig illa, du ska inte behöva "gilla läget" att bli sårad i ditt eget hem, barnets behov att bete sig illa måste uppfostras bort.
I en familj samexisterar man och alla familjemedlemmar är lika viktiga!
Det är periodvis oerhört jobbigt känslomässigt när nya familjer ska skapas, viktigt att din sambo är lyhörd och förstår att det inte är lätt som barnlös att ge sig in i en relation med en partner med barn.
Ansvaret att få det att funka ligger inte på dig, din sambo bär det största ansvaret tillsammans med dig.
Angående att han redan har barn med någon annan, se det som något positivt istället:
Att din sambo är pappa gör honom till den han är idag, du kanske inte hade fallit för personen han var innan han blev förälder.
Tänk vilken bra coach du har när det är dax för er :)
Du vet redan att han kommer bli en fantastisk pappa.
Ditt barn får från start ett syskon.
Blivande storasyskon brukar vara bra hjälpredor och tycker det är kul att hjälpa med sitt nya syskon.
Det blir bättre med tiden, prata med din sambo om allt, utan kommunikation tror jag aldrig att det kan fungera. Och kom ihåg att dina känslor är verkliga och lika viktiga som någon annans i familjen!