• Ninna

    Svårt att träffa vänner i Stockholm?

    Efter att bott utomlands i 10 år så bestämde jag mig för att flytta hem för ca 2 år sedan på grund av hur min jobbsituation såg ut. Jag hade en stark vänskapskrets och ett stort tjejgäng i England där jag bodde och vi var alltid flera tjejer som hittade på något varje helg samt att vi bodde tillsammans under flera års tid. Jag ser mig själv som väldigt social, glad och tillmötesgående och trivs omkring människor. Under min tid utomlands så har jag haft kontakt med mina vänner i Sverige men nu när jag har flyttat hem igen så har alla flyttat till olika delar av världen sen ett par år tillbaka. Det finns ingen som bor kvar.

    Sen jag kommit hem har jag hittat en fantastisk man med härliga barn som jag numera bor hos och vi har det otroligt bra. Att vara styvmamma är som en helt ny värld för mig och jag stormtrivs även fast det kan vara svårt ibland. Däremot så saknar jag att ha ett eget liv och en umgängeskrets.

    Jag har träffat några arbetskamrater på mina senaste jobb som jag har tyckt om men det är svårt att gå från att luncha ihop till att börja umgås privat. Det känns som att man i Sverige har svårt att sträcka sig utanför sin sociala grupp av vänner och att de som känner sig ensamma som jag, har svårt att söka kontakt med nya människor. Många kanske till och med tycker att det är fult eller pinsamt att erkänna att man vill ha mer kompisar?

    Jag kommer i alla fall ingenstans med detta och jag trivs inte med situationen. Är det någon som känner igen sig? 
  • Svar på tråden Svårt att träffa vänner i Stockholm?
  • Muppajävel

    Japp,här har du en till. Jag är en tjej på 33 år som flyttat runt lite här och var i Sverige och nu tillsist hamnat i Stockholm..eller ja...i Nynäshamn mer exakt.
    Jag kommer ursprungligen från Skåne,men även mina vänner jag haft där sen ungdomens glada dagar har spridit ut sig runtom i landet. Så det blir ju att man inte har någon vän att träffa och umgås med...shopping,fika,träna etc. Kontakten hålls sporadiskt via FB och telefon,inget mer.
    Eftersom Nynäshamn är sista anhalten innan Polen,Gotland och Litauen så är det heller ingen som har "vägarna förbi" och hälsar på. Det är bara jag som ska kuska runt. Less!!

    Just Stockholm är extra svårt att skaffa vänner i,tror jag. Särskilt kvinnliga sådana. Man kan ju skaffa manliga vänner oxå men det brukar oftast handla om att dom vill ligga. Sen när man är över 30 så är det svårt att slå sig in i ett redan etablerat kompisgäng...där de flesta dessutom har barn. Jag har inga barn. Är sambo och vi har en hund men det är ju inte lättare att träffa folk för det. Han har ju sina vänner som han känt sedan barnsben....och det är samma sak där. Man kommer liksom inte in i gemenskapen.
    Tänker lite på "Solsidan" där Anna försökte passa in bland överklassdamerna och hon säger "Nä nu ska det här fattiga fettot ut och ta sig en rök" :D Lite så,fast jag talar skånska och är knappast överklass. Det är ju inte hans vänner heller...men dom är yngre och har levt ett helt annat liv än vad jag har. Det spelar ju faktiskt ingen roll egentligen HUR man levt...men att det ska vara så svårt att "få va med"?

    I Stockholm verkar det dessutom som att man inte har tid att lära känna nytt folk...inte i denna åldern. Alla har "fullt upp" med allting. VAR träffar man vänner? Jag skulle så gärna vilja ha en tjejkompis! Är så trött på att va ensam...att aldrig kunna dra ut en sväng på stan eller vadfansomhelst med en tjejkompis och prova kläder i timmar. Va fan ska man göra? Sätta in en kontaktannons? Gå fram till nån på stan rent spontant o fråga "Hej! Jag har inga vänner,vill du bli min vän?". I STOCKHOLM? Haha. Man hade ju blivit inspärrad. Jisses.

    Nån mer? 

  • linnéa001

    Jag tycker det är helt ok att typ lägga ut annonser att man söker vänner. Jag är 33 år och bor i Västerhaninge. Född och uppvuxen i Stockholm, men alla vänner håller på att försvinna. Det blir mer och mer utspritt och folk börjar bilda familj. Har en pojkvän, men inga planer på familj just nu.

    Säg till om ni vill ses och fika.

  • linnéa001
    linnéa001 skrev 2012-10-30 14:06:40 följande:
    Jag tycker det är helt ok att typ lägga ut annonser att man söker vänner. Jag är 33 år och bor i Västerhaninge. Född och uppvuxen i Stockholm, men alla vänner håller på att försvinna. Det blir mer och mer utspritt och folk börjar bilda familj. Har en pojkvän, men inga planer på familj just nu.

    Säg till om ni vill ses och fika.
    Jag verkar dock inte veta när jag är född. Jag är 31 år är jag ganska säker på, inte 33 år om det har någon betydelse :)
  • Ninna

    Tack för svar!

    Skönt att höra att det finns fler i samma situation.  

    Tar gärna en fika :)

  • Anonym (samma här)

    Bor på en mindre ort ca 10 000 invånare sedan 10 år. Samma sak här. Finns inte en människa som bjuder in en. Har själv försökt många gånger och visst folk kommer hem till en men man blir aldrig tillbaka bjuden.... Hade en stor fest för ett år sedan bjöd in arbetskamrater, grannar, barnens bästa vänners föräldrar plus några till. Alla tyckte festen var toppen långt fram på morgonen. Ingen av dem har bjudit igen och då talar vi om ca 60 pers.

  • Ninna

    Jag bor i Spånga. Lite åt fel håll men man kan väl ses i stan kanske?

  • Ninna
    Anonym (samma här) skrev 2012-11-02 13:08:50 följande:
    Bor på en mindre ort ca 10 000 invånare sedan 10 år. Samma sak här. Finns inte en människa som bjuder in en. Har själv försökt många gånger och visst folk kommer hem till en men man blir aldrig tillbaka bjuden.... Hade en stor fest för ett år sedan bjöd in arbetskamrater, grannar, barnens bästa vänners föräldrar plus några till. Alla tyckte festen var toppen långt fram på morgonen. Ingen av dem har bjudit igen och då talar vi om ca 60 pers.



    Usch det är tråkigt att det blir så fast man verkligen anstränger sig. Det är kanske en känslig sak att ta upp också. Man önskar att folk skulle bjuda tillbaka då och då. Går det att ta upp tycker du eller är det kanske mer värt att försöka hitta vänner utanför ditt samhälle?
  • Adina15
    Ninna skrev 2012-10-30 12:37:49 följande:
    Efter att bott utomlands i 10 år så bestämde jag mig för att flytta hem för ca 2 år sedan på grund av hur min jobbsituation såg ut. Jag hade en stark vänskapskrets och ett stort tjejgäng i England där jag bodde och vi var alltid flera tjejer som hittade på något varje helg samt att vi bodde tillsammans under flera års tid. Jag ser mig själv som väldigt social, glad och tillmötesgående och trivs omkring människor. Under min tid utomlands så har jag haft kontakt med mina vänner i Sverige men nu när jag har flyttat hem igen så har alla flyttat till olika delar av världen sen ett par år tillbaka. Det finns ingen som bor kvar.

    Sen jag kommit hem har jag hittat en fantastisk man med härliga barn som jag numera bor hos och vi har det otroligt bra. Att vara styvmamma är som en helt ny värld för mig och jag stormtrivs även fast det kan vara svårt ibland. Däremot så saknar jag att ha ett eget liv och en umgängeskrets.

    Jag har träffat några arbetskamrater på mina senaste jobb som jag har tyckt om men det är svårt att gå från att luncha ihop till att börja umgås privat. Det känns som att man i Sverige har svårt att sträcka sig utanför sin sociala grupp av vänner och att de som känner sig ensamma som jag, har svårt att söka kontakt med nya människor. Många kanske till och med tycker att det är fult eller pinsamt att erkänna att man vill ha mer kompisar?

    Jag kommer i alla fall ingenstans med detta och jag trivs inte med situationen. Är det någon som känner igen sig? 
    Hej hopp! blev nyfiken på hur det gått för dig? har ju gått ett tag sedan inlägget skrevs, mycket kan ha hänt...
  • Ninna

    Hej Adina! Tackar som frågar. Tyvärr så står jag kvar på ruta ett. Men jag tror att man då och då möter folk man klickar med och att det kommer att falla på plats så småningom. Nytt år och nya möjligheter :) hoppas allt är bra i ditt liv!?

  • Adina15

    Är övertygad om att 2013 kommer bli ett grymt år!
    När jag såg ditt startinlägg så slog det mig hur sjukt många det måste vara i den här stan som känner igen sig i det du beskriver, många är ensamma, även dem som redan har sina vänskapskretsar. Och som nyinflyttad kan det vara svårt att komma in i redan väletablerade sociala sammanhang och många slutna kretsar. på så vis är stockholm en "kylig" stad jämfört med de flesta andra städer tycker jag. och precis som du nämner så pratar man helt enkelt inte öppet om att man har ont om vänner för då blir man klassad som lite märklig. 

    Jag har bott i sthlm i ca 13 år (?) och trivs väldigt bra med mitt liv och min sambo, men visst känns en avsaknad till fler bekantskaper.  Man har vänner för olika ändamål och många kompisar som kommit och gått med åren beroende på vilka faser i livet man befunnit sig i. Det är absolut inte så att jag är ensam, men ändå saknar jag fler vänner helt enkelt. Nu jobbar jag dessutom i eget/mycket litet företag där det inte direkt svämmar över av kollegor.

    Tror det bästa man kan göra i ett sånt här läge är att börja förkovra sig i hobbyrelaterade kurser där man kan träffa likasinnade med gemensamma intressen. Många träffas ju på föräldragrupper också t ex (nu har inte vi barn). 
    Har du några specifika intressen t ex sömnad, måleri, drejning, foto, politik, religion annat du kan spinna vidare på?

  • Anonym (mm)
    linnéa001 skrev 2012-10-30 14:06:40 följande:
    Jag tycker det är helt ok att typ lägga ut annonser att man söker vänner. Jag är 33 år och bor i Västerhaninge. Född och uppvuxen i Stockholm, men alla vänner håller på att försvinna. Det blir mer och mer utspritt och folk börjar bilda familj. Har en pojkvän, men inga planer på familj just nu.

    Säg till om ni vill ses och fika.
    Det "roliga" är att när jag svarar på de annonser, är det sällan nån som svarar mig tillbaka! Vad fan är detta liksom!
Svar på tråden Svårt att träffa vänner i Stockholm?