Svårt att träffa vänner i Stockholm?
Efter att bott utomlands i 10 år så bestämde jag mig för att flytta hem för ca 2 år sedan på grund av hur min jobbsituation såg ut. Jag hade en stark vänskapskrets och ett stort tjejgäng i England där jag bodde och vi var alltid flera tjejer som hittade på något varje helg samt att vi bodde tillsammans under flera års tid. Jag ser mig själv som väldigt social, glad och tillmötesgående och trivs omkring människor. Under min tid utomlands så har jag haft kontakt med mina vänner i Sverige men nu när jag har flyttat hem igen så har alla flyttat till olika delar av världen sen ett par år tillbaka. Det finns ingen som bor kvar.
Sen jag kommit hem har jag hittat en fantastisk man med härliga barn som jag numera bor hos och vi har det otroligt bra. Att vara styvmamma är som en helt ny värld för mig och jag stormtrivs även fast det kan vara svårt ibland. Däremot så saknar jag att ha ett eget liv och en umgängeskrets.
Jag har träffat några arbetskamrater på mina senaste jobb som jag har tyckt om men det är svårt att gå från att luncha ihop till att börja umgås privat. Det känns som att man i Sverige har svårt att sträcka sig utanför sin sociala grupp av vänner och att de som känner sig ensamma som jag, har svårt att söka kontakt med nya människor. Många kanske till och med tycker att det är fult eller pinsamt att erkänna att man vill ha mer kompisar?
Jag kommer i alla fall ingenstans med detta och jag trivs inte med situationen. Är det någon som känner igen sig?
Sen jag kommit hem har jag hittat en fantastisk man med härliga barn som jag numera bor hos och vi har det otroligt bra. Att vara styvmamma är som en helt ny värld för mig och jag stormtrivs även fast det kan vara svårt ibland. Däremot så saknar jag att ha ett eget liv och en umgängeskrets.
Jag har träffat några arbetskamrater på mina senaste jobb som jag har tyckt om men det är svårt att gå från att luncha ihop till att börja umgås privat. Det känns som att man i Sverige har svårt att sträcka sig utanför sin sociala grupp av vänner och att de som känner sig ensamma som jag, har svårt att söka kontakt med nya människor. Många kanske till och med tycker att det är fult eller pinsamt att erkänna att man vill ha mer kompisar?
Jag kommer i alla fall ingenstans med detta och jag trivs inte med situationen. Är det någon som känner igen sig?
