Växellvis boende

Kan bara bidra med frågor...vet ju inte ens hur gamla barnen är och hur ni bor i förhållande till varandra...
Vet du vad skälet är till att hon vill göra så? Har hon svårt att få barnpassning på obekväma arbetstider? Bor ni såpass nära varandra så att barnen kan gå i samma skola oavsett vem de sover hos? 

Hur fungerar det när du har barnen- är du hemma på dagarna?

gå till familjerätten själv och kräv vv.

och var beredd på att du måste skaffa advokat.

Slösa inte pengar på advokater om ni inte verkligen har problem. Så här långt låter det inte för min del som man gjort ordentliga försök till samarbete. Vårdnadstvister är något av det smutsigaste som finns och ingen inblandad myndighet sätter barnets bästa främst. Och det är väl det du du vill, eller?

Tycker det är förbannat trist att man inte gör mer för att hjälpa föräldrar istället för att ordna juristernas och socialarbetarnas försörjning.

Vi bor nära, jobbar 7-16 etc.
Barnen är 6 och 9år.
Det funkar bra så länge löper enligt hennes villkor, men blir någonting " icke fördelaktigt " för hennes del så hamnar hon på tvären.
Problemen blir oftast att alla högtider hamnar på mina dagar, etc.
Inga problem med det men som nu till jul så vill hon ha barnen och det går väl bra, men eftersom vi alltid tar barnen varannan jul/ nyår så passar jag på att fira med mina släktingar som bor 80mil bort, och hon vill ex. Ha dom endast julafton, blir ju lite problematiskt då resan är bokad fr.o.m. 20-12

Vad innebär vv?

vv=varannan vecka

Jag tycker ni verkar reda ut hur mycket som beror på rent praktiska frågor, och hur mycket som kan bero på "bråk för bråkandets skull"- skulle hon kunna ha barnen på julafton och sedan skicka dem med tåget /flyg t.ex ?
Fast då måste de vara med henne före jul, förstås...

Eller kan hon ha dem över nyår istället?

I England tycker jag faktiskt att de har lyckats ganska bra med medling mellan föräldrar- där får var och en skriva ner hur de vill ordna det praktiska efter separataionen- då blir det liksom mindre utrymme för massa onödigt tjafs för att man inte vill komma överens. Då kan en oberoende person gå igenom och försöka lösa saker så det blir bra för fler parter. Hamnar ni i domstolen här i Sverige riskerar ni att hamnai i händerna på dels familjerätten och soc med tjänstemän som inte tvekar att dumpa sina "personliga sopor" i er tvist. För att inte tala om nämndemännen. Vi har fått flera somar genom åren som varit helt omöjliga och inte hjälpt vare sig mig, pappan eller vårt barn. Helt bortkastade pengar, tid och energi.

Men vi hade å andra sidan gigantiska problem. Så här med facit i hand tycker jag att det är förbannat synd att de inte kunde gått in och hjälpt pappan att fungera som pappa...

Det krävs en hel del självkännedom för att kunna ta tag i problemen i en vårdnadstvist...och reda ut knutarna...men det är man väl skyldig barnen ? 

 

Okey!
Nja, problemen kommer ALLTID då jag på något sätt riskerar själavård och ompyssling!
Mitt liv ser ganska mycket ut som arbeta dygnets alla timmar hemma och arbete, kliver upp 05:30 och pustar ut 22:00.
Känns som om det är bestraffning många gånger

Borde kanske tillägga att det är under tempo och stress från start till stopp

Hmmm- men om du jobbat så mycket- orkar du med barnen då? Eller är du ledig när de är hos dig?
Det här som du skriver att ni testade hos familjerätten- var det samarbetssamtal, eller testade ni att ha barnen enbart efter hennes arbetsstider?

Det är förstås aldrig bra eller lätt med en vårdnadstvist om båda är stressade- men det är väl ofta därför det brakar...men det är viktigt att förstå om motparten bara jiddrar och bråkar för sakens skull, om stressen beror ens egna problem, eller om det är så att den andra parten faktiskt inte klarar av att hantera situationen.

Man skulle egentligen få time out när man hamnar i en v-tvist. Åka bort till Långtbortistan och softa omkring...men det kan man ju sällan...

Det var ett möte för att medla mellan oss, från början skulle dom vara en dag här 3 där etc. Men jag vägrade eftersom dom var ju rätt små då och vi hade precis separerat.
Barnen var halvt ut och in, tittade då på kvinnan som höll i mötet på Familjerätten och frågade om hon ansåg att detta var rimligt, och fick då till svar att " barnen mår bäst då föräldrarna är överens och sams"
Mm kan väl hålla med dig om det, men vi är ju här för att vi INTE ÄR DET!!!

Hur som helst skulle vi köra det här schemat i 10 veckor, under den tiden skulle hon lösa sina hinder för att vi skulle kunna återgå till struktur igen. Det har nu gått 2,5 år och ingen skillnad

Ja, men kan ju bli gråhårig för mindre- varför fattar de inte att hela anledningen till att man försöker få hjälp från tredje part helt och hållet handlar om att man just inte är överens? Vänder man sig till rätten är risken tyvärr att man kommer ut med med en f*rb*nn*d halvmessyr till dom som inte passar någon- eller passar den andra parten bättre än en själv. 

Men jag undrar lite- ändrar sig mamman hela tiden eller är det helt enkelt ett väldigt "hattigt" schema? Och vad säger mamman om att hon inte löst problemen?

Nu vet jag inte vad jag ska skriva- det är en öken att ha barn med någon man inte kan komma överens med.
Jag vet också hur det är hela tiden- år ut och år in- tvingas anpassa sig efter den andras nycker. Har du någon som du kan prata av dig med om det här? Det kan ju underlätta att försöka komma vidare.  Prata inte med någon rabiat kvinnohatare bara- det hjälper nog inte...:)

 

Det ändras ju fram och tillbaka, men nu har det jämt lite sen sist jag skrev.
Hon har äntligen träffat nån, då brukar det lätta lite, tror att hon har mindre tid till elände då ð???

Inte för att jag vill måla fan på väggen- men ibland blir det värre med en tredje part inblandad. 

Men vad är alternativet då, om barnen skulle vara hos er varannan vecka? Har mamman barnomsorg/barnpassning de kvällar som hon arbetar?
Om vi utgår därifrån så är det kanske den enklaste lösningen för er alla (främst för barnen) om de kan vara hos sin pappa de kvällar som mamman jobbar, istället för att de ska hatta runt hos olika barnvakter.

Hur ser mammans schema ut? Har hon ett regelbundet schema?
Skulle ni inte kunna göra en planering utefter det, men med varannan helg i grunden, samt även varannan jul, påsk, sportlov osv?
Med det menar jag att barnen är hos dig när hon jobbar kväll, men även att du ska ha fasta tider med barnen som tex varannan helg o ett visst antal dagar i veckan, beroende på hur hon jobbar.
O om det är mamman som ska ha barnen på julen så bestämmer ni i god tid innan vilka dagar det innefattar.
Om hon sen i efterhand tycker att hon enbart ska ha barnen på julafton så får hon lösa barnvakten själv, om nu du har bokat in annat.

Självklart ska du ha rätt att planera in saker samt veta när du har "barnledigt", men samtidigt så anser jag att det faktiskt är bättre om barnen är hos dig när mamman jobbar om kvällarna, om nu alternativet är att de hattar runt hos olika barnvakter.
Men det är ju där ett gott samarbete kliver in o det är ju svårt att lösa problemet om just det goda samarbetet saknas

Kanske behöver du vara mer bestämd;  kräv ett fast schema som skall gälla, samtidigt som du gärna ställer upp så att allt blir till det bästa för barnen.
En kompromiss helt enkelt.

Men låt inte henne styra ditt liv utan det mår du bara dåligt av själv. Sätt ner foten gentemot henne när du anser det nödvändigt, men bråka inte för sakens skull. 

De flesta kommuner brukar erbjuda samtal för föräldrar som inte kommer överens. Det är bara att fråga på vårdcentralen eller BVC. Det kanske finns andra bakomliggande orsaker och då är det bra om det kommer fram. 

Zenitha: kan du berätta vad som hände med er vårdnadstvist och hur menar du att vårdnadstvister är det smutsigaste som finns? hur gick det för dig och hur gick hela processen? vad tog dom upp osså? är nyfiken då jag skall ansöka om ensam vårdnad för det är det enda sättet som finns för oss :( själv önskar jag att han kunde samarbeta, han är trots allt en pappa o borde ta sitt ansvar för sitt barn o bete sig som en vuxn men han vägrar o vill istället göra mitt liv till ett helvete :(

Det blir typ en hel bok. Vet knappt var jag ska börja...jag har barn med en man som kört sitt eget race i snart tolv år. Han har bland annat stämt mig hipp som happ trots att jag trott att vi varit överens, Han har dragit in sina vänner och bekanta, mina släktingar och nästan varenda mydighet i det här tjafset. Hur jag än gjort har han anklagat mig för det ena och det andra. Han lämnade ut mitt telefonnummer till kleti och pleti och spred rykten som fick hans vänner att anmäla mig till soc trots att de inget visste. Inte en enda utredning ledde för den delen till några åtgärder då de konstaterade att vår dotter hade det bra hos mig....jag blev förresten även polisanmäld av honom också....och det värsta var när han sedan skaffade tossiga advokater som kunde stå där i rätten och berätta fabler....som tur var för min del, har den här mannen ganska dåligt minne och lkan sällan ljuga likadant två gånger och snurrar dessutom ihop allt tills det inte finns ett uns av sans och vett i det han häver ur sig....men det var inte kul att bli kallad till polisen- fast det hände bara en gång. Det andra svamlet lyckades de se igenom...

Vad gäller domarna han drev i genom stup i kvarten (ok, fyra fem stycken då...) har han aldrig någonsin kunnat leva upp till dem . Jag var f.ö.helt  utschasad när han började med tvisterna innan vår dotter fyllt två år. Då hade han först själv flyttat till andra änden av Sverige- vilket han meddelade dagen innan. Jag hade då börjat arbeta och vi hade ingen ordnad barnpassning utan turades om. 

Han kunde driva igenom en dom om umgänge och sedan försvinna utan att höra av sig på allt mellan ett par veckor upp till två år...och sedan ta med sig domen och stolpa in hos familjerätten och påstå att jag vägrade låta honom träffa vår dotter...

Han bokstavligen plockade oss in på bara skinnet, genom att dels inte hålla tiderna med umgänge, skicka tillbaka vår dotter precis när hon kommit till honom, krångla varenda gång han visste att jag skulle arbeta och snodde åt sig en stor del av fpn utan att ta hand om vår dotter....och så alla dessa v-tvister han drog igång...nu var det- med facit i hand- förmodligen det bästa att han var med hennes så lite som möjligt, eftersom vår dotter efter några år började berätta vad han gjort med henne.

Och då lyssnade ingen på mig (rättare sagt- soc tog inte tag i det här innan det gått för långt)...
 
Jag har väl förstått, när det gäller honom, att egentligen handlar tvisterna väldigt lite om vår dotter utan dels om makt och behov av att sätta i vanmakt. Jag har förstått att han gjort precis likadant med mammorna till hans andra fem barn...med olika mammor....